Login Form

Den avverkningsplanerade fjällnära granurskogen på Guossavare (Granberget) i Maskaure samebys renbetesmarker i Arjeplogs kommun. Foto: Björn Mildh.

Sveaskog backar och påstår att avverkningsplaneringen av granurskogen vid Guossavare och naturskogen i Makkavare i Arjeplogs kommun inte längre är aktuell. Björn Mildh, medlem i Naturskyddsföreningen, Leif Lundberg från Maskaure sameby och Johanna Nilsson, medlem i Naturskyddsföreningen i Luleå, kommenterar Sveaskogs svar i ett nytt öppet brev. De menar att Sveaskogs svar är en efterkonstruktion. Brevet går till Anette Waara, marknadschef på Sveaskog, Fredrik Klang, skogsbrukschef på Sveaskog, och Jenny Stenberg, Sveaskogs resultatområdeschef i Norrbotten.

Läs det öppna brevet från Björn Mildh, Leif Lundberg och Johanna Nilsson här:

​​​​​Bästa Anette, Fredrik och Jenny,

Här är Sveaskogs /er kommentar om bolagets planerade avverkning av granurskog på Guossavare:

”Det aktuella området avverkningsanmäldes 2015. 2017 kunde vi efter våra egna inventeringar slå fast att det rörde sig om en naturvårdsskog. Alltså den skogen är inte aktuell för avverkning”

”Avverkningsplanerna av detta område togs bort efter våran second opinion-rutin med tillhörande inventering. Den genomfördes långt innan synpunkter från andra intressenter kom till vår kännedom”.

Nu kommer Sveaskog med precis samma förklaringar om den avverkningsplanerade naturskogen på Makkavare.

http://www.norrbotten.snf.se/wordpress/naturskogen-makkavare/

Hur kan det komma sig att bolaget både avverkningsplanerade, ansökte om avverkning i fjällnära skog, snitslade transportvägen och underväxtröjde skogen innan avverkningarna enligt Sveaskog stoppades? Avverkningsanmälan är dessutom fortfarande aktuell på Skogsstyrelsens karta.

Låt oss titta lite närmare på vad som hände.

Sveaskogs avverkningsplaner för Guossavare togs bort 2017 efter att Sveaskog i november 2016 fått ett Major CAR, ”rött kort” av sina certifierare för grova övertramp av FSC-reglerna.

Sveaskog visste att om avverkningen genomfördes och upptäcktes riskerade bolaget att förlora sitt FSC-certifikat.

Den insikten gav Sveaskog kalla fötter och fick bolaget att stoppa avverkningsplanerna, inte någon second-opinion rutin med tillhörande inventering eller ”trygga rutiner”.

Den aktuella urskogen är fortfarande klassad som produktionsskog, (PG), inte som naturvårdsskog (NO). Samma gäller för skogen på Makkavare.

http://www.norrbotten.snf.se/wordpress/sveaskog-har-avverkningsplanerat-en-fjallnara-granurskog/

Om Sveaskog inte fått ett Major CAR hade skogarna fallit.

Precis som all övrig skog redan gjort på sluttningen av Guossavare och Makkavare i Maskaure sameby.

Sveaskog gjorde en omvändelse under galgen.

Hur skall man kunna lita på Sveaskog?

Vänliga hälsningar,

Björn Mildh, medlem i Naturskyddsföreningen

Leif Lundberg, Maskaure sameby

Johanna Nilsson, medlem i Naturskyddsföreningen i Luleå