28 feb. 2007

Pressmeddelande 2007-02-28

från Fältbiologerna

Manifestation mot Holmen skog i Umeå

Igår avverkades skogen i Kassjö, Västerbotten, trots protester från bybor och miljörörelsen.

– Det är skandal att ett FSC-certifierat bolag struntar i reglerna som gäller inom FSC och negligerar bybornas vädjan om dialog, säger Linda Nordström, ordförande i Fältbiologerna.

För att vara certifierad enligt FSC krävs det bl.a. att bolaget visar såväl sociala hänsyn som naturvärdeshänsyn vid avverkning. Detta är extra viktigt i fall som detta eftersom det rör sig om skog i människors närmiljö. Kassjö-skogen hade mycket höga sociala värden för lokalbefolkningen. Därför har de försökt samråda med Holmen innan avverkningen skulle ske. Eftersom Holmen inte förmått föra en dialog med ortsborna har svenska FSC krävt att en extern medlare skulle kopplas in, vilket inte skett.

– Vi kan inte acceptera att Holmen struntar i sina åtaganden enligt FSC och härjar hänsynslöst i människors närmiljö, säger Lars Axelsson från Fältbiologernas skogsnätverk.

Det är inte acceptabelt att Holmen gör som de vill med sitt FSC-medlemskap. Därför kommer Fältbiologerna tillsammans med representanter från Kassjö att samlas vid Holmens kontor i Umeå (vid I20) 12.00 idag för att hålla en manifestation. Pressen hälsas välkommen.

För mer information och kontakt:

På plats i Umeå:
Lars Axelsson, Fältbiologernas skogsnätverk
070-541 36 51

Linda Nordström, ordförande i Fältbiologerna
070-254 11 48

27 feb. 2007

Pressmeddelande 2007-02-27

Från Fältbiologerna

Fältbiologerna stoppar avverkning i Kassjö

Holmen skog kör över byborna i Kassjö, Västerbotten och tänker avverka skog med höga sociala värden. Därför har nu Fältbiologerna ställt sig i vägen för skogsmaskinerna för att försöka stoppa avverkningen.

– Idag har vi knappt någon gammal skog alls kvar i Sverige, säger Lars Axelsson från Fältbiologernas skogsnätverk. Det är skamligt av Holmen att avverka en av de få fina skogar som finns kvar, när motståndet från lokalbefolkningen är så stort.

Vid byn Kassjö ligger ett 6 ha stort område med 200-årig tallskog. I skogen finns motionsspår som frekvent används av lokalbefolkningen och hela området har stora sociala värden. Holmen vill hugga hela området och den hänsyn som tagits vid avverkningsplanerna är endast den normala hyggeshänsynen. Byborna har begärt att extra hänsyn skall tas eftersom det rör mark som ligger i anslutning till byn och har höga sociala värden. Holmen är certifierade enligt FSC som ställer krav på att både sociala värden och naturvärdeshänsyn tas vid avverkning. Fältbiologerna vet att certifieraren i det här fallet godkänt avverkningen på felaktiga grunder, eftersom beslutet att tillstyrka avverkning grundar sig på en gammal bedömning av området.

De boende i Kassjö har försökt kommunicera med Holmen utan resultat. Styrelsen för svenska FSC har rekommenderat Holmen att ha samråd med byborna med hjälp av en extern medlare. Detta har Holmen struntat blankt i och planerar nu att börja avverka.

– Det är skandalöst att Holmen kör över lokalbefolkningen på det här viset, säger Linda Nordström, ordförande i Fältbiologerna. Den sociala hänsynen är en mycket viktig del av FSC:s standard och det är en skymf mot FSC att bära sig åt på det här viset.

Fältbiologerna kräver att Holmen stoppar sina avverkningsplaner och återupptar dialogen med lokalbefolkningen.

För mer information och kontakt:

På plats i skogen:
Lars Axelsson, Fältbiologernas skogsnätverk
070-541 36 51

Linda Nordström, ordförande i Fältbiologerna
070-254 11 48

mer om Kassjö:

VK: Ilska över avverkning i Kassjö

den 25 feb. 2007

Skidtjärnsberget räddat

Skidtjärnsberget ligger i Skogs församling, Söderhamns kommun, Hälsingland. Den 9 februari 2007 skulle avverkningen av skogen på Skidtjärnsberget börja. Då gick tiden ut för den granskning av avverkningsanmälan som Skogsstyrelsen (SKS) har att göra. ---- Den 22 februari fick vi veta att Länsstyrelsen (Lst) skyddar området som naturreservat.

Vi fick rätt. Skogen med 24 rödlistade arter, varav två i kategori VU och en i kategori EN fick skydd mot avverkning. Det ur naturvårdssynvinkel självklara inträffade. Denna skog är en liten del av de många områden och av den sammanlagda areal som måste skyddas om det nationella målet för skogsskydd ska nås. Dock är naturvård i skogen i dag i Sverige så ifrågasatt att det självklara ofta är omöjligt. Historien om Skidtjärnsberget är lärorik. Här följer bara den sista och dramatiska delen.

Den 28 januari ringde en tjänsteman på Lst och meddelade att Lst tyvärr inte hade möjlighet att inom ramen för sin plan för skydd av skog i länet ge skydd för Skidtjärnsberget i Skog. Det handlar om ett sedan länge känt gammelskogsområde på 35 ha, varav nu hälften var avverkningsanmält. Det är en av de sista resterna av gammelskog i Skogs församling, Söderhamns kommun och Hälsingland över huvud taget.

Beskedet om Skidtjärnsberget från Länsstyrelsen måste kallas skandalartat – inte för att Länsstyrelsen skulle brista i kunskap, moral eller flit, utan för att Sveriges massmediaredaktioner, riksdag och regering inte har lyssnat på folkets röst, utan på skogsnäringen och markägarna, så att naturvården i skogen är i kris.

Vi reagerade genom att den 29 jan. gå ut med en debattartikel till Hälsingetidningarna och till nätverket Skydda Skogen med rubriken ”24 rödlistade arter avverkningshotade – Samhället maktlöst” och genom att ta kontakt med markägaren, virkesköparen, länsstyrelsen och skogsstyrelsen.

Samma dag kom en present från ovan. Ett Klick För Skogen skrev att de sökte ett område att köpa. Skidtjärnsberget föll inom ramen för vad de ville ha. Det intresse och engagemang som snabbt visades från ideell naturvård fick alla andra aktörer att också fördjupa sig i ärendet. Ett Klick För Skogen har med sitt vakande öga och sina pengar troligen haft stor betydelse.

Markägaren hade en affärsmässig hållning. Han var vänlig och var inte emot att skogen stod kvar, men räknade med ekonomisk ersättning. Virkesköparen var också korrekt affärsmässig.

Början av fortsättningen var dock inte så lovande. Chefstjänstemannen på Lst meddelade, efter granskning av ärendet, att myndigheten tyvärr inte kunde komma till något annat besked än det redan givna. Endast nyckelbiotoperna kunde skyddas, genom SKS, men att göra reservat av det hela var omöjligt.

På grund av denna låsning, skrev vi till generaldirektörerna vid Naturvårdsverket (SNV) och SKS, beskrev sakfrågan, och utkastade ett nödrop: ”Detta övertydliga exempel på den allmänna krissituationen i fråga om naturvård i skogen har mängder av paralleller i hela Sverige. Varje dag faller gammelskog med höga naturvärden, som borde få skydd i reservat.” Vi bad om hjälp att försöka finna en extraordinär lösning som kunde stoppa avverkningen.

Den 1 feb. talade vi med lokalpressen. Dagen efter gjorde Hälsinge-Kuriren och Ljusnan reportage på Skidtjärnsberget. Det trycktes den 3 feb. på en helsida med många bilder, bl.a. en på raggtaggsvamp, den mest hotade av områdets arter.

I den formella hanteringen av ärendet spelade den naturvårdsansvariga på Skogsstyrelsen i Bollnäs sedan en avgörande roll. Hon hade inte sett skogen tidigare. De befintliga nyckelbiotoperna hade avgränsats för länge sedan. Hennes nya inventering och bedömning gav ett för ärendet helt avgörande resultat. Den 5 feb. meddelade hon att hela den avverkningsanmälda delen av skogen (18 ha) var nyckelbiotop. Avverkningen kom alltså inte igång den 9 feb.

När SKS sedan fann att större delen av de övriga 17 ha som vi argumenterade för också hade nyckelbiotopkvalitet, kom ärendet i ett nytt läge även för Lst. Den 22 feb. hade Lst bestämt sig för att göra naturreservat av hela det 35 ha stora området på Skidtjärnsberget. Vårt mål var nått.

Lärdomarna av denna historia är flera.
- Det lönar sig att stå på sig när man har ordentligt faktaunderlag för sina egna bedömningar.
- När det är skarpt läge är det motiverat med stort, brett och högt siktande alarm.
- Man måste ha lite tur för att få kontakt med alla inblandade parter vid rätt tillfälle och på rätt sätt.
- Engagemang från en utomstående ideell organisation med gott rykte, som Ett Klick För Skogen, stärker vår argumentation.

Tack till alla engagerade tjänstemän och ideella naturvårdare!

Anders Delin, Bosse Forsling, Kent Westlund, Anita Blom

12 feb. 2007

Rädda Finlands gammelskog!

Dalademokraten: Rädda den sista gammelskogen!

NSD: Lyssna på lokalbefolkningen, Sveaskog

24 rödlistade arter avverkningshotade - Samhället maktlöst

Tommy Hammarström: Vitryggen är död - leve vitryggen

Svar på Dag Rognes och Robert Larssons debattartikel:
”Reservatsbildning en konstlad åtgärd”

Skogsnäringen bör inte bestämma över skogen

Folket vill ha naturvård i skogen

Gödsling skadar skogens biologiska mångfald

SR: Äldre skog försvinner

SR: Massiv kritik mot skogsutredningen

SvD: Markägare förstör fornlämningar

4 feb. 2007

Urskogsavverkningar i norra Finland

Det helstatliga finska skogbolaget Metsähallitus (motsvarar Sveaskog i Sverige) lovade tidigare i år offentligt att sluta hugga naturskogar / urskogar i finska lappmarken, men har nu brutit sitt löfte. I november började bolaget åter igen slutavverka i dessa trakter (Jooseppitunturi, Isoselkä och Painopää).

Här finns bilder från gammelskogsavverkningar i norra Finland: http://www.forestinfo.fi/metsalappi/hakkuut.html

31 jan. 2007

En femtedels julhandel kostar naturvården

Tvärtemot Dag Rognes och Robert Larssons påstående så är kostnaden för att bevara arter och den genetiska mångfalden väl investerade pengar, skriver Torbjörn Westerberg

I en debattartikel den 10 januari befarar Dag Rogne och Robert Larsson att ”vi räddar arter på ett konstlat sätt för en kort tid helt i onödan”. Artikelförfattarna menar att det är meningslöst att ”skydda” natur genom reservatsbildning då de befarar att växthuseffekten på ett oundvikligt sätt kommer att påverka skogarnas utseende och artinnehåll. Jag menar precis tvärtom – om växthuseffekten kommer att få den påverkan på vårt klimat som många befarar är det ännu mer angeläget att vi bevarar den biologiska mångfalden. Idag vet varken Dag, Robert, jag eller någon annan vilka arter som kommer att krävas för att säkra fungerande skogsekosystem långt in i framtiden. De livsformer och arter som idag finns är inte slutmålet på årmiljoners utveckling. Dagens arter utgör basen för framtidens djur och växtvärld! Ju fler arter vi kan bevara, ju större blir den genetiska mångfalden, desto bättre kan evolutionen svara på förändringar i miljön t.ex. klimatförändringar. Att bevara arter och genetisk mångfald är därför både en försäkring och en investering med tanke på framtiden. Staten skall fram till 2010 skydda 400 000 hektar skog. Det är en yta lika stor som den sammanlagda arealen skogsbilvägar och kraftledningsgator i Sverige. Kostnaden för inköp av mark beräknas till ca 10 miljarder dvs ungefär en femtedel av vad vi svenskar köpte julklappar för 2006 eller lika mycket som vi köper godis för per år i Sverige.

Skogsbolagen och de privata skogsägarnas intresseorganisationer har ställt sig bakom Riksdagens beslutade miljömål ”Levande skogar” som innebär att naturligt förekommande arter och deras livsmiljöer skall bevaras. Naturreservat är ett medel för att klara miljömålet. Utanför skyddade områden på 95% av all skogsmark kan skogen delas upp i två kategorier – avverkad skog och skog som ännu inte hunnit avverkas. Att skydda skog som hotas att kalavverkas genom att bilda naturreservat har starkt ifrågasatts av personer med anknytning till LRF eller närstående organisationer i en rad debattartiklar i dagspressen under senare tid. Personer som annars är trovärdiga och äger ett stort kapital av bondförnuft tycks få hjärnsläpp när det av Riksdagen beslutade miljömålet nu omsättas i handling i skogslandskapet. Likt ett mantra upprepas i artikel efter artikel hur naturskyddsarbetet innebär ett oerhört slöseri med statskassan medel dels genom direkta utgifter vid inköp av värdefulla skogsområden och dels förlorade exportinkomster och arbetstillfällen. Debattörerna sprider medvetet en massa floskler som man tror går hem i stugorna som att naturskyddsarbetet är en ”lekstuga för biologer”, att naturskyddade områden ”lägger en död hand över landsbygden” och att Sverige inte behöver skydda sina hotade arter ”eftersom de arter som beskrivs som hotade i Sverige är vanliga i andra länder”. Jag kan förstå att debattörerna i ren desperation famlar efter halmstrån och med alla medel vill skapa en negativ bild av naturvårdsarbetet när äganderätten upplevs som hotad på delar av eller hela den egna fastigheten. Det tråkiga är att era debattinlägg lätt kan uppfattas som att det råder oenighet om målen – som om det fortfarande skulle finnas ett val mellan att bevara den biologiska mångfalden eller inte. Att bruka skog idag innebär att många överväganden måste göras för att klara både miljö- och produktionsmålet i skogsvårdslagen. Varje enskild skogsägare har ansvaret att båda målen uppfylls. En nybliven skogsägare med höga andelar skyddsvärd skog på sin fastighet och ett stort behov att avverka kan räkna med full ekonomisk kompensation för uteblivet skogsbruk om ”naturreservat” bildas, en fastighet med begränsade arealer skyddsvärd skog kan kompenseras för förlorade virkesintäkter genom ”biotopskydd ”eller ”naturvårdsavtal”. Vid alla tre skyddsformerna, även naturreservat, kan markägaren behålla sin äganderätt.

