Den 17 oktober fick företrädare för kemiföretag ta emot World Food Prize 2013 för utvecklandet av genmodifierade växter.
Det är synnerligen olyckligt eftersom odling av genmodifierade växter gör att lantbruket blir än mindre hållbart. Vi måste tvärtom byta till ett huvudsakligen ekologisk lant- och skogsbruk.
Det här är kursen för dig som behöver vända frustration till kreativitet och ilska till engagemang. För dig som är förbannad över kortsiktiga kalhyggen, förljugna företag, obeslutsamma politiker eller något annat dumt. För dig som, på ett träffsäkert sätt, vill uppmärksamma dem och alla runtomkring på din åsikt om saken.
Den här kursen hoppas vi ska ge dig inspiration och verktyg till att fixa snygga aktioner framöver. Samtidigt är den ett gyllene tillfälle att umgås och smida planer tillsammans med likasinnade.
6-8/12 (Från kl.18.00 på fredag till 15.00 på söndag)
Vi kommer hålla till i den fina Solvikskolan i Järna.
Vägbeskrivning
Från Stockholm:
Lättast är att söka på SL:s reseplanerare och ange slutstation: Ytter Eneby(Järna). Sedan är det 2 km gångväg från busshållplatsen till skolan.
Från längre bort:
Åk med regionaltåg till Södertälje Syd. Därifrån går det buss alt. tåg+buss till Ytter Eneby(Järna), sök resan på sl.se. Sedan är det 2 km gångväg från busshållplatsen till skolan.
Med bil:
Från E4, ta avfart mot Järna och sväng direkt mot Hölö/Ytterjärna (alltså inte mot Järna C). Efter ca 5 km är det en avfart till vänster skyltad med Solvikskolan. Efter 2 km grusväg är du framme.
Kostnad: 200 kr. (för mat och sovplats på golvet, några madrasser finns för de som behöver)
Reseersättning: För att alla, oavsett var i Sverige du bor, ska kunna komma finns det möjlighet att få ersättning för hela eller delar av resan om du behöver det. Skriv i så fall i din anmälan hur mycket din resa kostar.
Kursen arrangeras av föreningen Skydda skogen. Aktivister med intresse och erfarenheter från andra frågor än skog är också välkomna. Medlemskap i Skydda skogen kostar 100 kr. och fixas via skyddaskogen.se
Anmäl dig senast den 17/11 till
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Eller ring: 073-84 98 614
Mot en bättre
SKOGSPOLITIK!
Kalhyggesbruket som generell metod bör fasas ut skriver Thomas Tidholm. Här ses ett exempel på hur det kan se ut efter en avverkning med andra metoder och där större hänsyn till miljön tas. Foto: Robert Svensson
Det duger inte att föreslå mera frivilligt skydd eller låtsasreservat. Miljömålsberedningen har lånat många ord och begrepp från den ideella naturvården men dess förslag är halvgångna och leder inte till uppfyllandet av vare sig svenska miljömål eller internationella åtaganden, ej heller till ett balanserat uttag av skogsråvara, ett hållbart skogsbruk. Det skriver Thomas Tidholm, författare och tidigare styrelsemedlem i Föreningen skydda skogen.
I dagarna lämnades de sista remissyttrandena in angående Miljömålsberedningens delbetänkande (MBB) om hur Sverige ska kunna nå sina miljömål. Både Naturvårdsverket, SNF och Världsnaturfonden har givit förslaget massiv kritik.
Och detta är en ödesfråga. Sedan en tid pågår något som kan likna ett krig. Industrin befarar inskränkningar i sin otidsenliga ensamrätt att exploatera landets skogsområden. Naturvård ser man som ett hot (samtidigt som alla bolag skryter om sina egna långtgående hänsynstaganden).
Länge har man ljugit om läget för den biologiska mångfalden, och om skogsbrukets klimatnytta, vilken summa summarum ligger på minus hur man än räknar. Varningar, till exempel Artdatabankens rödlista (cirka 2 000 hotade eller missgynnade arter), hånas eller negligeras. Debatt saboteras med desinformation i påkostade kampanjer.
Det finns något i grunden irrationellt i det ständiga bugandet för skogsnäringen. Den lever på stor fot i det allmänna medvetandet men har ju långt ifrån den betydelse för landets ekonomi som det ofta antas, nu närmare två än tre procent av BNP. När industrin hotar med arbetslöshet om naturvården får för mycket att säga till om, kan det vara bra att minnas att man själva redan har rationaliserat bort en större del av arbetskraften. Landskapet har överavverkats av maskiner och byarna tömts på folk.
Sorgligt nog tycks mycket få politiker inse vad som verkligen händer i landets skogar, eller vad hotet mot den biologiska mångfalden, levande skog, verkligen innebär. Centerpartiet, å andra sidan, nu långt under riksdagsspärren, men fortfarande med ansvar för skog, jordbruk, miljö, energi och näringsliv(!) har bara alltför goda kontakter med Skogsindustrierna och LRF och låter sig skamlöst styras. Ministern över skog och jord, Eskil Erlandsson, är själv stor skogsägare.
Skogspolitiken i dag är en parallell till regeringens politik för gruvorna: Kom och ta vad ni vill ha, det är gratis.
Ett nyliberalt tänkande dominerar, utgående från det heliga ägandet. Den som äger ska få göra som han vill med vad han äger, tycks vara Erlandssons enkla mening. Andra får gilla läget när de på skogspromenaden fastnar i rishögar och traktorspår och fåglarna är borta.
Naturvårdsverket ska ha tack för att man påpekar i sitt remissvar att hänsynsregler i skogsbruket inte kan ses som inskränkningar i äganderätten, lika lite som trafikregler inskränker bilisters ägande av sina bilar.
Skogsvårdslagen bygger på regler, men det övergripande mottot är "frihet under ansvar", Överträdelser beivras inte, efterlevnaden är alltså frivillig. Just frivillighet är den fixa idé beredningen vill bygga vidare på och införa som allmäntillstånd.
Ett typexempel på frivillighet är "komet"-programmet som häromåret infördes på försök i tre län. Det innebär att skogsägarna själva ska föreslå skydd av naturområden på sin mark. Inte som förr tjänstemän utbildade i naturvård.
Efter tre år är resultatet bedrövligt men beskrivs av departementet som en succé. Några siffror: Endast 1 procent av markägarna har överhuvudtaget varit intresserade. Projektet har hittills kostat trettioåtta miljoner totalt. För dessa pengar har man lyckats skydda cirka 300 hektar, vilket innebär 126 000 kr per hektar, 45 procent mer än på det gamla sättet. Trots detta vill C och regeringen gå vidare på den vägen, ty här gäller nyliberal ideologi, inte naturvård.
Ett annat exempel: För att få certifiera sitt virke ska skogsägare undanta 5 procent av marken vid avverkningar i så kallade frivilliga avsättningar. Dessa är endast tillfälliga och visar sig inte sällan bestå av skogar med låga naturvärden. Det trixas hejdlöst med dessa avsättningar, de sparas men kan också huggas vid nästa avverkning. Om de alls har funnits. Certifieraren FSC ser mellan fingrarna med allt. Som verktyg för naturvård är de frivilliga avsättningarna något av en bluff. Men industrin hänvisar gärna till dem som om de vore reservat.
Viktigast i detta sammanhang är att miljömålen inte längre är enbart nationella. Sverige har i Nagoya lovat skydda 17 procent av representativa biotoper. På miljöområdet finns vidare flera direktiv från EU som vi har förbundit oss att införliva med svensk lag, något betänkandet märkligt nog inte tycks vilja kännas vid.
Det duger alltså inte att föreslå vare sig mera frivilligt skydd eller låtsasreservat i form av så kallade Ekolandskap. Miljömålsberedningen har lånat många ord och begrepp från den ideella naturvården men dess förslag är som bäst halvgångna och leder inte till uppfyllandet av vare sig svenska miljömål eller internationella åtaganden, och inte heller till ett balanserat uttag av skogsråvara, ett hållbart skogsbruk.
Regeringens politik för skog och natur innehåller så många osakliga påståenden, ideologiskt betingade önsketänkanden och eftergifter för industrins lobbyister att den – liksom skogen själv – mest liknar en trasa, det uppstår ingen begriplig, fungerande struktur, ingen kan bli riktigt nöjd.
Det är sedan länge naturvården i skogen som ligger efter. Vad vi väntar på är en ny helhetssyn, ett paradigmskifte liknande det som just nu är på gång när det gäller vattenkraften, där lagar från 1918 hittills givit kraftbolagen makt att utan hänsyn till biologin utnyttja våra vattendrag till sista droppen. EU-direktiv tycks äntligen kunna sätta stopp för detta.
Direktiv finns också för natur (fågel o habitatdirektiven) och från EU har man särskilt tvingats påpeka att skogsbruket inte är undantaget från dessa. Skogsbruket måste alltså, och kommer också att reformeras, vilket för övrigt vore det bästa för hela skogsnäringen som äntligen kunde befrias från sina våndor och börja tänka och arbeta på ett nytt sätt.
Vad som akut krävs är fortfarande införandet av nya vettiga metoder för skogsbruk, vilket måste innebära att kalhyggesbruket som generell metod fasas ut för att ge plats åt naturlig föryngring, blandskogar, kontinuitetsskogsbruk. Och utrymme för andra näringar än skogsbruk!
Vidare måste vi snarast ha ett arealmål för ett starkt utökat och permanent skydd för levande skogsnatur (reservat). Ytterligare krävs att skogsvårdslagstiftningen införlivar EU-direktiv, ledande naturvårdsforskning, nationella miljömål. Slutligen att skogsvårdslagen blir en riktig lag (förs till miljöbalken) och att samhället ser till att den efterlevs.
Det vore en början.
Thomas Tidholm
Tidigare publicerad i Västerbottens-Kuriren den 12 oktober 2013
Skriv under för gripna aktivister
Frige Sini
Sini Saarela är förutom en vän till oss i Skydda Skogen en verklig miljöhjälte som dedicerat sitt liv helt åt att kämpa för vår miljö och natur. Otaliga är de dagar hon sprungit runt och inventerat i Sveriges och Finlands hotade naturskogar för att de ska skyddas. Foto: Robert Svensson
Skydda Arktis – Frige våra Miljöhjältar!
Den 19 september arresterades 28 greenpeaceaktivister och två bildjournalister av rysk kustbevakning efter en fredlig protest mot Gazproms arktiska oljeplattform. Bland dem finns skogsräddaren Sini Saarela. De står nu åtalade för sjöröveri, en extrem och oproportionerlig anklagelse som kan ge 15 års fängelse.
Tusentals människor världen över kommer därför att genomföra en manifestation för de 30 fängslade. Är du med?
Våra modiga vänner stod upp mot oljejätten Gazprom, för Arktis och klimatet. Nu behövs din hjälp!
Skicka ett brev till den ryska ambassaden och kräv att de friger våra aktivister och upphör med oljeborrning i Arktis för gott.
Än lever skogen John Hallmén Roine Magnusson Pelle Svensson Norstedts
Genom bland annat extremt närgången fotografering träder här otroligt vackra bilder av livet i gammelskogen fram. Detaljer som lätt går den skogsvandrare som inte ger sig tid att stanna upp och titta lite närmare, förbi. Eller som av andra kanske missas eftersom det bara är ”kryp”.
Närbilderna varvas med panoraman över storslagna skogslandskap, miljöbilder inifrån djupa gammelskogar och målande texter om vikten av dessa miljöers bevarande. Resultatet blir en väldigt trevlig och i många stycken unik bok.
Detaljutsnitt från vedlevande skalbaggars olika kroppsdelar kombineras med fakta om det känsliga samspelet mellan larvutveckling, svampsporer och död ved i olika nedbrytningsstadier.
Fokus ligger på arterna och livet i den naturliga skogen (som här benämns gammelskogen) till skillnad från den planterade skogen som i boken kallas för kulturskog, trots att den inget har med kultur att göra.
Här beskrivs skillnaden mellan den orörda naturligt utvecklade skogen och det av skogsbruket skapade landskap av virkesodlingar där livet trängs bort och artrikedomen är kraftigt reducerad.
En del kartor och statistik presenteras, likaså rödlistan med antal arter och hur dessa kategoriseras. Skogens roll i förhållande till klimatet behandlas också. Faktamässigt ger boken en bra sammanfattning. Bra som grundkurs och inspiration för den oinvigde som vill lära sig mer, men bokens styrka ligger framförallt i känslan den förmedlar genom sin geniala skönhet i kombinationen vackra bilder och gripande texter som sveper in i gammelskogen och får den att tala:
”Mitt livsutrymme blir mindre och mindre. Av dem som delar det; små som stora, har många flytt. Nödda och tvungna av omständigheter som de inte gjort sig förtjänta av och inte kan styra över. Det är orättvist. Det är respektlöst. Jag har knappt ord för vad jag känner. Jag har inga stora krav. Jag vill inte leva av lyx. Det enda jag vill är att få bli lämnad i fred.”
Robert Svensson
nyteknik.se: ”Ny teknik löser inte klimatproblemen”
Uttagen av råvaror måste minska
"Det finns en övertro på oprövade tekniska lösningar men ny teknik kommer inte räcka för att lösa problemen med klimatet. Vi måste spara energi, förändra livsstilen och sluta förbruka ändliga resurser. Det anser professor David van der Spoel."
Sverige 2013. Fredliga aktivister slås ned. Stora naturområden avlyses. Felaktigt och i strid mot allemansrätt och gällande lagstiftning. Journalister nekas tillträde, avhyses och riskerar till och med rättsliga påföljder samtidigt som polisen tillåter något som enligt vittnesmål mest liknar en lokal lynchmobb att husera innanför avspärrat område. Dessa personer passar då på att söka upp en miljöaktivist som klättrat upp i ett träd och hotar där denne till livet.
Just nu prospekteras, provborras och sprängs det för fullt i Sverige (liksom runt om i övriga världen). I och med regeringens nyligen antagna mineralstrategi har verksamheten tagit ordentlig fart. Omkring hundra olika platser i landet är just nu föremål för kommande exploatering i jakten på olja, gas, kalk, mineraler med mera. De aktuella områdena är i flera fall skyddsvärda eftersom de har mycket höga naturvärden. Många gånger skulle en gruvverksamhet också innebära stora risker för lokalbefolkningens möjlighet till försörjning och påverka deras livskvalitet mycket negativt. Det handlar exempelvis om lantbrukare på Gotland som blir utan vatten och samer i Lappland som får sina renbetesmarker förstörda. Framförallt blir miljön - och därmed kommande generationers möjligheter till ett gott liv - lidande. De fredliga aktivister som nu engagerar sig för ett mer hållbart alternativ till den gruvboom och miljöförstörande verksamhet vi nu ser har under den senaste tiden bemötts allt mer brutalt. Det är en stor skam för regeringen, men också för polismakten som blint lyder order och tar parti för utländska prospekteringsföretag utan att sätta sig in i gällande regelverk vare sig för urfolks rättigheter eller EU:s lagstiftning gällande naturskydd.
Fortfarande saknar jag ert svar på följande fråga som jag redan upprepade gånger ställt till Sveaskog:
Har de naturvärdesbedömningar som tjänstemannen gjort som uppdrag åt Sveaskog efter att han fick köpa skogsskiftet på Storön i Storavan gjorts om?
Frågan är viktig. Det gäller Sveaskogs trovärdighet. Fakta talar tyvärr för otillåten samverkan, samröre, mellan Sveaskogs och Skogsstyrelsens företrädare.
Här en kort sammanfattning om ärendet till övriga läsare: Samma person som fick köpa ett skogsskifte på Storön i Storavan i Norrbotten – bolaget hjälpte honom även med avverkningen - fick sedan som uppdrag göra naturvärdesbedömningar i stora skogsområden åt Sveaskog. Det finns goda skäl att ifrågasätta dessa bedömningar. Dessutom finns ytterligare exempel. Visserligen hette bolaget vid köpet AssiDomän, man hade ännu inte bytt namn till Sveaskog. Men det handlar om samma personer, hela tiden. De har bara fått byta logo på kepsen och jackan.
För att komma till rätta med den alltför nära relationen föreslog jag redan i ett tidigt skede när saken aktualiserades följande lösning:
Sveaskog gör om de aktuella naturvärdesbedömningarna.
När bolaget behöver vända sig till Skogsstyrelsen framöver ber man att bli hänvisad till annan tjänsteman än den inblandade.
Som väntat vill varken Sveaskog eller Skogsstyrelsen kännas vid det som förevarit.
Sveaskog är ett statligt bolag med uppgiften att förvalta svenska folkets skog. Folket har rätt att förvänta sig hederliga redovisningar på ställda, relevanta frågor i stället för halvsanningar eller ovilja att svara. Ärenden som detta skall inte sopas under mattan.
Jag ser fram emot ett uppriktigt svar av Sveaskog. Accepterar förslaget ovan så att vi kan avsluta detta mindre hedervärda ärende.
Med vänlig hälsning
Björn Mildh, ideell naturvårdare medlem i Skydda Skogen och Naturskyddsföreningen Specialist i barnaålderns (och skogsbrukets) invärtes sjukdomar.
Frågan om Sveaskogs samråd med samerna om Norravanskogen skickades även som insändare till bland annat Piteå-Tidningen.
Detta gjordes för att sätta press på bolaget eftersom svaret på brevet dröjde. PT tog i sin tur kontakt med Sveaskog som först då svarade.
I morse kom beslutet som fick naturvårdens försvarare att jubla. Högsta domstolen upphäver domen från 2012 som gav Nordkalk tillstånd att påbörja arbetet med en kalkstenstäkt i Ojnareskogen. Nu skickas ärendet tillbaka till mark- och miljödomstolen.
Högsta domstolen tar även upp den bristande hanteringen av Artskyddsförordningen som ett skäl för återvisningen av ärendet:
"Bolagets ansökan om att få bedriva en verksamhet som kan påverka Natura 2000-områden ska alltså bedömas vid en samlad prövning. Prövningen bör omfatta också frågan om det ska ges dispens från förbuden enligt artskyddsförordningen, eftersom den frågan har tagits upp till behandling i Mark- och miljööverdomstolens nu överklagade dom om tillstånd."
dn.se: "Regeringen nonchalant i hantering av artprojektet"
I onåd hos Eskil Erlandsson
"Svenska artprojektet ska bantas. Just när kartläggningen av landets biologiska mångfald pågår som mest intensivt hotas våra biologiska samlingar av Landsbygdsdepartementets spariver. Riksdag och regering måste få upp ögonen för samlingarnas betydelse innan det är för sent, skriver ledande forskare."
Än lever skogen
