Login Form

Karatj-Råvvåive, exempel på skyddsvärt skogslandskap. Foto: Mose Agestam

50 procent av jordens natur måste skyddas, menar den amerikanska biologen EO Wilson och flera andra forskare. Genom ett sammanhängande system av gröna korridorer och landskap av skyddad natur från norr till söder är det möjligt. Om det görs så finns chansen att 85 procent av jordens arter kommer att klara sig. Men det förutsätter också att mänskligheten lägger om till en mer hållbar livsstil. Massutrotningen av arter är ett lika stort hot som ett världskrig, ett globalt pandemiutbrott och klimatförändringen, menar E O Wilson. Målet måste sättas mycket högre för att skydda jordens arter och ekosystem och slutligen oss själva. Som ett tänkvärt inlägg för att uppmärksamma Half Earth och Half Earth Day som infaller idag- den 7 oktober, så följer här en översättning av prologen från E.O.Wilsons bok "Half Earth: Our Planet’s Fight for Life" (Liveright Publishing Corporation, New York 2016).

Sed nos immensum spatiis confecimus aequor
et iam tempus equum fumantia solvere colla
Vergilius, Georgica 2.541-2
But now we have come a great long way and now
The time has come to unyoke our steaming horses.
D. Ferry övers.
Men omätliga fält till rygga vi lagt, och omsider
Bliver det tid att lösa de löddriga hästarnes halsar.
G.J. Adlerberth övers.

Vad är en människa?
En historieberättare, uppfinnare av myter och en som förstör den levande världen. Någon som tänker med ett virrvarr av förnuft, känsla och religion. En lycklig tillfällighet, när däggdjuren utvecklades under tidsperioden Pleistocen. Biosfärens medvetande. En enastående förmåga att fantisera och att utforska, dock mer intresserad av att vara härskare över än förvaltare av en planet i förfall. Född med förmågan att överleva och att ständigt utvecklas, även med förmågan att göra biosfären evig. Likväl arrogant, hänsynslös, skadligt benägen att gynna sig själv, stammen och en kortsiktig framtid. Krypande inför inbillade högre väsen, föraktfull mot lägre former av liv.

För första gången i historien har en övertygelse uppstått, bland dem som faktiskt kan tänka mer än ett decennium framåt, att vi spelar en globalt slutspel. Mänsklighetens grepp om planeten är inte starkt. Det blir svagare. Vår befolkning är för stor för säkerhet och bekvämlighet. Färskvatten håller på att bli en bristvara, luft och hav är alltmer nedsmutsade som ett resultat av det som har spridits från marken. Klimatet ändras på ett sätt som är ogynnsamt för liv, utom för mikrober, maneter och svampar. För många är det redan ödesdigert.

Eftersom de problem människan orsakat är världsomspännande och tilltagande, eftersom en punkt, där ingen återvändo finns, är i sikte, kan lösningen inte vara ett lappverk. Det finns bara precis så mycket vatten kvar till fracking, så mycket regnskogstäcke tillgängligt för sojaböns- och oljepalmsodling, så mycket plats i luften att lagra koldioxid i. Under tiden irrar vi febrilt omkring, skrämmande dåligt ledda, utan särskilt mål i sikte, förutom ekonomisk tillväxt, ohämmad förbrukning, god hälsa och personlig lycka. Inverkan på resten av biosfären är överallt dålig, omgivningen blir oberäknelig och mindre trevlig, vår framtid på längre sikt mindre säker.