En skog som får utvecklas fritt i 300 år kan i bästa fall få urskogskvalitéer. Det är i mycket gamla skogar vi hittar de utrotningshotade arterna. Men det räcker inte med rätt ålder enbart. Det måste också finnas tillräckligt mycket av sådana gamla skogar i landskapet. Idag liknar landskapet ett lapptäcke, där hälften av bestånden är yngre än 40 år. I Värmland finns knappt 3 % riktigt gammal skog, det mesta i reservat. I ett sådant mycket uppsplittrat landskap utgör nyckelbiotoper, skogar med höga naturvärden, en mycket liten rest av en naturtyp som tidigare helt dominerande landskapet innan människan för nåt hundratal år sedan börja bedriva storskaligt skogsbruk. Alla skogslevande arter har under årtusenden anpassat sig till ett obrutet naturlandskap med vidsträckta områden orörda av människan. Ni, Dag och Robert förespråkar ökad frivillighet när det gäller naturskydd – hur skall naturvärdena kunna säkras om en nybliven skogsägare eller en skogsägare som varken är stenrik eller idealist ger sig katten på att avverka sin skog trots mycket höga naturvärden.

Ni tar befarade klimatförändringar som argument för att inte avsätta fler skyddade skogar. I Sverige finns idag mer grävda diken än naturliga åar och bäckar, 88 000 mil diken och 56 000 mil naturliga vattendrag. Den nyligen avslutade skogsutredningen föreslår en utökad dikningsverksamhet inom skogsbruket. På dikad skogsmark med mycket organiskt material läcker stora mängder växthusgaser bl.a lustgas och metan som är mycket skadligare som växthusgas än koldioxid. Tänker Ni, Dag och Robert, i kommande debattinlägg argumentera mot att fler diken anläggs i de värmländska skogarna. -”Klarar vi att hejda klimatförändringarna med fler naturreservat?” frågar Ni i eran debattartikel. Jag undrar om klimatförändringarna kan hejdas med fler diken? Skall vi ”fokusera” på klimatåtgärder tillsammans?

Torbjörn Westerberg Gunnarskog
Naturskyddsföreningens vitryggprojekt

Dag och Robert - Vilket mandat har ni från LRF att i yviga debattinlägg tvärtemot skogsägarnas egen intresseorganisation och skogsbolag misskreditera beslut demokratiskt fattade av Sveriges riksdag?

LRF ledare försöker ställa olika miljöfrågor mot varandra

I en debattartikel 10 januari angriper herrar Rogne och Larsson från LRF Värmland reservatsbildningen av skog med höga naturvärden som ett enormt slöseri med pengar. Man låter påskina att klimatfrågan skulle vara orsak till deras oro över användningen av statliga medel till områdesskydd av skogsmark. Global uppvärmning är helt klart något att oroas över men de åtgärder som behöver vidtas för att förhindra denna har knappast något att göra med biologisk mångfald i skogsmarken.

Det känns snarare som att deras debattinlägg är ett led i en politisk strategi att ställa olika miljöfrågor mot varandra för att gynna sina egna syften men man blandar helt enkelt bort korten. De statliga medel som används för områdesskydd är ersättningar till skogsägare för inköpt mark eller inskränkningar i möjligheten att bedriva skogsbruk på denna mark. Skogsbrukaren får ekonomisk ersättning samtidigt som naturvärden finns kvar som en framtida resurs. På vilket sätt skulle det vara bättre att skogen istället avverkades och förlorade sitt biologiska värde samtidigt som det, både direkt och indirekt, skulle leda till ytterligare koldioxidutsläpp vid omvandlingen av råvara till produkt, något som skulle spä på risken ännu mer för global uppvärmning?

Många av argumenten mot reservatsbildning på skogsmark är tidigare framförda påståenden som fortfarande saknar relevans. Arbetet med att bevara den biologiska mångfalden är demokratiskt beslutad i riksdagen och ett uppdrag till de tjänstemän som handlägger detta på olika myndigheter. Dessutom har Sverige internationella åtaganden att skydda olika naturtyper, t.ex. genom EU:s nätverk av skyddade områden Natura 2000. Samtidigt som EU betalar mångdubbelt större miljardbelopp i bidrag till jordbruket, inte bara i Sverige, vilket verkligen är ett konstlat sätt i en marknadsekonomi. Det vore kanske något att debattera för lantbruksrörelsen om man nu verkligen oroar sig för felsatsade pengar i miljöarbetet.

Beträffande argumentet att hotade arter inte alls är hotade så återkommer detta påstående då och då sedan en forskare, utan naturvårdsbakgrund, gjort sin egen tolkning och påstått att Sverige inte behöver skydda arter som finns på många andra håll. Vilket förstås är ett befängt påstående, varje land har ett eget ansvar för den natur som finns inom nationens gränser. Och orsaken till hotet är den enorma förändring som skogsbruket genomgått under 1900-talet vilket visas av de ståndortskrav som flertalet av de hotade arterna har, de tål helt enkelt inte de kraftiga ingrepp som en kalavverkning innebär. Att det sedan finns större arealer mer eller mindre opåverkad skog i t.ex. Ryssland eller Kanada, just nu, är ingen ursäkt för att vi själva inte skulle ta någon naturvårdshänsyn.

Debattörerna verkar, liksom andra tidigare, ha en närmast föraktfull syn på det arbete som utbildade biologer och andra gör på olika myndigheter. Man talar om ”tävling” och ”lek” när det i själva verket förhåller sig så att människor som arbetar med detta utför ett uppdrag, efter långa utbildningar och med en hög kunskapskompetens, precis som i vilket annat företag som helst. Arter som är klassade som rödlistade och hotade idag är resultatet av lång tids iakttagelser och forskning och underlaget utarbetas med hjälp av biologiska analyser på samma sätt som i andra naturvetenskapliga discipliner. Under de senaste 50 åren har en storskalig omvandling av skogarna i Sverige lett till att en rad arter, särskilt kryptogamer (svampar, lavar och mossor), minskat så katastrofalt många riskerar att dö ut. Varför skulle inte vi, som är ett mycket rikt land globalt sett, kunna ta vårt ansvar att värna dessa organismers livsrum?

Återigen kommer också argumentet för att höga naturvärden i skogen är resultatet av generationers skogsskötsel. Om det nu vore så bra, varför är det då så att många områdesskydd aktualiseras av skogsägarnas avverkningsanmälningar? Det är just frånvaron av modernt skogsbruk som är orsaken till att det finns kvar olika arter som har speciella krav på sina livsutrymmen vilka inte går att kombinera med dagens skötselmetoder. Och visst finns det skogsägare med ett genuint intresse för naturvårdsfrågor, de ska ha all ära för att de förstår att ta sitt ansvar. Men det finns tyvärr också motsatsen, ibland även med ett uttalat motstånd till att ta någon naturvårdshänsyn över huvud taget. Och frivilligheten är ett mera osäkert kort för långsiktigt skydd av skogsmarken, stora arealer som avsatts i samband med de stora skogsbolagens certifieringar är t.ex. beroende av att dessa företagsstyrelser inte ändrar uppfattning om vilka ekonomiska uppoffringar de kan göra. Det är enbart lagstadgat skydd som kan ge en försäkring om långsiktig trygghet för skogsområden med höga naturvärden. Frivilligheten får ses som ett bra komplement och detta är inte det enda, vid utformningen av dagens miljömål för Levande skog togs i beaktande att det uppsatta arealmålet i hög grad är beroende av hur skogsbruket sköts på den övriga marken utanför skyddade områden.

Hur ser det då ut idag på den andra marken som inte är berörd av reservat och biotopskydd? Enligt Skogsstyrelsens undersökningar uppfyllde inte 1/4 av alla avverkningar på privat mark miljöhänsyn enligt § 30 i skogsvårdslagen, ett minimum för att inte utarma skogslandskapet ytterligare. Ungefär 1/5 av alla avverkningar tog obetydlig hänsyn till hänsynskrävande biotoper samt rödlistade eller regionalt ovanliga växt- och djurarter. Dagens skogar har, jämfört med tiden före det moderna skogsbruket, en stor brist på gamla, grova träd, likaså på död ved samt på lövträd. Alltså, förutom områdesskydden så behövs det mycket mer av gynnsamma miljöer åt en rad arter för att den biologiska mångfalden i sin helhet kommer att kunna bevaras.

Det är alltså inte varken eller, som debattörerna vill ge sken av, utan både och. Vi behöver fortsätta arbetet med att bevara den biologiska mångfalden och där utgör områdesskyddet en av hörnstenarna. Och vi behöver givetvis både diskutera och agera vad gäller den globala uppvärmningen. Båda sakerna är beroende vad vi som enskilda människor gör och vilken kunskap vi har. Låt oss hoppas att även LRF verkar för att öka denna kunskap, både om klimatfrågor och biologisk mångfald. Vi lever i ett rikt land och bör kunna visa både generositet och hänsynsfullhet.

Per Larsson ordförande i Värmlands Botaniska Förening

Brev till Sveaskog

Bäste Tommy

Detta brev gäller Sveaskogs planerade avverkning på Storön vid Storavan, där Sveaskog och SCA tänker slutavverka två rotposter på sammanlagt 200 hektar. Arjeplogs Allmänning, som äger marken, anser att Skogsvårdslagens nivå för naturvårdshänsyn räcker på det 2 kvadratkilometer stora hygget och har vägrat öppna dörren för en dialog med lokalbefolkningen. Ortsborna kring Storavan motsätter sig avverkningen eftersom skogen på Storön sedan många decennier tillbaka har stort socialt värde för dem. Därför uppskattade de Sveaskogs initiativ att själv ta upp en diskussion med Allmänningen om större miljöhänsyn. Initiativet upplevdes som en öppning i konflikten. Sveaskog har kommit överens med Allmänningen om att FSC-standardens nivå, inte Skogsvårdslagens, skall gälla för miljöhänsyn vid avverkningen. Detta är ett steg i rätt riktning. Men samtidigt har vi ett färskt exempel på Sveaskogs tolkning av FSC-standarden på ett hygge som bolaget gjort för en privat FSC-certifierad skogsägare. Skiljer sig hänsynen på detta hygge nämnvärt från Skogsvårdslagens nivå? Menar Sveaskog (och SCA) att skogen har kvar några sociala värden för lokal- befolkningen efter att de 200 hektaren i det närmaste kalhuggits och markberetts? Kort sagt; människorna kring Storavan behandlas ungefär som Lasarus vid den rike mannens bord. De får nöja sig med smulorna.

Faktum är att om ortsborna vill ha kvar något av de 200 hektaren äldre skog på Storön har de inget annat val än att stå upp för skogen och beslutsamt värna den. Lokalbefolkningen har bett om hjälp med detta och har rätt att få det.

Jag ber dig / Sveaskog betänka hur sällan det inträffat att lokalbefolkningen vädjat till skogsägaren att spara en skog för att den har stora sociala värden. Det finns två exempel; Sörfligget i Norrbotten och Kassjö i Västerbotten. Bägge konflikter har gett svårläkta sår och allvarligt skadat förtroendet för skogsbolagen och FSC.

Skall det vara så omöjligt att lyssna på lokalbefolkningen när de någon sällsynt gång framför en begäran?

Bifogade bild visar ett av Sveaskogs markberedda FSC-hyggen i inlandet. 2 kvadratkilometer av skogen på Storön kommer att se ut så här. Människorna kring Storavan har skäl att protestera.

Jag ser fram emot dina synpunkter och ditt / Sveaskogs svar.

Med vänliga hälsningar
Björn Mildh

29 jan. 2007

24 rödlistade arter avverkningshotade - Samhället maktlöst

Skidtjärnsberget i Skogs församling hotas. Arton hektar av ett dubbelt så stort naturskogsområde är avverkningsanmälda. Om inte samhället sätter in alla resurser kan avverkningen börja i nästa vecka (9 februari).

Området är sedan tio år känt för sina mycket höga naturvärden. Skogsstyrelsen har avgränsat ett antal mindre nyckelbiotoper där. Länsstyrelsen har varit där och bedömt att hela området är kvalificerat för reservatbildning – och hur kan man annat göra inför den lista över rariteter bland växter och djur som har presenterats?

Skogen står på storblockig och delvis mycket svårframkomlig mark. Det är gammal granskog med stort inslag av tall, asp, björk och sälg. Även några lindar ingår – ett i Hälsingland mycket ovanligt trädslag. Det är ganska gott om död ved, förutsättningen för många av de rödlistade arterna. Både tretåig och mindre hackspett brukar finnas där, tillsammans med flera andra hackspettarter.

Bland de 24 rödlistade arterna är det tre som är speciellt märkliga. Raggtaggsvamp finns, en art som i Hälsingland är näst intill okänd och som bedöms som starkt hotad (EN) i den svenska rödlistan. Gräddticka och tretåig hackspett är sårbara (VU) enligt rödlistan. Utom de tjugofyra rödlistade arterna finns där också lika många andra arter som Skogsstyrelsen har klassat som signalarter, därför att de visar att skogen har höga naturvärden.

