Login Form

Stående och liggande död ved i skogen är viktig för den biologiska mångfalden. Foto: Privat.

Detta är till glädje för den biologiska mångfalden, eftersom tusentals organismer lever i och av den döda veden under flera decennier tills träden åter blivit mull.

Främst gäller det svampar och småkryp men med tiden även mossor och lavar. Det finns ca 1 800 - 2 000 rödlistade arter i våra skogar varav en stor del i död ved av olika trädslag.

- Det behövs flera tusen barkborrar för att döda en gran. Egentligen är den åttatandade barkborren en nyckelart, som alla vedlevande organismer är beroende av, säger Bo Karlsson, ordförande i Katrineholms Naturskyddsförening och innan pensioneringen skogskonsulent.

I barkborrens närhet, under granbarken, lever över hundra andra organismer. Om granen får stå kvar flyttar med åren lika många nya arter in under barken. En nyckelart har särskilt stor betydelse för andra arter. Nyckelarter kan vara mycket vanliga, eller har varit mycket vanliga, som koralldjur, som bleks och dör i ett varmare hav. Det kan också vara en art som utgör en stor del av biomassan i sin livsmiljö. På land i Sverige är blåbär, asp och ek nyckelarter som bygger upp livsmiljöer. Den traditionella typen av nyckelart är varg, bäver och pilgrimsfalk. För att fylla sin funktion måste de ha utrymme, någonstans att vara.

- Problemen började när man slutade upp med att barka massaveden i skogen och istället började lagra obarkad massaved vid skogsbilvägar. Man var inte noga med att ta till vara färska vindfällen innan barkborrarna hann kläckas. Detta gäller både åttatandad barkborre och större märgborre, säger Bo Karlsson.

Döda granar bör stå kvar, eftersom i dem och på dem finns också barkborrens fiender. Flera av dessa barkborrens fiender har svårt att överleva i dagens plantageskogar med träd som är lika stora och lika gamla. Enligt Rödlistan 2020 har antalet rödlistade skalbaggar ökat. Orsaken är att de har allt mindre plats där de kan leva. Skogsbruket är storskaligt och intensivt och markanvändningen ensidig. Allt mer utrymme krävs för byggnation. Det finns färre våtmarker och stränder för insektsliv. Med Artlistans ord, krympande livsmiljöer.

Många arter, insekter, svampar, lavar och mossor klarar sig bara på grova gamla stående träd och på död bark. Om det är för lite död ved i skogen minskar och försvinner flera arter, som ingår i ett ganska okänt samspel mellan olika organismer i ett myller av liv.

Barkborren är fem mm lång.


Linné gav 1793 barkborren artnamnet typographus p.g.a. gångarnas mönster. Foto: Wikipedia/Harald Kloth.

På bakkroppen har barkborren åtta tänder, som den använder likt en grävskopa för att gräva sig in i trädet. Sedan skyfflar barkborren ut borrmjölet ur den grävda gången och lägger äggen i födjupningar längs gångens sidor. När äggen kläckts och blivit larver gnager larven till sin förpuppning ut en sidogång vinkelrätt mot huvudgången. De vuxna barkborrarna för ut borrmjölet. Alla larver klarar sig inte utan har ätits upp av sina fiender.

- Den större märgborren startade sin svärmning redan under varma dagar i mars - april -maj. När temperaturen varit 20 grader i 4 - 5 dagar svärmar barkborren. Märgborren svärmar också i färsk ved och färska vindfällen och de nykläckta märgborrarna flyger upp i tallkronorna och äter upp märgen i de nya skotten som sedan faller av och kan ses på marken under trädet. Det kan minska tallens tillväxt med 20 procent, säger Bo Karlsson.


Större märgborre, ungefär 4 mm lång, i märgen på ett tallskott. Foto: Wikipedia/Gyorgy Csoka, Hungary Forest Research Institute, Hungary.

Några av barkborrens fiender

Steklarna är kanske den största familjen i Sverige med över 8000 arter. Bin, getingar och humlor räknas också till steklarna.

Parasitsteklar är en mycket artrik underordning bland steklarna. I världen är häpnadsväckande 250000 stekelarter kända och i Sverige ungefär 8000. Parasitstekel spelar en viktig roll i naturen, eftersom den äter upp andra arter och håller nere dessas antal.

Ryssa persuasoria namngavs av Linné 1758. Honan har ett långt äggläggningsrör som kan dras in i kroppen. Foto: Wikipedia/Paweł Strykowski.

Rovsteklar finns det nu närmare tvåhundra arter av i Sverige. Sedan 1950-talet har tillkommit knappt hundra nya kända arter. Rovsteklar ser ibland ut som bin, en del är smala och några har en bakkropp som ser ut att sitta på ett skaft. De sitter ofta på blommor, men deras larver är köttätare och vill ha insekter, larver och spindlar.

Läppstekeln stänger till sitt bohål. Foto: Wikipedia/Fritz Geller-Grimm.

Rovflugan, vår största fluga, har även stora ögon med kanske femtiotusen ögonlinser som kan se 360 grader. Den lever på att fånga andra insekter, t.ex. barkborrar, som de suger ut kroppsvätskan ur. Dess larver, som lever i murkna stubbar, är också köttätare. I världen finns 100 000 flugarter.

Laphria flava är 15 – 20 mm lång. Foto: Wikipedia/Raum Bad Hindelang.

Myrbaggens larver ålar in i barkborrens gångar och äter upp dess ägg och larver. Även myrbaggarna äter barkborrar.


Myrbaggen, som namngavs av Linné 1758, är 7 – 10 mm lång. Foto: Wikipedia.

Större hackspett och spillkråka hackar efter larver, även om spillkråkan mest äter myror. Den tretåiga hackspetten, som är en hotad art (NT, nära hotad), dyker gärna upp efter brand och stormfällning för att leta efter insekter.


- Finns det larver, eller? Spillkråka med ungar. Foto: Wikipedia/Alastair Rae.

- En undran, kan det vara så att artkunskapen i utbildningen till jägästare/skogvaktare blev sämre när mekaniseringen av skogsbruket började kring mitten av förra århundradet? frågar sig Bo Karlsson.

Källor: Skogsaktuellt, Artdatabanken, Sveriges entomologiska förening, ArtfaktaJordbruksverket, Ehnström, B. (1998). I roten på en gammal stubbe. Falköping, Wikipedia, SLU