Jag har skrivit Half Earth/Halva jorden som den sista delen i en trilogi som beskriver hur vår art blev arkitekt och härskare över epoken Antropocen, vilket resulterar i följder som kommer att påverka allt liv, både vårt och den naturliga världens, långt in i den geologiska framtiden.I "The Social Conquest of the Earth" beskrev jag varför utvecklade samhällsorganisationer endast sällan uppstått i djurens rike och sedan sent i jordens 3,5 miljarderåriga historia. Jag blickade tillbaka på det som hände när denna företeelsen uppträdde hos ett av de stora afrikanska däggdjuren.I "The Meaning of Human Existence", såg jag tillbaka på vad vetenskapen säger oss om våra sinnesorgan (förvånansvärt dåliga) och inre tankegångar (motstridiga och osäkra) och varför både sinnesorganen och tankegångarna är otillräckliga för en modern mänsklighets behov. Antingen vi vill det eller inte, så förblir vi en biologisk art i en biologisk värld, enastående anpassad till de särskilda förhållandena i planetens tidigare omgivning/miljö, om än sorgligt nog inte denna omgivning eller den som vi håller på att skapa. Till kropp och själv är vi epoken Holocens barn, den epok, som skapade oss, men långt ifrån att vara väl anpassade till dess efterföljare, epoken Antropocen.

I "Half Earth" föreslår jag att endast genom att överlämna åt naturen hälften av planetens yta kan vi hoppas att rädda den oerhörda mängd livsformer som naturen består av. Jag kommer att visa den enastående blandningen av djurisk instinkt och social och kulturell begåvning, som har kastat ut vår art och de övriga livsformerna i en möjlig förödande bana. Vi behöver en mycket djupare förståelse av oss själva och det övriga livet än humanvetenskapen och naturvetenskapen hittills gett oss. Det vore klokt av oss att så snabbt som möjligt hitta en väg ut ur den dogmatiska religionens och den odugliga filosofins feberorsakande sumpmark, där vi ännu vandrar. Såvida mänskligheten inte lär sig en hel del mer om den biologiska mångfalden i världen och snabbt börjar skydda den, kommer vi snart att förlora de flesta arter som utgör livet på jorden. Halva jorden-förslaget ger en första nödlösning i paritet med problemets storlek: jag är övertygad om att endast genom att sätta av halva planeten, eller mer, som reservat, kan vi rädda den levande delen av omgivningen och uppnå den säkerhet som är nödvändig för vår egen överlevnad.

Mellanspett, utrotad i Sverige. Foto: F Veronesi, Wikipedia

Varför hälften? Varför inte en fjärdedel eller en tredjedel? Därför att stora områden, antingen de redan finns eller kan bildas genom att korridorer förbinder mindre områden, ger bärkraftigt skydd åt många fler ekosystem och åt de arter som utgör dem. När reservaten blir större ökar även den biologiska mångfalden där. När reservaten blir mindre till ytan är det möjligt att med matematisk hjälp förutse i vilken grad mångfalden minskar. En biogeografisk undersökning av jordens viktigaste naturliga miljöer visar att en fullständig representation av dess ekosystem och de allra flesta av dess arter kan räddas inom halva planetens gränser. Livet på jorden når ett säkert område med hälften och mer än hälften. I existerande ekosystem har beräkningar gjorts, som visar att mer än 80 procent av arterna skulle vara stabila om hälften av jorden avsätts åt dem.

Det finns ett andra, psykologiskt argument för att skydda hälften av jorden. Den existerande naturvårdsrörelsen har inte hållit stånd, eftersom den är en process. Den sätter som mål de mest hotade miljöerna och arterna och arbetar framåt utifrån dessa. Utifrån kunskapen om att fönstret för skydd håller på att snabbt stängas, anstränger sig naturvårdsrörelsen att lägga till större områden av skyddade miljöer, allt snabbare, för att rädda så mycket som tid och möjligheter tillåter.

Half Earth är annorlunda. Det är ett mål. Människor förstår och föredrar mål. De behöver en seger, inte bara nyheter om att framsteg görs. Det är människans natur att längta efter ett slutresultat, någonting uppnått genom vilket hennes oro och rädsla får ett slut. Vi är rädda om fienden fortfarande står utanför porten, om bankrutt ännu är möjlig, om fler cancerprov visar sig vara positiva. Det är vidare vår natur att välja storslagna mål, som, medan de är svåra att uppnå, har möjlighet att förändra spelets regler och är allomfattande i sin nytta. Att kämpa mot oddsen för livets skull skulle vara mänskligheten då den är som ädlast.

Översättning: Birgitta Tulin