Det finns bara mycket små rester kvar av gammelskog med så höga naturvärden. Det gäller både Skog, Söderhamns kommun, Hälsingland och hela landet. Det är en skandal att sådana områden, kända sedan tio år, ännu inte har fått skydd. Det är en skandal att Länsstyrelsen, när avverkningsanmälan kommer, inte har resurser att skrida in och få området bevarat för framtiden. Det är en skandal att Skogsstyrelsen inte har resurser att skydda det i sin helhet som biotopskyddsområde. Det är en skandal att den svenska naturvårdspolitiken inte tar det av alla accepterade långsiktiga naturvårdsmålet på allvar och förhindrar skövlingen av de sista gammelskogarna.

Anslagen för bevarande av skog skulle behöva ökas mycket kraftigt för att målet skulle kunna nås. Nio procent av den produktiva skogen i den boreala zonen skulle behöva undantas från brukning eller brukas i naturvårdande syfte. I dag är i vårt län bara mellan en och två procent undantagna.

Miljömålsrådet förutspår att miljömålet i skogen inte kommer att nås. För att nå det skulle alla områden behöva bevaras, som är kvalificerade som reservatsobjekt. Ett av dessa är Skidtjärnsberget. Det samhälle som accepterar att ett sådant område avverkas tar ett stort ansvar och en stor skuld på sig. Det samhället får vänta i hundratals år på att en likvärdig skog på den platsen ska stå till buds för de hotade skogsarternas behov. En avverkning nu är oåterkallelig och området oersättligt – för alla oss som lever kortare tid än hundra år.

Skydda Skogen
Anders Delin

26 jan. 2007

Ny internationell webbsida om oskyddade skogar i Norrbotten

http://www.luontoliitto.fi/forest/sweden

24 jan. 2007

Naturreservaten ger skogen mångfald

Mil efter mil färdas vi i en labyrint, som redan på 1970-talet var längre än avståndet till månen. Skogsbrukets pulsådror av timmerbilvägar var grunden till den allra största förändringen i skogen, både rent upplevelsemässigt och ekologiskt. Det är ingen munter syn som möter oss naturvänner den här decembermorgonen – sprängsten, grustag, hyggen, djupa vattenfyllda skogsmaskinspår, ogenomträngliga granplanteringar osv. varhelst vi fäster blicken, men så börjar sakta min barndoms skogar komma tillbaka och snart möts vi av skylten naturreservat. Vi har kommit till Hasseldalarna och Valmokälla ett relativt stort område som lämnats åt fri utveckling genom att staten köpt in marken. Det är långt ifrån någon urskog men det är en levande skog, en skog där den fuktälskade lunglaven finns på nästan vartenda lövträd och där den tretåiga hackspetten trivs. Upplands landskapsmossa, den praktfulla aspfjädermossan hittade vi på flera ställen. Det här är en skog med märklig hydrologi, där grundvattnet går i dagen och bildar intressanta våtmarker, så kallade glupar. Här finns ett ganska ostört ekologiskt system med fåglar, växter, svampar och småkryp. Tyvärr går annars den biologiska mångfalden i de uppländska skogarna en osäker framtid tillmötes. Det enda hoppet är den strikt skyddade skogen i naturreservaten och biotopskydden. Nästan all annan skog kommer antagligen att inom en mansålder vara så utarmad på diversitet att bara triviala arter kommer att trivas. Möjligen kan s.k. certifieringskrav på skogsbolagens marker mildra utvecklingen men det blir bara en bonus som jag ser det.

Ändå har skogsreservaten mötts av massiv kritik av framför allt landsbygdsbefolkningen. Och visst - någon gång händer det att en mindre skogsägare drabbas orimligt hårt, även om han eller hon får ekonomisk kompensation. Ändå är det just reservat som krävs om vi vill bevara den biologiska mångfalden. Det talas också om frivillighet men det är i bästa fall ett komplement. Skogsbruk är en ekonomisk verksamhet och att avstå från avkastning är det bara eldsjälarna som gör. Därför är det viktigt att vi som arbetar inom SNF driver på våra politiker och informerar om hur illa det står till med naturvärdena i skogen. Det finns som bekant flera partier som kraftigt vill dra in stödet för nya reservat men genom att sakligt visa på utarmningen i vanligt brukade marker kan kanske den ideella naturvården och biologerna få opinionen att svänga, åtminstone en bit.

Jörgen Sjöström, Uppsala

23 jan. 2007

SR: Äldre skog försvinner

Se dokumentären om skövlingen av Norges gamla naturskogar:

NorrköpingsTidningar om den hotade Tjädern

SR: Känslig skogsmiljö avverkades utan lov

20 jan. 2007

SR: Massiv kritik mot skogsutredningen

Många remissinstanser är mycket kritiska till skogsutredningen, ”Mervärdesskog”. Skogsvårdslagen jämställer produktionsmål och miljömål, men utredningen har alltför ensidigt inriktat sig på att lägga förslag om ökad skogsproduktion och försummat att belysa miljömålet.

Läs hela artikeln här

19 jan. 2007

SvD: Markägare förstör fornlämningar

Brottsförebyggande rådet går nu igenom alla domar för fornminnesbrott de senaste 32 åren. Målet är att kartlägga skadegörelse på svenska fornminnen. Redan nu står det klart att skogsnäringen står för en stor del av förödelsen.

Läs hela artikeln här

9 jan. 2007

Fjällnära skog en miljöfara??

Anders Pettersson, skogsförvaltare i Tärna-Stensele Allmänningsskog och Sorsele Övre Allmänningsskog, skriver i Västerbottens-Kuriren 14 december 2006 om nödvändigheten av att avverka i den s.k. fjällnära skogen. Syftet sägs vara att öka uttaget av nyttigheter samtidigt som man därigenom skulle värna den globala miljön, närmare bestämt motverka växthuseffekten.

När företrädare för skogsexploatörer för fram sådana argument bör man vara på sin vakt. Det är naturligt att företrädare för skogsbruket vill avverka skog. De vill alltid avverka - vanligen oavsett andra värden. Därför ska man se hans insändare som en partsinlaga. I detta fall påstår han att avverkning skulle ske för att värna miljön!! Pettersson framhåller att det kanske t.o.m. är vår plikt att avverka. Med vad är insändaren mest solidarisk, skogsbruket eller den globala miljön?

Petterssons artikel kan för den oinvigde verka välgrundad men hans slutsatser beträffande klimatfrågan är baserade på missuppfattningar om hur skog och mark fungerar. Fundamentet i hans resonemang är att skog anses ta upp växthusgasen koldioxid, CO2. Detta är bara delvis rätt och en sanning med stor modifikation. Mer om detta längre ned.

Pettersson argumenterar också utgående från biodiversitetsdata. Han menar att ett lågt antal arter i ett område automatiskt resulterar i lågt skyddsvärde. Han menar att vi endast skall bevara biologisk mångfald där den är som störst. Detta leder till så tokiga slutsatser som att sydsvensk lövskog skulle vara mer skyddsvärd än exempelvis norrländsk boreal skog med sitt låga antal arter. Man kan inte använda biodiversitetsbegreppet på detta sätt. Om man jämför tempererad eller tropisk skog med nordliga skogar blir slutsatsen, med Petterssons sätt att argumentera, att det knappast finns skyddsvärd natur i vårt land – ett önsketänkande från exploatörernas sida, och ett skamgrepp i debatten, som jag ser det.

De klimatmodeller som Pettersson baserar sina antaganden på förutspår att stigande CO2-halter leder till högre temperatur på jorden. Modellerna förutsäger dessutom att torra områden kommer att bli ännu torrare och våta ännu våtare. Oavsett vilken tilltro till modellerna man har, så har den globala temperaturen f.n. en stigande tendens. Detta är naturligtvis oroande.

Pettersson menar att om vi brukar, d.v.s. avverkar, den fjällnära skogen skulle CO2-utsläppen till atmosfären minska. Detta påstående behöver granskas närmare. Inget är helt självklart i denna fråga. Vad vet vi? Vi vet att växter kan ta upp CO2. Därför föreställer sig många att plantering av skog måste vara bra för att motverka växthuseffekten. Att växter också avger CO2 framhålls däremot inte så tydligt i debatten. Det är nettoeffekten av skogens upptag och avgivande vi måste räkna med - överskott eller underskott i CO2-budgeten. Markens roll som producent av CO2 behöver också tas med i sammanräkningen.

Att ostörda boreala skogsekosystem tar upp kol kan man förstå med tanke på det stora förrådet av kol i organiskt material i marken. Uppbyggnaden av detta förråd har dock haft mycket lång tid på sig, ända sedan skog kunde invandra efter istiden. Man måste ta hänsyn till både trädens och den övriga vegetationens och markens roll i CO2-budgeten. I vilken utsträckning våra skogsmarker är kolsänkor (tar upp CO2) eller eventuellt är kolkällor (avger CO2) är en mycket intressant fråga i sammanhanget.

Globalt bildas ca 26 gigaton CO2 årligen genom mänsklig verksamhet (förbränning, ändrad markanvändning). Av detta stannar ca 12 gigaton i atmosfären och ökar på atmosfärens CO2-halt. En relativt liten, men ändå viktig del, 1.8 gigaton, tas upp av jordens vegetation, huvudsakligen skogar. Resten tas upp av havet eller på annat sätt. Även om skog globalt sett är en kolsänka ska man inte överskatta dess roll.

Den senaste tidens forskning inom detta område pekar tämligen klart på att:

1. Äldre skog, exempelvis fjällnära skog eller annan naturskog, är nära balans mellan upptag och avgivande av CO2. Tidigare antog man detta på goda teoretiska grunder. Idag har mätningar i olika äldre skogsekosystem bekräftat detta.

2. Hyggen producerar långt mer CO2 än de tar upp. Marken avger CO2 och den glesa markvegetationen förmår inte kompensera för detta. Markrespirationen (=avgivandet av CO2) stiger alltid efter upptagandet av ett hygge. Detta beror på att marktemperaturen ökar.

3. Även ungskogar producerar långt mer CO2 än de tar upp. Ungskogens växtbiomassa är alltför liten för att genom sin fotosyntes (CO2-upptag) kompensera för markandningens produktion av CO2.

4. Det är först när skogens krontak sluter sig som man kan förvänta sig att hela systemet tar upp mer CO2 än det ger ifrån sig.

5. Undantag finns dock. Man kan inte ens vara säker på att en växtlig 70-100-årig barrskog tar upp CO2. Försök i Norunda, norr om Uppsala, har efter många års mätningar visat att skogen - trots god tillväxt - producerar den mer CO2 än den tar upp. Huvudanledningen till detta antar man vara en förhöjd markandning. I fallet Norunda antar forskarna att dikningar som gjordes på 70-talet har ökat markandningen genom att sänka grundvattennivån. Luftens syre har på så sätt kunnat ”komma åt” mer av markens kolförråd och därigenom ökat markandningen.

Med tanke på hur genomdikad skogsmarken i Sverige är, måste man fråga sig hur stor andel av den svenska skogsarealen som faktiskt släpper ut CO2 trots att den är bevuxen med sluten skog. Med Petterssons logik borde kanske många skogsbolag/markägare tvingas in i utsläppsrättshandel? Vidare är det alltså inte de ”oväxtliga skogarna” som pyser ut CO2 som Pettersson menar utan alla landets hyggen, ungskogar och sannolikt också mycket av den dikade skogsmarken. Det finns givetvis ingen koppling mellan att bevara dagens fjällnära skog och ökenutbredning som Pettersson tror. Snarare kanske ett sådant samband finns för delar av svenskt skogsbruk.

Hur lång tid efter avverkning föreställer sig Pettersson att det skulle ta innan ny skogmark i fjällnära miljö blir koldioxidneutral, d.v.s. då upptag och avgivande balanserar varandra som nu? Efter avverkning kan man förvänta sig en mycket lång hyggesfas, sannolikt med föryngringsproblem, innan nya plantor börjar växa. Fram till tidpunkten då krontaket sluts kommer skogen och marken att avge mer CO2 än den tar upp. Troligen rör det sig om minst 100-150 år av CO2-läckage till atmosfären. Därefter kan man åter börja hoppas på balans i systemet, men kanske tar det sedan ytterligare ett sekel innan den nya skogen tagit upp den förlorade CO2-mängden.

Att avverka i fjällnära skog leder inte till någon ekologisk nytta globalt. Om Pettersson verkligen bekymrar sig för den globala situationen, och vill göra något åt den, finns det bättre sätt. Det mest effektiva han kan göra är att minska bilkörningen och uppmana andra att göra likadant. Alternativt kan han verka för skydd av gammal skog, i synnerhet den fjällnära, för att inte onödigtvis accelerera CO2-utsläppen.

Jerry Skoglund, Vittinge

5 januari 2007

Kära skogsförvaltare i Norrbotten Christer Berglund,

Jag har fått höra att SCA planerar att avverka i skogarna vid Finnträsk. Med tanke på att detta har utsetts till ett IBA-område och att det i landet har gått hårt åt många tjäderskogar, så verkar det rimligt att försöka spara så mycket som möjligt av den resterande del som ännu inte har avverkats i Finnträsk. Detta rekommenderas starkt för att försöka följa de internationella direktiv och naturvårdskonventioner som Sverige har skrivit under när det gäller att försöka bevara den biologiska mångfalden i Sverige och skydda de IBA-områden som avsatts. För Sverige som land så gäller det ju att försöka vända trenden med att minska nedgången av den svenska fågelfaunan. Då verkar det inte klokt att hugga ned den skog där det bevisligen finns den sista fungerande tjäderplatsen i området.

Undertecknad deltog vid den internationella ornitologiska kongressen i Hamburg, augusti 2006, och det rekommenderades under mötet till alla forskare och andra som arbetar inom ornitologi, att mer kontakt skulle försöka skapas med olika aktörer inom jord- och skogsbruk, för att kunna minska den utarmning av den biologiska mångfalden som vi kan se sker över hela jorden. Det har uttalats ambitioner på flera stora internationella möten om uthållig utveckling, t ex mötet om uthållig utveckling Johannesburg 2002, och nu senast vid det internationella mötet om Global Change i Nairobi, dec 2006, och även under den ornitologiska kongressen i Hamburg, att den biologiska mångfalden och hotet mot artrikedomarna av djur och växter måste måste minska, och en ambition är att trenden måste förändras senast år 2010, för att inte jordens resurser på mångfald, artrikedomem av fåglar, däggdjur, växter, rikedomen i skogar och andra naturtyper där jordens organismer finns och lever inte ska lida alltför stora förluster i framtiden. Det är med andra ord hög tid att börja göra något aktivt för att den biologiska mångfalden inte ska fortsätta att minska på jorden, och vi i Sverige borde kunna ha råd med att avsätta fler områden för att minska denna trend i förlust av biotoper och arter.

