Login Form

Stefan Wirtén skrev i Skogsland 21 juli under rubriken ”Rätt gödsling bra för miljön” och hänvisade till studien ”Kväve 2002”. Han påstod att denna och tidigare studier visade att: ”Om gödsling utförs i rätt tid och på rätt plats kan den ökade tillväxten förenas med god miljövård”. Formuleringen är mångtydig och innehåller flera förbehåll. Den fordrar ett klarläggande.

Forskare är överens om att mykorrhizabildande svampar påverkas negativt av kvävegödsling. Det är svårt att studera detta eftersom svamparnas fruktkroppar dyker upp i så varierande antal och med så oregelbundna tidsmellanrum. Varje studie av gödslingens effekter måste alltså utföras under mycket lång tid, som regel flera decennier, om man inte i stället undersöker svamparnas mycel, vilket också har sina begränsningar. Bl.a. av den anledningen innehöll studien ”Kväve 2002” en alldeles otillräcklig information för att medge de slutsatser som då drogs av den och som Stefan Wirtén nu åter drar: Att gödslingen inte skadar miljön, en miljö som självklart omfattar även de mykorrhizabildande svamparna.

Detta är en allvarlig brist, eftersom ett stort antal sällsynta och rödlistade svamparter är mykorrhizabildande, lever i symbios med träden och förekommer i bestånd som kan vara intressanta för gödsling. Gödsling i vanlig skog, på mark som sedan urminnes tider har varit skogklädd, riskerar alltså att påverka skyddsvärda organismer negativt.

Kväve 2002 innehöll alltså ingen information om de rödlistade marksvamparnas reaktion. Däremot innehöll den resultat beträffande en mer lättstuderad rödlistad art, dvärgbägarlaven. Den minskade kraftigt till följd av gödslingen.

Stefan Wirtén bör vara försiktigare i sina påståenden om skogsgödsling. Gödsling av trädplantager på tidigare jordbruksmark kanske är acceptabel, men gödsling av mark som länge och utan avbrott har varit skogsmark är äventyrlig, troligen skadlig, och bryter mot FSC.

Anders Delin