Login Form

Sveaskog har brutit en väg genom gammal naturskog med höga naturvärden vid Gijmiesgielas i Maskaure samebys renbetesmarker.

Statliga skogsbolaget Sveaskog har så kallade samråd med samerna i Maskaure sameby i Arjeplogs kommun inför planerade avverkningar av äldre naturskogar som är viktiga renbetesmarker. Bakom bolagets beskrivningar av jämbördiga parter och respekt blir samebyar överkörda, skriver Leif Lundberg från Maskaure sameby, Björn Mildh, Johanna Nilsson och Marcus Lidström från Naturskyddsföreningen i Luleå/Norrbotten i ett öppet brev till Sveaskog.

Nedan följer det öppna brevet från Leif Lundberg, Björn Mildh, Johanna Nilsson och Marcus Lidström till Sveaskog i sin helhet:

Bästa Anette, Fredrik och Jenny,

Sveaskog framhärdar med sin osanna beskrivning av samråden med samerna och påstår gång på gång att de äger rum mellan jämbördiga parter med ömsesidig respekt för bådas verksamhet.

Sveaskog för protokollet vid samrådet. Formuläret har man själv utformat.

Redan innan kan samebyn få ett skriftligt besked om att Sveaskog vill ha ett högt positivt utfall. Industrin behöver råvara.

Samrådet här gäller 17 skogar på sammanlagt 334 hektar. Ofta är det betydligt flera.

Bolaget har lyckats pressa samebyn att säga ja till 9 skogar. De kalhuggs och markbereds och blir otjänliga som renbetesmark i många decennier framöver.

Notera att kolumnerna för hänsyn till rennäringen är tomma!

Ändå är rennäringen klassad som Riksintresse. Det struntar Sveaskog i!

Detta är Sveaskogs s. k. samråd mellan jämbördiga parter och ömsesidig respekt! Den som vill kan läsa mera nedan.

Så har det gått till sedan 2002 när Sveaskog grundades. Innan dess var det AssiDomän och Domänverket.

Marklavbetet har minskat med 70 % sedan 1950-talet och hänglavskogarna är avverkade. Renarna får svälta i skogslandet om vintern.

Återigen, det går inte att bedriva rennäring utan betesmark!!!

Sveaskog och svenska staten, ni handlar djupt orättfärdigt.

Respektera vår urbefolkning samernas rättigheter!

Vänligen,

Leif Lundberg, Maskaure sameby

Johanna Nilsson, medlem i Naturskyddsföreningen i Luleå

Björn Mildh, medlem i Naturskyddsföreningen

Marcus Lidström, t.f. ordförande, Naturskyddsföreningen i Norrbotten

--

Sveaskogs s. k. samråd med samerna

Det statliga skogsbolaget Sveaskog, ägt av oss alla, har till följd av tidigare överavverkningar en ständigt kännbar brist på avverkningsmogen skog. Virkesbristen är så allvarlig att Sveaskog yrkat på force majeure för att slippa fullgöra sina leveransavtal! Detta trots att man har lämnat sina naturvårdande ambitioner och nu bedriver samma brutala skogsbruk som andra bolag, eller värre. Man hugger både fjällnära skogar och i samebyarnas kärnområden av riksintresse i sitt försök att hålla sågverk och industrier med virke.

För att rättfärdiga sina talrika avverkningar i viktiga renbetesmarker hävdar Sveaskog ihärdigt att samråden med samerna äger rum mellan jämbördiga parter, samt att de bygger på ömsesidig respekt för båda parters verksamhet.

Men så är det inte. Sveaskog målar upp en falsk bild.

Parterna är inte jämbördiga. Sveaskog är alltid i överläge och tvekar inte att bruka sin maktposition för att pressa motparten till eftergifter. Målet är att komma åt skogarna i renbeteslandet.

Sveaskog lyssnar inte på samerna. Sveaskog har inte respekt för samernas verksamhet. Dessutom är kunskap om renskötselns villkor obefintlig hos bolagets företrädare.

Här ett exempel på Sveaskogs taktik. Före varje samråd har bolaget gjort en förteckning över skogar som man vill avverka inom byns renbetesmarker. På listan finns ofta mer än 20 skogar. Vegetationsbeskrivningen är minimal. Inte ett ord om att det kan handla om hänglavskogar, livsviktiga under renarnas vinterbete. Kolumnen om hänsyn till rennäringen är tom.

Sveaskog tar upp varje skog på listan. ”Får vi inte ta den här skogen måste vi få ta den där” och så vidare. Man räknar kallt med att samebyarna inte förmår stå emot och säga nej till allt, de kommer till slut att gå med på ett stort antal avverkningar. Så fortsätter det, samråd efter samråd.

Samebyns nej till avverkning av en skog respekteras inte. Det gäller bara vid det aktuella samrådet. Vid nästa möte kan Sveaskog ta upp samma skog igen. Så fortgår det tills bolaget fått vad det vill ha!

Detta är vad som döljer sig bakom Sveaskogs beskrivningar av jämbördiga parter och respekt. Och detta är vad samerna tvingas leva med. Situationen blir inte bättre av att samer också kan ha säsongsarbete med röjning i dessa samma skogar före avverkning, tyvärr viktiga jobb som man inte har råd att avstå från.

Sveaskogs trakthyggesbruk och maktfullkomlighet är tunga hot mot rennäringen, mot hela samebyars existens och mot skogar som borde skyddas. Allt handlar om ett strukturellt men också systematiskt förtryck, baserat på urgammal herrefolksmentalitet, tillsammans med en senare tids oro för att samer med rättigheter skulle kunna försvåra exploatering.

Det är samma oro, och samma skamliga girighet som gjort att den Svenska Staten ännu inte undertecknat ILO 169 om skydd för urbefolkningars rättigheter. Om så skedde skulle samråden om skogarna kunna genomföras mellan verkligt jämbördiga parter.

Maskaure sameby
Svaipa sameby AB
Västra Kikkejaure sameby
Mausjaur sameby
Stefan Mikaelsson, renägare. Hárált - Harads
Johanna Nilsson, Luleå
Björn Mildh, Piteå