Vi kan även tänka på att inom en inte alltför avlägsen framtid, så kommer våra skogar att få ett allt högre värde för rekreation och ekoturism. Inkomster från en sådan verksamhet som ekoturism borde kunna integreras med svenskt skogsbruk så att båda näringarna kan skapa en hållbar utveckling för kommande generationer.

Slutligen anser undertecknad, som många andra natur- och friluftsintresserade att vi i Sverige borde skapa en mer aktiv dialog mellan näringsidkare av olika slag, och den breda allmänheten å ena sidan och den grupp av människor som ändå är ute i skog och mark och har följt den dynamiska utvecklingen av enskilda arter och dess levnadsmiljö.

Med vänlig hälsning

Lars Hillström

Universitetslektor i biologi
Högskolan i Gävle

Bilddokumentation:
Södra har förorsakat körskador i Skärstads-Siggarp

1 januari 2007

Öppet brev till Sveaskog, Norrbotten.

Bäste Lars-Erik

Jag vill härmed göra dig / Sveaskog uppmärksam på frågan om fröträd som avverkats efter att skogen slutavverkats något år innan. Bifogade bild får illustrera problemet. Bilden är tagen i juli 2006 av undertecknad och visar en slutavverkning som ligger på Luleälvens södra strand ungefär mittemot (lite öster om) Muddus nationalpark. Hygget har koordinaterna x 7411754; y 1691355. På en areal på ca 8-10 hektar har alla utom ett fröträd avverkats, troligen i samband med en slutavverkning 2005 / 2006 i närheten. Då har Sveaskog passat på att även hugga fröträden. Ett enda vuxet träd har lämnats kvar på hygget förutom några klena ungträd. Även hög-stubbar saknas och inga naturvärdesträd har sparats (det bör ha funnits åtminstone något enstaka på sluttningen innan skogen höggs). Hygget är kalt. Fakta talar för att varken Sveaskogs egen policy eller gällande FSC-regler efterlevts.

Det är tyvärr vanligt förekommande att Sveaskog avverkar fröträd som visas i detta fall. Det sker oftast inte vid allfarvägar, utan på mer avlägset belägna hyggen, där bolaget räknar med att risken för upptäckt är obefintlig, liksom att hanteringen skulle nå led- ningens öron.

Du / Sveaskog säger att bolaget har en fungerande internkontroll av sina avverkningar. Vi inom den ideella naturvården som följer Sveaskogs verksamhet ute i markerna måste ifrågasätta dina uppgifter. Om internkontrollen fungerar borde inte samma övertramp upprepas gång på gång och år efter år.

Vi kan bara konstatera att den gamla, så förödande Assi-kulturen behåller sitt grepp och fortfarande är väl företrädd inom Sveaskog i norra Sverige. Vad ämnar ledningen göra för att få ett slut på detta missförhållande?

Jag emotser med intresse ett svar av Sveaskog.

Med vänlig hälsning.
Björn Mildh
Skydda Skogen

23 december 2006

Santa Claus press release Dec. 22, 2006

SANTA'S FORESTS BEING DESTROYED - CHRISTMAS MIGHT BE CANCELLED

Huge clearcuts are being done right now in the ancient forests of Savukoski, Finnish Lapland. Santa Claus and his helpers who live at nearby Korvatunturi fjall are deeply depressed over the destruction of their home forests. It is now very likely that Christmas as we know it will be cancelled this year.

- We have not been able to work as hard as we should have, confirms Santa himself. - There has been continuous disturbance by harvesters and timber trucks here. It has taken our motivation for our work and made us very sad.

- It looks really bad for the Christmas this year. We will for sure have to skip many homes and I am not sure if we can get on the road at all, says Santa almost with a tear in his eye.

Santa, his wife and the elves have already started to plan moving from Finland. They have been visiting the wilderness areas in Russia and Canada. There are still some large areas left where it is possible to prepare Christmas in peace without heavy logging machinery and forest destruction next door.

State owned logging company Metsähallitus started massive clearcuts in the last unprotected large intact forest areas in November. This means systematic destruction of these priceless forests in order to prevent the protection plans. These loggings are not even economically sound: very low productive ancient forests are being trashed and taken to Stora Enso pulp mill in Kemijärvi. - They are cooking 500 year old, unique pine trees for pulp, it is outrageous, says Santa. - These forests have a tremendeous importance for reindeer herding, tourism and other local uses. Not to mention the biodiversity values and the beautiful views, sighs Santa.

Some elves have in fact started a strike and they are delivering leaflets about the situation on the streets on Friday.

At the web page [ http://www.forestinfo.fi/forestlapland ]http://www.forestinfo.fi/forestlapland you can see these forests and loggings for yourself. There are a lot of photos and information of these areas. At the Finnish pages [ http://www.forestinfo.fi/metsalappi ]http://www.forestinfo.fi/metsalappi even more data.

FURTHER INFORMATION: Santa Claus, tel. +358 40 8116275, [ mailto:joulun.ukko@gmail.com ]joulun.ukko@gmail.com

22 december 2006

Sveaskogs härjningar i södra Sverige

Svenska naturvårdare på studiebesök i Lübecks skogar

17 November 2006

Skogsutredaren Maggi Mickaelsson dömd för mutbrott

”Landshövding fälls för mutbrott Tingsrätten fäller landshövding Maggi Mikaelsson för mutbrott och SCA-chefen Kenneth Eriksson för bestickning i samband med en älgjakt, rapporterar Sveriges Radio Jämtland. Domen meddelades på morgonen.”

5 November 2006

Brev till Sveaskog

Bäste Lars-Erik

Du / Sveaskog har snitslat naturskogen på Svartberget för avverkning. När vi från den ideella naturvården gjorde dig uppmärksam på skogens höga naturvärden och protesterade mot avverkningen gick du ut offentligt och hävdade att vi hade en egen definition på naturskogar och nyckelbiotoper, medan du / Sveaskog följde den definition som används av landets etablerade naturvårdsforskning och ansvarig myndighet, Skogsstyrelsen. Du / Sveaskog har lagt över ansvaret för naturvärdesbedömningen av Svartberget (och flera andra skogar) på Skogsstyrelsen, trots att Sveaskog i andra sammanhang har understrukit att det är bolaget och ingen annan som alltid har det slutliga ansvaret för en genomförd bedömning.

Från den ideella naturvårdens sida vidhåller vi Svartbergets höga naturvärden, även om företrädare för Skogsstyrelsen (SKS) har gjort en annan bedömning. Frågan om Svartbergets naturvärden är av avgörande betydelse eftersom Sveaskog uppdragit åt SKS (samma företrädare?) att inventera och naturvärdesbedöma tusentals hektar av sina marker i Arvidsjaurs och troligen även Arjeplogs kommuner. Inventeringen gjordes för några år sedan och Sveaskog använder mest troligt denna bedömningen som underlag för sitt skogsbruk i området.

Om man vid denna inventering lagt ribban för naturvärden på samma nivå som på Svartberget innebär det i praktiken att Sveaskog med bedömningen som alibi kommer att kunna hugga många av de naturskogar som skall skötas enligt Sveaskogs policy.

Frågan får en annan, större dimension med tanke på att ca 13.500 hektar av de skogar som vid Statsskogsinventeringen befanns ha naturvärden av reservatsklass hädanefter skall skötas enligt Sveaskogs policy efter överenskommelsen mellan Länsstyrelsen, Naturvårdsverket och Sveaskog. Dessutom återstår ytterligare 29.000 hektar som man ännu inte kunnat enas om, men där vi får befara att en ansenlig del kommer att hanteras enligt samma policy.

Det finns ytterligare uppgifter om naturvärdesbedömningarna på Sveaskogs marker inom Arvidsjaur och Arjeplog som inger betänkligheter. De skogar som inventerats överlappas på ganska stora områden av Länsstyrelsens inventeringar. När resultaten av de två inventeringarna jämförts, ses att bara 25% enligt SKS bedömning (uppdrag) håller höga naturvärden, medan Länsstyrelsens bedömning av samma områden visar 75%. En så stor skillnad i kalibreringen mellan SKS och Länsstyrelsen till Sveaskogs fördel är inte acceptabel. Med SKS inventering som alibi kan bolaget hugga två av tre skogar som Länsstyrelsen bedömt vara skyddsvärda.

Fakta talar alltså för att en avsevärd del av naturvärdesbedömningarna på Sveaskogs marker i södra Norrbotten inte är tillförlitliga. För att återupprätta Sveaskogs trovärdighet bör inventeringarna därför göras om av objektiva och kompetenta inventerare. Den nivå som ribban för naturvärden har på Svartberget kan inte accepteras. Det är trist att du / Sveaskog fortfarande är beredd att avverka nyckelbiotoper i Norrbotten samtidigt som du offentligt hävdat att bolaget följer landets etablerade naturvårdsforskning och ansvarig myndighet, Skogsstyrelsen.

Jag hoppas att Sveaskogs ledning vill rätta till detta allvarliga missförhållande och ser fram emot ett svar från Sveaskog.

Med vänlig hälsning

Björn Mildh
Skydda Skogen

Kopia har gått till berörda myndigheter,
riksdagsledamöter och miljöminister Andreas Carlgren.

1 November 2006

Norrköpings Tidningar: "Skogsbolagen borde ta mer miljöhänsyn"

Lars Olof Höglund har varit skogvaktare sedan 1958, först hos Fiskeby och därefter Holmen. Sedan 15 år är han pensionär, men följer ändå noga vad som händer i skogen. I synnerhet i "sin" skog. Han berättar om skogsjobbet då och nu. Då, när skogen gav många jobb, tog det en huggare en månad att avverka en yta motsvarande en och en halv fotbollsplan. Det gör skogsmaskinen på åtta timmar idag. Då talades det inte om naturvärden. Nu vet man mycket mer om vilka natur- och kultur värden skogen står för. - Men ekonomin styr. Det gäller att avverka snabbt och få ut så mycket som möjligt. Visst, det tas hänsyn. Men inte tillräckligt, säger Lars Olof, som fick Finspångs miljöstipendium 1994 för sin naturvårdsinriktade skogsskötsel. Att Lars Olof själv ofta ville spara mer än vad bolaget ville är känt.

Läs hela artikeln här

25 oktober 2006

Världsnaturfonden (WWF) avverkar och kör över människor.

Världsnaturfonden i samarbete med Sveaskog är på väg att avverka skogen i anslutning till byn Abraur i Lappland mot bybornas vilja. Kravet från byborna är att skogen sparas i 40 år tills ungskogarna som omringar avverkningsskogen ska få bättre fäste och mer likna en skog. Alltså, inget helstopp för avverkning, bara vänta ett tag. Kravet är litet och helt berättigat. SNF Svenska naturskyddsföreningen har tagit ställning för bybornas räkning. Liksom flera andra miljöorganisationer har gjort. Men Världsnaturfonden vill köra över byborna. Byn ligger på det kända, Europas största hygge. Det är en liten enklav med skog i anslutning till sjön. Världsnaturfonden och Sveaskog menar att man ska lämna 20 % i hänsyn i skogsbruket. Hur man än lägger en kvadratmils ruta över området kring Abraur kommer man inte upp i 20 % skog kvar. Så någon avverkning ska enligt WWF:s och Sveaskog:s egen reklam inte ske. Skogen är även sista fästet för tjäder, lappmes och lavskrika på hygget. Lappmesen som nu är borta från t ex västerbottens inland pga avverkningar. Borta nu även i nästan hela Arvidsjaurs kommun. Världsnaturfondens ordförande har en bakgrund inom skogsindustrin. Världsnaturfonden är ett instrument för Sveaskog att klanka på andra länders skogsbruk för att stärka Sveaskog på marknaden. Det är i alla fall vad som sägs i buskarna. Är du rädd om vår natur så ge inga pengar till världsnaturfonden är Abraurbornas tips. 1994 sa Sveaskog att man skulle restaurera i Abraurområdet och lade ner avverkningsplanerna. Byborna skulle få se en landskapsplanering. Det har man än inte sett. 1998 kom avverkningssnitslarna upp igen. Byborna protesterade och avverkningen uteblev. 2004 snitslar man så upp all skog igen. 2005 avverkar man i smyg toppen på berget vid byn. 2006 Sveaskog och WWF snitslar igen utmed sjön utan att ta kontakt med ortsborna. Och snitslarna hänger nu i byn som i en väntan på att bödeln ska kliva upp på scenen.

Anders Gustafsson

23 oktober 2006

Svenska intressen bakom Brasiliens ”gröna öken”

"Förgiftat vatten och jordlösa bönder är resultatet av pappersmasseföretagen Aracruz och Stora Ensos utbredning i Brasilien. Det menar de två aktivisterna Adriana Mesadri och Elisabeth Witcel, som nyligen besökte Sverige. Genom besöket hoppas de få oss att reagera på övergreppen i landet, där båda svenska och skandinaviska intressen är inblandade."

Läs hela artikeln här

13 oktober 2006

Här hittar du utredningen: http://www.sou.gov.se/skogsutredning

Här kan du läsa några av reaktionerna på den nya utredningen:

Norra Skogsägarna

Svenska Naturskyddsföreningen

Skogsstyrelsen

Världsnaturfonden

Skogsindustrierna

Sveaskog

Svenska Jägareförbundet

4 oktober 2006

Till Skydda Skogen - 2006-10-03

Alternativt skogsbruk på villovägar

I samband med att skogsutredningen presenteras idag tar Ekot upp frågan kring alternativa skogsbruksmetoder till kalhyggesbruk. I inslaget märks tydligt att både skogsstyrelsen och Sveaskog tänkt utveckla metoder för att kunna ha fortsatt skogsbruk i skyddsvärda skogar med höga naturvärden och i tätortsnära skogar. Syftet är alltså inte att förändra svenskt skogsbruk så att vi skall kunna stoppa skogsbruket utarmning av skogslandskapets mångfald. Syftet verkar helt enkelt vara att hitta ett sätt att skogsbruka även de sista marginalmarkerna utan att få protester.

Så här låter det i inslaget bl.a

"Det är osäkert vilken roll det kalhyggesfria skogsbruket kan komma att spela i framtiden. Kontinuitetsskogsbruket, som ett alternativ till de gängse metoderna, kommer sannolikt att utgöra en begränsad del och användas i speciella områden. ¬ I första hand handlar det om områden där vi känner att trakthyggesbruk inte är ett alternativ. Det kan vara i stadsnära skogar, men det kan vara i tätortsnära områden eller i områden där man av olika skäl inte vill bedriva ett trakthyggesbruk, säger Herman Sundqvist."

Hela artikeln på: http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=957747

mvh

Michael Nilsson
Ordförande Naturskyddsföreningen i Härryda

Nya hot mot gammelskogar med höga naturvärden

I Norrbotten finns ett nytt hot mot gammelskogar med naturvärden av reservatsklass, ett hot som ännu inte uppmärksammats. Det handlar om felaktiga naturvärdesbedömningar. Tre exempel får åskådliggöra problemet: Reurivare, Ruttjebäcken och Svartberget. Vid de två förstnämnda platserna har Lars-Erik Bergström / Sveaskog avverkat gamla, urskogsartade naturskogar med höga naturvärden. Men enligt Lars-Erik- Bergströms / Sveaskogs bedömning uppfyller avverkningarna vid Reurivare och Ruttjebäcken kraven både för FSC och Sveaskogs egen policy. Samma bedömning har han / bolaget också gjort om den avverkningsplanerade och redan snitslade gran-naturskogen på Svartberget. Därmed finns inget hinder för Sveaskog att hugga skogen. Lars-Erik Bergström har dessutom offentligt hävdat att han / Sveaskog följer den definition på naturskogar och nyckelbiotoper som används av landets naturvårdsforskning och ansvarig myndighet, Skogsstyrelsen, medan vi inom den ideella naturvården skulle ha egna definitioner. Skogen på Svartberget har i höst översiktligt inventerats av den finske ekologen Olli Manninen och av Mats Karström i Steget Före. Båda bekräftar Svartbergets höga naturvärden. Enligt Mats Karström torde merparten av det han hunnit se vara att klassa som nyckelbiotop. Trots detta framhärdar Lars-Erik Bergström / Sveaskog i sin uppfattning och lägger dessutom över ansvaret för bedömningen på Skogsstyrelsen, även om Sveaskog i andra sammanhang understryker att det är bolaget och ingen annan som alltid har det slutliga ansvaret för en gjord bedömning.

Om Lars-Erik Bergströms felaktiga naturvärdesbedömningar vid Svartberget, Reurivare och Ruttjebäcken får stå oemotsagda skulle detta innebära att bolaget med samma motivering kan hugga merparten av de över 13.500 hektar gammelskogar i Norrbotten som vid Statsskogsinventeringen 2003-04 befanns ha naturvärden av reservatsklass men som inte fick något lagskydd, utan nu skall skötas enligt Sveaskogs policy. Ansvarig för hur policyn tillämpas blir nämligen Lars-Erik Bergström. Behöver det sägas att denna situation är helt oacceptabel.

Jag ber därför er i Skydda Skogens nätverk att agera för gammelskogarna. Bifogar en bild av avverkningen på Reurivare (överst), samt en nyligen tagen bild av den urskog som AssiDomän som numera heter Sveaskog avverkade på Reurivare i början av 90-talet. Notera den klena återväxten. Urskogen skulle aldrig ha huggits.

Hälsningar till er alla

Björn Mildh
Skydda Skogen

2006-10-03 Lena Jarlöv

Anslaget till biologisk mångfald behövs!

De närmaste dagarna kommer att bli avgörande för Sveriges natur för lång tid framöver. Nu ska alliansen lägga fram sin budget. Vad kommer då att hända med anslaget till biologisk mångfald? Detta anslag har haft stor betydelse för möjligheterna till reservatsbildningar. Viktiga naturområden har kunnat skyddas och nya reservat förbereds. Med den ökande efterfrågan på energiråvaror från jord- och skogsbruk riskerar det svenska landskapet att bli allt mer ensartat och storskaligt. Då kommer sådana reservat att bli ännu viktigare för att skydda naturvärden och hotade växt- och djurarter. Anslaget till reservatsbildningar behöver snarare ökas än minskas.

Naturen är också viktig för rekreation. Vandring i skog och mark är en högt uppskattad sysselsättning i alla undersökningar om svenska folkets fritidsvanor. Tätortsnära naturområden har stor betydelse för att stimulera den växande stadsbefolkningen till rörelse och motion. Stillasittandet är idag ett stort hot mot folkhälsan. Barn- och ungdomar behöver röra sig för att inte bli feta, äldre kan motverka hjärt- och kärlproblem och andra åldersrelaterade åkommor genom promenader. Det finns tillräckligt med kunskap om dessa samband nu för att de ska tas på största allvar.

Också för den psykiska hälsan är naturen viktig. Talrika exempel visar hur stressade och psykiskt sjuka människor kan rehabiliteras i naturen. Det är väl inte en alltför djärv gissning att möjligheter att vistas i naturen har betydelse även för friska människor?

Ett annat område där anslaget till biologisk mångfald har fått mycket goda effekter, både ur social och naturvårdssynpunkt och är allt det lokala naturvårdsarbete som satts igång i samverkan mellan kommuner och föreningsliv runt om i landet (LONA). Många människor har mobiliserats att delta i arbeten för att göra stigar i skogar och längs stränder och iordningställa och göra våtmarker, häckningsplatser och orkidéängar tillgängliga genom stigar, spänger och fågeltorn. Sådana processer är igång överallt och behöver fortsatt ekonomiskt stöd.

Om dessa argument inte räcker för alliansens riksdagsledamöter så finns också Sveriges roll i det globala landskapet. Våra susande djupa skogar, vilda forsar, blänkande sjöar och tjärnar, blånande berg och blomsterängar i midsommartid. Värden som gör Sverige unikt som turistland och som vi själva behöver påminna oss om då och då. Värden som inte bara har nostalgisk eller estetisk betydelse utan också är en ekonomisk tillgång som inte kan underskattas.

Lena Jarlöv
Vice ordförande Svenska Naturskyddsföreningen

Inslag om skogsutredningen

Inslaget i Nordnytt tisdagen den 3 oktober kl 19.10-sändningen www.svt.se/nordnytt/

Inslaget kommer i början av efter påannonserna.

/Urpo

29 September 2006

Pressmeddelande 2006-09-29 från Naturskyddsföreningen i Norrbotten

GAMMELSKOGEN INTRESSERAR NORRBOTTNINGARNA - många vill värna om naturarvet

Under augusti-september kommer Naturskyddsföreningen i Norrbotten i samarbete med länets kommuner, lokala Naturskyddsföreningskretsar, Länsstyrelsen via Lokala Naturvårdssatsningen och Tornedalens folkhögskola att ha genomfört 12 st gratis helgkurser runt om i länet under titeln UPPTÄCK GAMMELSKOGEN.

- Nu när kurserna i Boden och Pajala genomförs till helgen 30/9-1/10 kommer mer än 150 personer att ha lärt sig mer om gammelskogens ekologi, växter och djur säger Urpo Taskinen, skogskoordinator för Naturskyddsföreningen i Norrbotten. - Vi anade innan vi började kursserien att intresse skulle finnas, men resultatet visar att norrbottningen är mycket intresserad av sina gammelskogar.

För många har det blivit ett uppvaknande att vi har ett så fint naturarv i länet, samtidigt som det också blivit klart att arealerna gammelskog i de flesta kommuner är försvinnande litet. - Vi har till kurser i vissa kommuner haft mycket besvärligt att hitta gammelskogar för kurserna. Arealen gammelskog är mycket liten i främst de kustnära kommunerna och de mindre kommunerna innanför dessa. Tyvärr visar de sig också att många av de små resterna av gammelskogar som besökts under kurserna är hotade av främst skogsbruket, men även i vissa fall av såpass vällovliga initiativ som vindkraftsutbyggnad.

- Det finns en stor medvetenhet om värdet av vårt kulturarv, men många är inte medvetna om det andra arvet vi har, naturarvet. Ingen skulle komma på idén att förstöra större delen av landets slott, det skulle nog räcka med att man försökte riva ett enda för att det skulle bli ett ramaskri och stora protester. Gammelskogarna vilka är en del av vårt naturarv med unika växt- och djurarter har vi till mycket stor del redan förstört. Deras ålder överstiger vida alla svenska slott och protesterna är obefintliga i jämförelse med de värden vi håller på att förlora.

- Att det fortfarande avverkas gammelskogar i Sverige är oerhört tragiskt. Det är beslut vars verkningar sträcker sig hundratals eller kanske tusentals år framåt i tiden. Trots allt så har vi i Norrbotten kvar några av Europas finaste gammelskogar. Detta naturarv ska vi i Norrbotten vara glada och stolta över! - Varje gammelskog som får stå kvar innebär för oss i Norrbotten en rikedom. Det är därför extra glädjande att det nu finns mer än 150 personer i länet vilka inte bara har lärt sig mer om dessa unika skogar utan också förstår värdet av att detta naturarv bevaras för eftervärlden avslutar Naturskyddsföreningen i Norrbottens skogskoordinator Urpo Taskinen.

Under helgen 30/9-1/10 genomförs följande kurser i serien UPPTÄCK GAMMELSKOGEN:

Bodens kommun
Kursledare Martina Nygren, Lövånger 073-028 02 87
Samling lördag kl 09.00 på Stadshuset i Boden, ingång Kyrkgatan.
http://www.norrbotten.snf.se/skog/kurser/2006/boden/

Pajala kommun
Kursledare Jan Henriksson, Västervik 070-660 32 43
Samling lördag kl 09.00 på VM-pörtet i Männikkö, ca 15 km NV om Tärendö.
http://www.norrbotten.snf.se/skog/kurser/2006/pajala/

För mer information ta kontakt med:
Biolog / Skogskoordinator för Naturskyddsföreningen i Norrbotten
Urpo Taskinen
Byvägen 51, 957 23 JUOKSENGI
0927-21002
070-629 58 02
urpo.taskinen@snf.se
Skypenamn: urpotaskinen

28 September 2006

SVENSKA FÖRETAG HANDLAR MED ILLEGALT VIRKE

I en utredning avslöjar Greenpeace EU-import av illegalt avverkad skog i Karelen. På listan av brott finns: skador på mark och vegetation, till totalt åsidosättande av nationella lagar avverkning i vattenskyddszoner och kommersiell avverkning under täckmantel av skogsvårdande åtgärder.

Bland skogsbolagen som tagit emot virket finns Stora Enso and UPM-Kymmene. Deras kunder är de flesta stora bokförlagen och förpackninsindustrier i Europa.

- Ett antal svenska företag har medvetet eller omedvetet sålt produkter som tillverkats av illegalt avverkad skog. Vi hoppas att företagen inte kände till lagbrotten och att de är lika upprörda som vi, säger Dima Litvinov på Greenpeace.

Läs mer här:

20 September 2006

SR: ”Upptäck gammelskogen” är temat på helgkurser som Naturskyddsföreningen i Norrbotten, i samarbete med kommuner, Länsstyrelsen och Tornedalens folkhögskola, hållit under augusti och september i 12 kommuner i länet.

Syftet är att upptäcka den gamla orörda skog som fortfarande finns kvar. Åsa Wistedt gav sig ut i skogen tillsammans med Urpo Taskinen, biolog och skogskoordinator på Naturskyddsföreningen i Norrbotten, och efter en 20 minuters promenad genom den vanliga skogen började terrången förändras...

Lyssna på programmet här

14 September 2006

SNF vill ha en ny skogslag för miljön

Den pågående skogspolitiska utredningen fokuserar på produktionshöjningar och inte problemen i skogsbruket som hotar tusentals växter och djur. SNF presenterar därför förslag på en egen skogslag.

2006-09-10
- Tusentals växter och djur är hotade i våra svenska skogar. Riksdagens miljömål för Levande skogar uppnås inte. Trots det verkar har den skogspolitiska utredaren, Maggi Mikaelsson, inte lämna några tyngre förslag som motverkar problemen. Vad vi sett duger inte som grund för beslut om förändringar av skogspolitiken. Istället behövs en ny skogslag för miljön, säger Mikael Karlsson, ordförande i SNF.

SNF erfar att den skogspolitiska utredaren, landshövding Maggi Mikaelsson, inte presenterar några förslag som snabbt ökar uppfyllelsen av det eftersatta miljömålet för skogen. Hon verkar inte vilja lämna förslag som med kraft motverkar lagbrott, kalhuggning av skyddsvärd skog, bristande resurser för naturskydd, eftersatt naturvårdsforskning, samt låg kvalitet på mycket frivilligt skogsskydd.

- Utredaren har ett ganska snävt fokus på produktionsökningar genom bland annat miljöskadlig gödsling och dikesrensning . Det nya skogsmarksbegrepp och de nya gränser för fjällnära skog som Maggi Mikaelsson diskuterar kan leda till att listan på hotade eller missgynnade skogslevande växter och djur blir längre, säger Lena Eriksson, vice ordförande i SNF och medlem i utredningens rådgivande grupp.

SNF presenterar i dag en rapport om en ny skogslag. Dagens skogsvårdslag ska enligt riksdagen jämställa produktion med miljö. Det sker inte. Lagens konstruktion och bristerna i efterlevnad gör att produktionshänsyn går först.

- Den nya skogspolitiken, med frihet under ansvar som ledord, har verkat sedan 1994. Tyvärr leder den inte till att miljömålen nås. Den skogspolitiska utredaren hade goda möjligheter att verka för att miljömålet även i praktiken jämställs med produktionsmålet. Men det sker inte. Därför måste en ny skogslag för miljön utredas, under en ny utredare, säger Mikael Karlsson, ordförande i SNF.

Mer information:
Mikael Karlsson, ordförande SNF, tel 070 - 316 27 22
Lena Eriksson, vice ordförande SNF, 0708-931103

Eva-Lena Neiman, pressekreterare tel 070-655 46 19, 08-702 65 05

Ifrån ring P1

"Känner du till att skogen håller på att ta slut i vårt land. Nej tänkte väl det. Visste du att fjärilar, skalbaggar, blommor, svanpar, fåglar och gamla träd håller på att utrotas i våra skogar, på grund av att skogsbruket skövlar oersättliga miljöer i sin jakt på träfiber. Visste du att skogsbolagen fortfarande skövlar urskogar i vårt land, Visste du att dessa skogsbolag är miljöcertifierade. Jodå det är sant. Dessa skogsbolag har skrivit under en garanti att inga skogar med höga naturvärden får avverkas, ändå gör dom det!

Visste du att den nya skogen som växer upp blir ogästvänlig, tät som en djungel och ensartat som ett sädesfält i grodperspektiv. Visste du att din barndoms 7-milaskog där du kunde vandra på grönskimrande mossbelupna skogsstigar och lyssna på en mångfald fågelsång- nu är ett minne blott. Vet Du - att du riskerar att bli förgiftad om du dricker i skogsbäcken - eftersom den kan vara förgiftad av kvicksilver, orsakad av skogsbrukets kalhyggen. Det är synd om vår levande skog och dess innevånare - snart är dom borta för alltid "

Göran Rönning. Gimsbärke Dalarna.

Brev ifrån Thomas Tidholm

När jag läser om alla de skövlingar som rapporteras, och när jag ser med egna ögon vad som händer här i Hälsingland, slår det mig hur svårt det är att förstå vad som ytterst ligger bakom allt detta. Det ligger ju närmast till hands att söka förklaringen i något slags ganska banal girighet, och att inblandade tjänstemän bara vill sköta sitt jobb och sin affärsverksamhet (skogsbruk). Och göra den lönsam. Men vi vet ju samtidigt att så enkelt är det inte, för det vi ser går ju vida utöver all vardaglig företagsamhet. Det är ju krig. Övervåld. Ofta mycket medvetet utfört. Alla inblandade VET detta. Hur ska vi då förklara och förstå att t.o.m. svenska staten ägnar sig åt detta, och insisterar på att fortsätta? Det är ju inte möjligt att bedriva skogsbruk på detta sätt utan att inse att man gör obotlig skada på ekosystemen. Beskrivningarna, de offentliga, talar svepande och tillbakalutat om att ”balansera miljömålet mot produktionsmålet”. Alla vet att det är nonsens. Här sker saker som egentligen inte bör få ske ö.h.t.

Vad jag undrar är: Hur förstår vi dessa saker, i det stora perspektivet. Varför vill någon göra detta? Hur kan det komma sig att dessa människor inte tycks ta något som helst intryck om vi berättar att faunan av småfåglar i skogen har gått ner med 60, 70, 80 procent?

Vi måste också föra debatten på rätt nivå. Är det meningsfullt att diskutera hänsyn med en motståndare som inte avser att ta någon hänsyn?

Och vad ska vi kalla det? Detruktivitet? Ondska?

Eller ska vi nöja oss med ”Överträdelse av FSC”?

Det finns ett slags hälsoaspekter på detta. Andras och vår egen mentala hälsa. Själva måste vi både klara av att maktlösa se det som händer och att samtidigt bevara vår motståndsvilja. Just på så sätt liknar detta kriget i Libanon. Men utan Hizbollah.

Tacksam för synpunkter.

Thomas Tidholm

8 September 2006

P1: "alliansen vill ändra naturvårdspolitiken
Det kan bli stora förändringar i naturvårdspolitiken om alliansens partier vinner valet. När det gäller skyddet av skog i Sverige vill de borgerliga partierna ha mer av frivilliga naturvårdsavtal istället för bildande av statliga naturreservat.

M, c och kd vill minska anslagen till naturreservat – Vi tycker inte att staten ska tvångsköpa in skogsmark för att skydda den, utan tillsammans med markägarna kommer vi att få en mycket bra utveckling på det här i framtiden, säger Claes Västerteg, miljötalesman för centerpartiet."

Lyssna på inslaget på SR:s hemsida:

www.sr.se

Vansinnet fortsätter eller Skogens Rovriddare

Nu tror sig hökarna inom skogsindustrin ha hittat bra alibin för ökad exploatering av den redan överexploaterade svenska skogen. De låtsas nu vara miljöhjältar för att de sent har förstått att skog kan lagra kol. De menar också att skogen skall göra Sverige oberoende av olja genom ökad produktion. Hur detta skall gå ihop med att skogen redan idag är överexploaterad är ett stort frågetecken.

Man vill öka produktionen, gödsla och ta in främmande trädslag, känns det igen? De är många som girigt gnider händerna och hoppas på att denna skenheliga vinkling av energifrågan skall leda till att den redan lågt satta generella hänsynen i skogsbruket skall bli satt ännu lägre och rättfärdiga fortsatt överavverkning.

Förutom de nyss nämnda dårskaperna vill man också räkna in improduktiva trädbeklädda mossar, myrar och hällmarker, så kallade impediment, i miljömålet levande skogars kvot skyddad skog. Detta för att man snart har tagit slut på gammelskog att avverka och nu vill åt de sista oskyddade gammelskogarna med höga naturvärden som finns på den produktiva skogsmarken. Vissa vill till och med avverka i impedimenten, trots att de är så svåra att föryngra och de träd som finns där i regel växer mycket långsamt.

Att impediment ofta hyser mindre chanser att utveckla höga naturvärden, inte är representativa för de biotoper som är knutna till produktiv skogsmark och inte kan fungera som livsmiljöer för en majoritet av de hotade skogsarterna, det struntar man helt i. Man vill alltså få tillgång att hugga all skog utanför den skog som är improduktiv. De icke produktiva trädbevuxna impedimenten vill man nu snålt tilldela naturvården. Visst låter det generöst? Hur två fel skall bli ett rätt, har de mycket svårt att förklara.

Vi är många som vill ha mindre utsläpp av växthusgaser och fler alternativ till fossila bränslen, men det är vi människor som måste ändra våra vanor. Energibehovet kan inte rättfärdiga rovdrift på skogen. Om energi skall hämtas ifrån skogen i större utsträckning måste konsumtionen och exporten av till exempel papper minska, det finns inte mer skog än det finns! Vi måste hitta bättre sätt att förena en bra energipolitik och alternativa energikällor med att bevara den biologiska mångfalden.

Skall skogen och dess arter hotas ännu mer för att vi skall kunna köpa oss mer tid att fortsätta i samma konsumistiska, energislösande anda? Sverige är ett rikt land, regeringen borde skämmas för att så lite skog har ett permanent skydd. Det rör sig om cirka en procent nedan fjällskogen, vilket starkt kontrasterar mot forskarnas rekommendationer på mellan 9 och 20 procent av den produktiva skogen för att vi skall kunna bevara den biologiska mångfalden.

Vill Sverige ge ett verkligt bidrag till en grönare värld med mindre utsläpp så borde vi ta täten, vara ett exempel och sätta press på USA och andra stora miljöbovar. Varför skall skogen, naturen fortsatt lida för våra synder? Om vi verkligen bryr oss om Jorden och människors långsiktiga fortlevnad borde vi arbeta för minskad konsumtion och uppmana till energisparande.

Nej, sanningen är att hökarna vill ha en förevändning att återinföra och fortsätta med deras naturvidriga skogsbruksmetoder med gödsling, besprutning, markberedning och kalhuggning. De vill slutföra förvandlingen av skogslandskapen ifrån naturligt föryngrade skogar till trädplantager. Det är dags för svenska folket att resa sig för naturen och för skogen och lyfta fram de verkligt ekologiska och långsiktigt ekonomiska alternativen och visa respekt för skogen som givit oss och ger oss så mycket.

Viktor Säfve

3 September 2006

Skogsstyrelsen: Vi kan inte välja bort levande skogar

Skogsområden med unika naturvärden som exempelvis hyser hotade växter och djur kan skyddas formellt genom olika former av områdesskydd. Detta har på senare tid utmålats som hot mot både produktionen av skogsråvara och den privata äganderätten. Skriver Skogsstyrelsen i Piteå-Tidningen

Läs hela artikeln här

Tommy Hammarström: Skogstokig energipolitik

Jag får ett vänligt brev från Björn Andrén, VD för Holmen Skog. Han vill stilla min oro för den beramade gödslingen av skogen.

Det finns ingen saklig grund, skriver han, för att invända mot gödsling av skogsmark frågan är starkt genomforskad. Och det är sant. På lantbruksuniversitetet i Umeå finns uppenbarligen en hel hop forskare som med stor iver ägnar sig åt skogsgödslingens effekter och bara finner goda nyheter. Fast då handlar det förstås mest om grantillväxt och kubikinnehåll, och inte så mycket om blåbär och svamphyfer. Och just nu, i växthuseffektens och oljekommissionens skugga, är det tillväxten som gäller. För om vi ska kunna bryta oljeberoendet, och det tycker jag absolut vi ska, och dessutom dämpa växthuseffekten, vill det till att skogen producerar rejält mycket mer än den gör. Det skriver Tommy Hammarström i Expressen.

Läs hela artikeln här

Björn Mildhs brev till Sveaskog

Bäste Lars-Erik

Nyligen besökte jag Lill-Huvberget och upptäckte då att Sveaskog snitslat skogen på åsen strax väster om berget för avverkning.

Som du säkert känner till är all naturskog längs skogsbilvägen från Huvåsen till Lill-Huvberget redan nerhuggen. Assi / Sveaskog högg även den 250-åriga gammelskogen som stod på Lill-Huvberget, ca 100 meter från den nu planerade avverkningen, samtidigt som Läns- styrelsens inventering av skyddsvärda skogar pågick 2003-2004. Ändå visste ni att den tallskogen tveklöst platsade bland skydds- värda skogar. Var det kanske just därför den höggs? Skogens karak- tär torde tydligt framgå av de två bifogade bilderna som jag nyligen tog av hygget.

I den nu avverkningsplanerade skogen som är en kontinuitetsskog finns gott om 250-åriga överståndare, som alla är naturvärdesträd. Några av dem har mycket tydliga brandljud. Dessa träd har snits- lats för att sparas, men ingen av de övriga överståndarna. Hur har Sveaskog tänkt ? Skall bara överståndarna med tydliga brandljud sparas eftersom de markerats, medan de andra utan brand- ljud skall huggas? I annat fall borde snitslingen ha gjorts tvärtom, eftersom överståndare med stora, tydliga brandljud per definition är naturvärdesträd.

Är Piteå kommuns ekolog Peder Ljungqvist informerad om Svea- skogs avverkningsplaner vid Lill-Huvberget? Har kommunen fram- fört några synpunkter på den planerade avverkningen? Ligger det snitslade området i sin helhet utanför gränserna för det reservatsplanerade område som det gränsar till? Är området färdigutrett?

Tredje bilden visar skogen innanför snitslingen.

Jag förutsätter att Sveaskog avvaktar med avverkningen vid Lill- Huvberget tills vi har fått svaren på frågorna ovan.

Med vänlig hälsning

Björn Mildh
Skydda Skogen

24 augusti 2006

Avverka ingen gammelskog (24/8)

Den socialdemokratiska regeringen har lovat att ingen gammelskog ska avverkas. Men det löftet bryts när statliga Sveaskog med regeringens goda minne avverkar skogsområden i Norrland. För att uppfylla löftet krävs en mer aktiv politik. Ett tydligt ägardirektiv till Sveaskog skulle stärka skyddet. Skriver Mikael Karlsson, ordförande i Svenska naturskyddsföreningen och Jonas Rudberg, skogshandläggare vid Svenska naturskyddsföreningen.

Den socialdemokratiska regeringen har lovat att ingen gammelskog ska avverkas. Men det löftet bryts när statliga Sveaskog med regeringens goda minne avverkar skogsområden i Norrland som enligt Naturvårdsverket bör skyddas för sina naturvärden. Vad säger ett brutet löfte om skogspolitiken? Ett valår som detta måste vi ställa frågan. Exploateringen av Norrlands urskogar började för 150 år sedan och närmar sig slutet. En stor del av de skogar som ännu återstår hotas nu av avverkning. De naturvärden som finns i dessa gammelskogar - ofta långt ifrån tevekameror och den nationella politiska agendan - är oersättliga.

För fyra år sedan lovade den dåvarande socialdemokratiska miljöministern "?att i regleringsbrevet till Naturvårdsverket ändra så att vi garanterar att inga skogar av urskogskaraktär avverkas. Det skall aldrig kunna hävdas att det inte finns pengar att bevara riktiga gammelskogar." Men löftet har inte uppfyllts: det saknas pengar och det avverkas sådana skogar. Att detta sker även på statlig mark strider också mot Göran Perssons tidigare löfte att "Statens skogsförvaltning skall bli spjutspetsen för en hållbar utveckling på medborgarnas egna marker." För inte så länge sedan inventerade myndigheter gammelskogar på Fastighetsverkets och statliga skogsbolaget Sveaskogs marker. Resultatet redovisades i Naturvårdsverkets rapport "Skyddsvärda statliga skogar och urskogsartade skogar" i januari 2004. Samtliga utpekade områden har så höga naturvärden att de borde bli naturreservat. Regeringens ansvarige ombud i Norrbottens län, landshövding Per-Ola Eriksson, har reagerat starkt i frågan. Sedan rapporten kom har landshövdingen aktivt verkat mot bildandet av nya reservat, på tvärs med regeringens löften och därmed även i strid med Sveriges riksdags miljömål om levande skogar.

Landshövdingen har diskuterat ansvaret för de utpekade skyddsvärda områdena tillsammans med sin kollega från Västerbotten, Naturvårdverket och Sveaskog. Vissa områden ska skyddas i reservat, andra ska tas om hand av Sveaskog. Naturvårdsverket får ansvar för reservaten på den begränsade ytan 45 854 hektar, medan Sveaskog får hantera mer än dubbelt så mycket, 103 255 hektar. Ytterligare utredning krävs för resterande 34 704 hektar. Visst kan det tyckas som en bra tanke att Sveaskog tar hand om en del av de skyddsvärda skogarna - bolaget har ju utan tvekan den mest ambitiösa miljöpolicyn bland skogsbolagen. Problemet är att Sveaskog, trots sin policy, avverkar skogar med höga naturvärden, just sådana riktiga gammelskogar som den socialdemokratiske miljöministern lovade ska skyddas. Ett par exempel är avverkningar i södra Norrbotten på Tallberget och vid Dippavägen. Avverkningarna har drabbat gammelskog med höga naturvärden och är helt oförenliga med regeringens löften. Så länge detta sker har vi svårt att se Sveaskog som den spjutspets för hållbar utveckling som statsministern lovat. De utpekade skyddsvärda områden som Sveaskog ska förvalta hanteras i många fall i bolagets ekoparker. Dessa innebär att vissa områden skyddas men samtidigt också att det inom parken förekommer skogsbruk som innebär att gammelskog fälls. I genomsnitt skyddas bara hälften av skogen inom en ekopark, enligt Sveaskogs egna uppgifter. De skyddsvärda områden som faller utanför ekoparkerna utsätts för än högre avverkningstryck. Kort sagt - statliga Sveaskogs förvaltning är inte förenlig med regeringens löften.

Ekoparkerna är ett mycket intressant koncept i områden med särskilt höga krav på att förena olika intressenters behov. Det fungerar troligen också bra för att återskapa naturvärden på längre sikt, främst i södra och mellersta Sverige. Däremot räcker ekoparkerna inte när det gäller att helt skydda gammelskog mot avverkning, som regeringen lovat. Det vore fullt möjligt att i linje med regeringens löften skydda de utpekade gammelskogarna i norra Sverige. Men då krävs ökade ansträngningar från alla parter. Det borde exempelvis vara självklart att landshövdingen i Norrbotten slutar motverka den naturvårdspolitik som han är satt att tillämpa. Lika viktigt är att Sveaskog avstår från att avverka i de skyddsvärda områdena. Begränsade anslag kan inte förklara att ett statligt skogbolag avverkar statlig skog i strid med statens målsättningar. Sveaskog borde i första hand skydda gammelskog utan ersättning. Om ersättning ges innebär det nämligen att pengar snurrar runt mellan olika statliga kassakistor, men med nackdelen att de redan otillräckliga anslagen för naturskydd på den mark som inte är statlig minskar ännu mer.

Om Sveaskog trots detta kräver ersättning för att skydda gammelskog måste bolaget invänta förstärkta anslag. Om avverkningar sker nu så finns det ju inget att skydda när pengarna väl kommer i framtida budgetar. Om den socialdemokratiska regeringen ska uppfylla de löften den har gett svenska folket rörande svenska folkets skog - och det vore väl lämpligt under ett valår - så krävs en mer aktiv politik. För att stärka skyddet behövs ett ägardirektiv till Sveaskog. Det räcker egentligen med en mening: Avverka ingen gammelskog! Mikael Karlsson
Jonas Rundberg

Bäste Lars-Erik

Jag har några frågor till dig / Sveaskog angående naturskogen vid Ruttjebäcken som Sveaskog avverkade troligen år 2002 / 2003. Området ligger i utmarkerna, ca 4 km sydost om Lulep Tjeutjenåive, inom Arvidsjaurs kommun.

Bifogar tre bilder som är tagna av mig på det aktuella hygget den 30 maj i år. Första (översta) bilden visar stubben av ett 250-300 årigt naturvärdes-träd med kärnröta. Det fanns ett ansenligt antal sådana stubbar på hygget efter att Sveaskog avverkat denna tallnaturskog. På den andra bilden ses lågakontinuitet på hygget. Notera den blåvita snitseln som markerar ett område med fornlämningar som ligger inom avverkningen. Stubbarna på bild tre visar den avverkade 250-åriga tallnaturskogens karaktär. Senvuxna träd av ansenlig ålder och med täta årsringar. Två av träden på bilden var över 200 år trots att de inte var speciellt grova.

Hur motiverar du / Sveaskog avverkningen av denna tallnaturskog? Är motiveringen den samma som för Reurivare, d.v.s: ”Skogsstyrelsen har bedömt att skogen kunde huggas”? Anser du i så fall att Sveaskogs egna inventerare och planerare inte har något ansvar för naturvärdesbedömningar, även om det som i detta fall handlar om en 250-årig tallnaturskog?

Återigen, den företrädare för Sveaskog som planerade och snitslade naturskogen vid Ruttjebäcken för avverkning måste själv ha sett skogens naturvärden. Ändå avverkades den, tvärtemot Sveaskogs åtaganden i FSC och tvärtemot bolagets egen verbala policy. Varför? Har Sveaskog behövt stå till svars för detta hygge? Eller för Reurivare?

Jag emotser ett uppriktigt svar av dig / Sveaskog.

Med vänlig hälsning

Björn Mildh
Skydda Skogen

Naturvård enligt moderaterna

För dem som inte hörde utfrågningen av Fredrik Reinfeldt i radions P1 idag tisdag vill jag referera vad moderatledaren hade att anföra om naturvård i skogsbruket. Han hade två synpunkter: 1. Att avsätta naturreservat o naturvårdsområden är fel, eftersom det gör staten eller det allmänna till markägare - och det är fel! 2. Ett aktivt skogsbruk är istället vad som bäst gagnar naturvården. Punkt. Mer utförlig var inte Fredrik Reinfeldt i denna fråga, möjligen därför att han aldrig intresserat sig och därför inte är det allra minsta insatt. Men vi bör just därför ta alla tillfällen att under valrörelsen offentligen fråga honom vad han menar. Risk finns att han blir statsminister.

Thomas Tidholm

Två artiklar i Expressen mot skogsgödsling av Tommy Hammarström

2006-08-14 Tommy Hammarström: Giriga gödslare Just nu pågår ett vådligt experiment i de norrländska skogarna.

Läs hela artikeln här

2006-08-07 Tommy Hammarström: Sluta göda skogarna Knappt hade oljekommissionen presenterat sig förrän skogsgödslarna hoppade upp ur sina hålor. Nu äntligen skulle de få sätta full sprätt på skogen!...

Läs hela artikeln här

Hej Gunnar

Sofie Lundberg bor i en by i Arvidsjaurs kommun i Norrbotten. Hon har bett mig vidarebefordra detta brev (nedan) från henne och hennes jaktlag till Sveaskogs ledning. Brevet gäller den lilla areal skog på Reurivare som ännu finns kvar och som lokalbefolkningen redan förra året, 2005, bad Sveaskog spara, eftersom skogen är deras sista jaktmark i området. Lokalbefolkningen i Sofies norrländska hemtrakter hör till de tåligaste jag känner. Hennes far Rune Lundberg, som nu är pensionär, har arbetat i skogen i hela sitt liv. Han har sett den ena naturskogen / urskogen efter den andra i sina hemtrakter falla, men funnit sig i detta och inte klagat. "Lite skog skall dom väl ändå spara, dom tar väl inte allt", har han och andra tänkt. Det är först nu, när den sista jaktskogen på Reurivare skall huggas som Rune, Sofie och andra säger ifrån. Det gäller samma skog på Reurivare som Sveaskog högg en del av redan förra sommaren under lokalbefolkningens protester, och som man nu tänker hugga resten av. Enligt uppgift börjar Sveaskog avverka skogen redan inkommande vecka ( vecka 34). Jag vädjar på nytt till Sveaskogs ledning att hörsamma lokalbefolkningens begäran och spara skogen på Reurivare. Om ledningen själva skulle besöka Reurivare och se hur det ser ut där och i omgivningen idag tror jag att ni både skulle förstå och tillmötesgå lokalbefolkningens begäran.

Hälsningar

Björn Mildh

Brevet till Sveaskog

Hej Lars-Erik!

Hörde att ni är på väg till Reurevare igen. Jag hoppas verkligen att ni inte tar det område som vi så gärna vill behålla och som vi framförde vid ett möte i Arvidsjaur med Eva Ståhl och Tybert Stenberg. För vi blev lovade i ett mail från Eva, som även gått till dig att ni skulle kontakta oss i jaktlaget om ni skulle avverka. Om det är så att ni planerar att avverka och ni inte har kontaktat oss så måste jag säga att vi är väldigt besvikna. Man kan då likna detta med gamla Assis sätt att enväldigt bestämma.

Vi kommer att kolla upp vad som händer och vi önskar även i fortsättningen att kanalerna med Svaskog ska vara öppna för en dialog, vilket jag tror gynnar både er på Sveaskog och oss som vanliga medborgare. Sen undrar vi vad som blir med Råvvegielas. För Eva nämde i samma mail att det skulle ses över under våren.

Med vänlig hälsning

Jaktlaget i området gm Sofie Lundberg

12 Augusti 2006

Fornlämningar i fara skogsägare kritiseras

ARVIDSJAUR (NN)Landets fornlämningar är i fara. Och det är skogsbruket som är boven i det hela.- Av tio inventerade fornlämningar inom Norrbottens län är samtliga förstörda. Och det ser likadant ut i hela landet, säger Sven-Donald Hedman, Norrbottens museum.

Läs hela artikeln här!

28 juli 2006 Till Red. för Skogsland för publicering

Gödsling skadar skogens biologiska mångfald

Stefan Wirtén skrev i Skogsland 21 juli under rubriken ”Rätt gödsling bra för miljön” och hänvisade till studien ”Kväve 2002”. Han påstod att denna och tidigare studier visade att: ”Om gödsling utförs i rätt tid och på rätt plats kan den ökade tillväxten förenas med god miljövård”. Formuleringen är mångtydig och innehåller flera förbehåll. Den fordrar ett klarläggande.

Forskare är överens om att mykorrhizabildande svampar påverkas negativt av kvävegödsling. Det är svårt att studera detta eftersom svamparnas fruktkroppar dyker upp i så varierande antal och med så oregelbundna tidsmellanrum. Varje studie av gödslingens effekter måste alltså utföras under mycket lång tid, som regel flera decennier, om man inte i stället undersöker svamparnas mycel, vilket också har sina begränsningar. Bl.a. av den anledningen innehöll studien ”Kväve 2002” en alldeles otillräcklig information för att medge de slutsatser som då drogs av den och som Stefan Wirtén nu åter drar: Att gödslingen inte skadar miljön, en miljö som självklart omfattar även de mykorrhizabildande svamparna.

Detta är en allvarlig brist, eftersom ett stort antal sällsynta och rödlistade svamparter är mykorrhizabildande, lever i symbios med träden och förekommer i bestånd som kan vara intressanta för gödsling. Gödsling i vanlig skog, på mark som sedan urminnes tider har varit skogklädd, riskerar alltså att påverka skyddsvärda organismer negativt.

Kväve 2002 innehöll alltså ingen information om de rödlistade marksvamparnas reaktion. Däremot innehöll den resultat beträffande en mer lättstuderad rödlistad art, dvärgbägarlaven. Den minskade kraftigt till följd av gödslingen.

Stefan Wirtén bör vara försiktigare i sina påståenden om skogsgödsling. Gödsling av trädplantager på tidigare jordbruksmark kanske är acceptabel, men gödsling av mark som länge och utan avbrott har varit skogsmark är äventyrlig, troligen skadlig, och bryter mot FSC.

Anders Delin

7 Augusti 2006

FRIVILLIGHETEN - VAR FINNS DEN IDAG?

Under nittonhundraåttitalet och början på nittitalet var "skogsfrågan" en av de mest uppmärksammade naturvårdsfrågorna i landet. Särskilt hade avverkningarna i fjällskogen, den sista randen av någorlunda sammanhängande, någorlunda orörda skogar av någorlunda storlek hamnat i blickpunkten. Förstasidesbilder på kallagda fjällsidor, med bara en liten bård spard mot själva kalfjället väckte berättigad vrede och bilden av ett hårdhänt skogsbruk, som kunde gå hur långt som helst för att ta hem sitt virke etablerades.

Följdfrågan löd: hur mycket skog måste skyddas och den debatten blev lika livlig. I fokus hamnade nu den biologiska mångfalden, förutsättningen för att evolutionen skall kunna fortsätta arbeta på bästa möjliga sätt är ju, att ekosystemen är artrika och fungerar. Jämförelser drogs mellan exploateringen av regnskogen och avverkningarna i våra egna skogar. Flera miljöministrar gick in och hötte med pekfingret: Om inte skogsbruket sköter sig måste staten gå in med lagstiftning! I 1979-års skogsvårdslag fanns, som en nyhet, en särskild paragraf om generell naturvårdshänsyn, § - 21. I den fanns också en passus om en högre hänsynsnivå, sk. "särskild hänsyn", som måste lämnas av markägaren, det kunde gälla ett tjäderspel, en guckuskolokal eller liknande. Praxis i 80-talets början var, att en markägare i en kommun skulle maximalt kunna tåla ett intrång från ett allmänintresse, tex naturvård, på 10 % av sitt innehav i kommunnen. Detta kunde ju bli många tjäderspel, guckuskolokaler mm.! Runt detta blev det nu åtskilligt kattrakande mellan två deciderade motstående intressen; bevarandeintresset och ägarintresset.

Det väckte i sammanhanget både stor förvåning och glädje när ett skogsbolag gick ut i offentligheten och deklarerade: "Välkommen ut i våra hänsynsområden!" Det tidigare Kopparfors AB, precis uppköpt av Stora Skog, presenterade i december 1990 sin broschyr "Välkommen ut i våra hänsynsområden", där ett förtital skogar beskrivs, visas på översiktskarta och där områdenas yttergränser lovas markeras i fält. Man ville också markera sin syn på naturvård, att detta inte bara är ett passivt bevarande, utan också rymmer aktivt nyskapande och "alla hälsades hjärtligt välkomna ut till hänsynsområdena". Att göra offentlighet av sina egna pärlor var inget annat än nytänkande inom branschen. Hittills hade man hållit på sina områden internt, "jodå vi har visst skyddat många områden, men vi vill inte ha en massa spring där", så hade den gängse bolagsattityden varit. Nu delades broschyren ut till alla stämmodeltagare på den bolagsstämma i Stora Skog, där man samtidigt också presenterade sin nyanställde förste ekolog.

Tyvärr ledde dock inte initiativet till ett allmänt nytänkande. Tvärtom hårdande striden mellan de motstående intressena, allmänintresset naturvård och ägarintresset. Den striden vanns av ägarintresset, som efter den sk Fri- och rättighetkommitténs betänkande, kom att få äganderätten inskriven i grundlagen (lag 1994- 1468). Förlusten för naturvården är här kopplad till att brytpunkten mellan de motstående intressena definieras på nivån "bagatellartat intrång", vilket innebär att en markägare inte skall behöva tåla större intrång från allmänintresset, än en i absolut belopp bagatellartad summa, enligt praxis idag runt 10 000 kronor. Räknar man på timmerträd är det 10 st timmertallar. Därmed pulvriserades den särskilda hänsynsnivån i skogsvårdslagen (tjäderspel och guckuskolokaler mm.) och följdverkningarna är nu spridda lagstiftningen runt. Därmed finns idag i praktiken bara två sätt att skydda naturvärden tex i skogsmark. Dels genom att staten köper in marken och bildar nån typ av reservat, dels att markägaren frivilligt avstår från att avverka. När forskarnas syn på hur mycket skog, som måste skyddas, för att rädda den biologiska mångfalden (10 % nedom fjällskogen) presenterades av Miljövårdsberedningen (SOU:1997:98), presenterades också beredningens egen syn på saken: 275 000 ha i olika reservat och 600 000 ha på frivillig väg. Det fortsatta naturvårdsarbetet rörande skogsskydd formas idag runt miljömålet "Levande skogar", som med situationen 1998, som utgångspunkt beräknar, att "ytterligare 900 000 ha skog nedom fjällnära behöver skyddas, 400 000 ha i olika reservat och 500 000 ha, som frivilliga avsättningar." (Nat. strategi för formellt skydd av skog. 2005)

Arbetet med att bilda skogsreservat enligt "Levande skogar" pågår som bäst och i Dalarnas län räknade länsstyrelsen med att också frivilligheten avsatte områden parallellt. Däri räknade man in några skogar, klassade i EUs Natura-2000 direktiv, utpekade i "Välkommen - broschyren" från 1990. Bergvik AB, dagens ägare av skogarna hade dock en annan uppfattning. Bergvik uppfattar Natura-2000, som så inskränkande, att man i en närmast utpressningslik förhandling får Naturvårdsverket, att köpa in områdena och bilda naturreservat. Detta skedde just före årsskiftet 2006.

Var står då frivilligheten idag, den frivillighet, som enligt gällande politik skall stå för majoriteten areal för att bevara den biologiska mångfalden i skogarna? I fallet med "Hänsynsbroschyrens" omstridda områden fanns den inte, när det kom till kritan. Där kommer nu de vitmålade yttergränserna med bolagets dekaler att målas om med statens dekaler, men lämnar den mycket större frågan vidöppen: kan man lita på frivilligheten upp till de utfästa 500 000 hektaren? Skogarnas biologiska mångfald står och faller med svaret på den frågan. 5502

Hej alla,
I nr 3-06, juni, av tidskriften Miljöforskning (Formas), redogör fyra IVL-forskare för preliminära resultat av sina studier om utlakningen av kvicksilver och kväve från mark till vatten i stormen Gudruns efterföljd.

De konstaterar bl a att "Förhöjda Hg-halter till följd av stormen förekom sannolikt redan våren 2005 och förhöjningen förväntas vara långvarig (mer än 5 år). ....de uppmätta halterna av metylkvicksilver överstiger dem som kan förväntas från motsvarande opåverkad skog med en faktor 2-10....Att skador som uppstår i samband med skogsavverkning kan ge ökad urlakning av MeHg visste vi sedan tidigare. Denna studie visar att stormskador, och efterföljande uppröjning, kan ge samma effekt. I ett vidare perspektiv är det sannolikt att all påverkan som stör eller förändrar skogsmarken och avrinningsområdets hydrologi kan ge ökad utlakning,..."

Var det någon som föreslog stubb-brytning? Nej! Det är nog illa med den harvning, grävning och sönderkörning som nu pågår. Markerna som vi har till låns är vi skyldiga att förvalta på helt andra sätt!

Hälsar
Anders J.

Till Skydda Skogen

Reflexioner vid ett besök i Arvidsjaurs utmarker.

Dippavägen. Urskogshygget på Reurivare. Systematisk bortgallring av naturvärdesträd. Flyttade snitslar. Ständiga övertramp mot FSC. Informationsmötet om Muorkenåive. Svartberget. Det finns många exempel på en ohederlighet inom Sveaskog som pågått i flera år och som var legio i gamla Assi.

Hur mycket hade Sveaskogs ledning fått veta om händelserna om vi inte hade informerat dem? Troligen ingenting. För ingen tror väl att bolagets lokala företrädare är så naiva att de frivilligt skulle berätta om sina övertramp för cheferna i Stock- holm. I stället förnekar de ihärdigt och konsekvent alla våra upp- gifter och fakta.

Det som ledningen inget vet om, det har inte ägt rum. Det är problemet. Frågan är: Hur skall vi komma åt Sveaskogs brist på hederlig- het i Norrbotten?

Det ligger både i SNF´s och Sveaskogs och vårt intresse att pro- blemet får en lösning.

Bifogade bild visar resterna av den urskog som Sveaskog avverk- ade på Reurivare. Enligt bolagets distriktschef var skogen ingen nyckelbiotop utan kunde huggas. Bilden är tagen i juli 2006.

Björn Mildh
Skydda Skogen

26 Juli 2006

Pressmeddelande från Fältbiologerna 06.07.17

Fältbiologerna stoppar avverkningar i skyddsvärda skogar

SCA har satt tillfälligt avverkningsstopp på 13 skogsområden som Fältbiologerna kräver ska skyddas. Skogarna ligger kring Graninge i Ångermanland och har upptäckts vid den granskning av SCA:s avverkningsanmälda skogar som Fältbiologerna just har avslutat. Slutsatsen efter resan är att SCA är långtifrån att ta den naturvårdshänsyn som de borde.

Fältbiologerna är en organisation för natur- och miljöengagerade ungdomar. För sjätte sommaren i rad har en skogsinventeringsresa genomförts för att granska ett stort skogsbolag. I takt med att den svenska skogen formas av ett hårt skogsbruk blir gamla skogar som aldrig kalavverkats alltmer sällsynta i landskapet. Något som gjort att ett stort antal skogslevande arter idag är utrotningshotade. Under resan inventerades flera skogar som SCA avverkningsanmält trots att där finns viktiga strukturer som gamla träd, gott om död ved på marken och stora lövträd. – Med inventeringsresan vill vi uppmärksamma den kritiska situationen för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar, berättar Lisa Behrenfeldt från Fältbiologerna skogsnätverk, samtidigt som vi rent konkret försöker förhindra att de sista skogarna med höga naturvärden avverkas.

I miljömålet ”levande skogar” räknar regeringen med att ungefär hälften av den skyddade arealen skog ska avsättas frivilligt av skogsbolagen. SCA har genom att vara miljöcertifierade i FSC bland annat förbundit sig att spara fem procent av sitt skogsinnehav. Några av dessa frivilliga avsättningar besöktes under resan av Fältbiologerna. – En del av de frivilliga avsättningarna var jättefina skogar, säger Lisa Behrenfeldt, men tyvärr så hyste flera lägre naturvärden än de som SCA planerat att avverka. Det är riktigt illa att vi inte kan lita på att skogsbolagen tar den naturhänsyn som de borde, men uppenbarligen behöver det göras en kontroll av naturvärdena i de frivilligt avsatta skogarna och även följas upp att dessa verkligen får ett långsiktigt skydd.

Fältbiologerna kräver att SCA:
- skyddar alla de områden som under inventeringen
bedömts som skyddsvärda, samt liknande områden i hela landet.
- ser över kvalitén på sina frivilliga
avsättningar och offentliggör dem.

29 områden har inventerats, varav en del redan var avverkade. Av dessa bedömdes 13 skogar hysa så höga naturvärden att de inte ska avverkas. En rapport med resultat och slutsatser från resan kommer att publiceras av Fältbiologerna i början av september. Mer information om Fältbiologerna och rapporter från tidigare år finns på www.faltbiologerna.se

Kontaktperson: Lisa Behrenfeldt, Fältbiologernas skogsnätverk 070-462 03 73

24 Juli 2006

Pressmeddelande från Byföreningen i Yxsjöberg och Fältbiologerna, 2006 07 20

Stora Enso avverkar omstridd skog i smyg

Efter fem år av dialog mellan byborna i Yxsjöberg och Stora Enso har byborna blivit överkörda av bolaget. I kväll har skogsmaskinerna börjat avverkat skogen kring yxsjöbergbornas elljusspår.

För fem år sedan fick byborna i Yxsjöberg, Örebro län, ett löfte av Stora Enso att skogen vid deras elljusspår inte skulle avverkas. Byföreningen har fört en dialog med Stora Enso, kommunen, Länsstyrelsen, och Skogsstyrelsen, utan resultat. Stora Enso har glömt sitt gamla löfte att skogen skulle sparas.

Stora Enso är FSC-certifierat, vilket är en miljömärkning av skogsbruk där även social hänsyn ingår. Bolaget bör enligt FSC samråda med dem som berörs av deras skogsbruk, och ha metoder för att hantera konflikter.

”Det är nu uppenbart att Stora Ensos samråd inte syftade till att komma fram till en lösning där vi är överens. Jag är mycket besviken och arg över att de lurat oss. För oss i byn har denna skog ett stort socialt värde, och därför ville vi ha den kvar.” säger Diana Kirjonen från byföreningen i Yxsjöberg.

”Avverkningen visar på den maktobalans som finns mellan bolagen och byborna. Genom avverkningen har Stora Enso agerat i strid med FSC och även brutit de löften de avgett till byborna.” säger Kristina Johansson, vice ordförande i Fältbiologerna.

Presskontakt: Diana Kirjonen, byföreningen Yxsjöberg, telefonnummer 0730-539265 Elsa Berglund, Fältbiologerna, telefonnummer 0738-062403

19 Juli 2006

Brev till Fastighetsverket

Bäste Per Linder

Statens Fastighetsverk har snitslat ett skogsområde vid Varto som Länsstyrelsen och Naturvårdsverket klassat som värdekärna (en liten del är arronderingsmark) för avverkning. Området finns beskrivet i: ”Skyddsvärda statliga skogar”, rapport 5573. Maj 2006 på sidan 138-139 (3936 Varto-Kuollejaure).

Värdekärnan ligger på Vartos västsluttning och gränsar till det område som SFV själv naturvårdsklassat. De planerade, snitslade avverkningarna följer den skogsbilväg som går genom området i nord sydlig riktning på Vartos västra sluttning. De ligger på båda sidor om vägen, 2 ligger väster om vägen ner mot myren och 6 på den östra sidan, upp mot sluttningen. Det är talldominerade marker som avverkas. Koordinater för hyggesgränsen i söder: X 7345253 Y 1638760, i norr: X 7346744 Y 1638602. Totalt berörs ett ca 1,5 km långt område. Endast den sydligaste delen av värdekärnan ligger utanför.

Skogen ligger norr om Piteälven i Arjeplogs östra utmarker i Norrbotten och nås endast längs ett nätverk av skogsbilvägar. En bedrövlig syn möter den som färdas längs dessa vägar. På bara några decennier har Fastighetsverket och Sveaskog / AssiDomän / Domänverket huggit ner nästan all urskog / urskogsartad skog som ännu fanns kvar i området. Några få kvarlämnade solitära urskogstallar och urgamla, döda furor vittnar om skogen . Nu återstår bara små spillror.

Skogen som Fastighetsverket tänker avverka och fragmentera på Vartos västsluttning är ingen urskog, men en kontinuitetsskog som vuxit upp efter en brand för 150-200 år sedan. Den utgör fortsättningen på det naturvårdsklassade område av samma karaktär som den gränsar mot i öst och är en värdekärna. Jag ber därför Fastighetsverket att spara hela området som ingår i denna värdekärna (Naturvårdsverkets rapport 5573, id-nr 3936) inklusive arronderingsmarken.

Frågan är av sådan vikt att jag vill be alla som mottagit detta brev och som anser att skogen bör sparas att protestera mot den planerade avverkningen och kräva att SFV omprövar sitt beslut.

Bifogade bilder visar två av de snitslade områdena vid Varto.

Jag emotser Fastighetsverkets svar.

Med vänlig hälsning

Björn Mildh
Skydda Skogen

Kopia har gått till miljöministern, riksdagsledamöter, statliga verk och myndigheter, miljöorganisationer och media.

12 Juli 2006

SCA avverkar uråldrig skog

SCA har fällt 200-åriga skyddade tallar och vill fortsätta avverka i gamla urskogsliknade områden. De säger sig ha höga naturvårdsambitioner, men det är bara fina ord, säger Linda Nordström, Fältbiologernas skogsnätverk som granskar skogsbolaget. Det skriver Sundsvalls Tidning

Läs hela artikeln här!

Gödsel kan skada skogen rapporterar Sveriges radio.

Regeringen vill att vi ska avverka mer skog för att få miljövänlig energi som kan ersätta bensinen i våra bilar. