I ett svar till Greenpeace (SvD 2017-03-01) hävdar professorerna Kauppi och Lundmark att vi inte alls ska spara skog utan hugga den för att rädda klimatet (SvD 2017-03-03). De skriver bl.a. att "ett stort antal skogslevande fågelarter har återhämtat sig". Detta baseras troligtvis på en studie från Svensk fågeltaxering som visar att minskningen av fågelpopulationerna i skogen som pågått sedan 1970-talet har avstannat de senaste 15 åren. Detta är förstås någonting helt annat än en återhämtning. Björn och lodjur som professorerna menar har återhämtat sig, är alltjämt rödlistade de också.

Faktum är att skogen, som är vårt största och mest artrika ekosystem, utgör livsmiljö till 42 % av de idag rödlistade arterna, men endast ca 4 % av den produktiva skogen är formellt skyddad. Med regeringens planer kommer bara 5 % vara skyddad 2020. Forskning pekar på att minst 20 % produktiv skogsmark måste skyddas långsiktigt för att bevara arter i livskraftiga populationer. Detta är ändå ett blygsamt krav i jämförelse med de 50 % skydd som ledande forskare förespråkar internationellt.

Skogen behöver dessutom sparas för klimatets skull. Äldre skogar har ett stort kollager och detta kollager frigörs vid avverkning. Av den svenska skogsproduktionen blir 80 % kortlivade produkter, som snabbt släpps ut som koldioxid igen. Bara vart femte träd blir till virke som undanhålls kolcykeln under en något längre tid. Genom att drastiskt minska skogsavverkningen kan vi förhindra utsläpp av växthusgaser till atmosfären.

Biobränslen är inte heller koldioxidneutrala. Vid förbränning av biobränslen frigörs koldioxid omgående vilket bidrar till växthuseffekten på samma negativa sätt som fossila bränslen. Atmosfären gör inte skillnad på kol från förnyelsebara eller fossila bränslen. Det tar många år att kompensera för dessa kolutsläpp; i ett 50-100 års perspektiv kan biobränslen t.o.m. ha en högre klimatpåverkan än fossila bränslen och leda till oåterkalleliga klimatförändringar. Biobränslen på global skala riskerar också att tränga undan matförsörjning och andra ekosystemtjänster. Kauppi och Lundmark skriver mycket riktigt att vi behöver minska konsumtion och energieffektivisera. Men i nästa mening vill de sälja svenska förpackningsvaror över hela världen. Det går inte ihop förstås. Faktum är att den svenska pappers- och massaindustrin förbrukar hälften av all energi i svensk tillverkningsindustri, och samtidigt ger dess produkter tillsammans med bioenergin upphov till koldioxidutsläpp som är dubbelt så stor som resten av landets ekonomi. Där finns det alltså möjlighet att spara energi, minska utsläppen och bevara den biologiska mångfalden: genom att spara mer skog från avverkning.

Det som behövs är bevarandestrategier som tar uppriktig hänsyn till biologisk mångfald, klimat och ekosystemtjänster. Politiken och skogsindustrin måste respektera ekosystemens gränser och uppfylla vetenskapligt belagda bevarandemål. Om vi uppnår 17 % skyddad produktiv skogsmark till 2020 som Sverige har förbundit sig att göra enligt Nagoya-avtalet är vi en bra bit på väg.

Läs gärna mer på Skydda Skogens klimathemsida.

David van der Spoel och Amanda Tas, Skydda Skogen

Refresh
Refreshing...