Login Form

Den avverkningsplanerade naturskogen vid Bientie är en viktig renbetesmark. Foto: Björn Mildh.

​Öppet brev från Björn Mildh och Leif Lundberg till Sveaskog 19 mars 2019:

Bästa Anette, Jenny och Fredrik,

Redan den 11 februari uppmanade jag Sveaskog att redovisa sina naturvärdesbedömningar av skogen i Bientie, Maskaure skogssameby i Norrbotten. Även Leif Lundberg i byn har bett Sveaskog om redovisningen. Men inget visas, allt hemlighålls.   

Sveaskog har avverkningsplanerat naturskogen i Bientie för att huggas i vår. 

Ändå vet Sveaskog att samebyn kräver att få ha kvar skogen som är viktig renbetesmark och även rik på gamla, hänglavsbärande träd. Därför skall skogen sparas, inte huggas.

Sveaskog vet också att samebyn med bestämdhet säger nej till bolagets planerade trakthyggesbruk i Bientie med kalavverkning och markberedning. Metoden förstör renbetet för decennier framöver.

Sveaskog kommer säkert att hänvisa till sitt samråd med samerna. Den som vill kan nedan ta del av hur detta samråd går till.

För att nå fram med sina tunga maskiner, även markberedaren, måste FSC-certifierade Sveaskog bryta en ny väg genom nyckelbiotop. Se bifogad bild som visar både nyckelbiotoper, naturskogen och den planerade vägen.

Klagomål om vägbrytningen har skickats till certifieraren.   

Återigen Sveaskog, rennäringen räknas som riksintresse.

Lämna naturskogen i Bientie ifred. Maskaure sameby behöver den bättre än Sveaskog.

Bolaget säger på sin hemsida att Sveaskogs skogsbruk har ett högre syfte.

Börja i så fall med att respektera vår urbefolkning samernas rättigheter.

Kultur- och demokratiminister Amanda Lind och landsbygdsminister Jennie Nilsson har informerats.

Vänliga hälsningar

Björn Mildh, Piteå

Leif Lundberg, Maskaure sameby, Mellanström​

--

Sveaskogs s. k. samråd med samerna.

Det statliga skogsbolaget Sveaskog, ägt av oss alla, har till följd av tidigare överavverkningar en ständigt kännbar brist på avverkningsmogen skog.  Virkesbristen är så allvarlig att Sveaskog  yrkat på force majeure för att slippa fullgöra sina leveransavtal! Detta trots att man har lämnat sina naturvårdande ambitioner och nu bedriver samma brutala skogsbruk  som andra bolag, eller värre.  Man hugger både fjällnära skogar och i samebyarnas kärnområden av riksintresse i sitt försök att hålla sågverk och industrier med virke.

För att rättfärdiga sina talrika avverkningar i viktiga renbetesmarker hävdar Sveaskog ihärdigt att samråden med samerna äger rum mellan jämbördiga parter, samt att de bygger på ömsesidig respekt för båda parters verksamhet. 

Men så är det inte. Sveaskog målar upp en falsk bild.

Parterna är inte jämbördiga. Sveaskog är alltid i överläge och tvekar inte att bruka sin maktposition för att pressa motparten till eftergifter. Målet är att komma åt skogarna i renbeteslandet.

Sveaskog lyssnar inte på samerna. Sveaskog har inte respekt för samernas verksamhet. Dessutom är kunskap om renskötselns villkor obefintlig hos bolagets företrädare.

Här ett exempel på Sveaskogs taktik. Före varje samråd har bolaget gjort en förteckning över skogar som man vill avverka inom byns renbetesmarker. På listan finns ofta mer än 20 skogar. Vegetationsbeskrivningen är minimal. Inte ett ord om att det kan handla om hänglavskogar, livsviktiga under renarnas vinterbete. Kolumnen om hänsyn till rennäringen är tom.

Sveaskog tar upp varje skog på listan. ”Får vi inte ta den här skogen måste vi få ta den där” och så vidare. Man räknar kallt med att samebyarna inte förmår stå emot och säga nej till allt, de kommer till slut att gå med på ett stort antal avverkningar. Så fortsätter det, samråd efter samråd.

Samebyns nej till avverkning av en skog respekteras inte. Det gäller bara vid det aktuella samrådet. Vid nästa möte kan Sveaskog ta upp samma skog igen. Så fortgår det tills bolaget fått vad det vill ha!

Detta är vad som döljer sig bakom Sveaskogs beskrivningar av jämbördiga parter och respekt.  Och detta är vad samerna tvingas leva med. Situationen blir inte bättre av att samer också kan ha säsongsarbete med röjning i dessa samma skogar före avverkning, tyvärr viktiga jobb som man inte har råd att avstå från.

Sveaskogs trakthyggesbruk och maktfullkomlighet är tunga hot mot rennäringen, mot hela samebyars existens och mot skogar som borde skyddas. Allt handlar om ett strukturellt men också systematiskt förtryck, baserat på urgammal herrefolksmentalitet, tillsammans med en senare tids oro för att samer med rättigheter skulle kunna försvåra exploatering.

Det är samma oro, och samma skamliga girighet som gjort att den Svenska Staten ännu inte undertecknat ILO 169 om skydd för urbefolkningars rättigheter. Om så skedde skulle samråden om skogarna kunna genomföras mellan verkligt jämbördiga parter.

Maskaure sameby

Svaipa sameby AB

Västra Kikkejaure sameby

Stefan Mikaelsson, renägare. Hárált - Harads

Johanna Nilsson, Luleå

Björn Mildh, Piteå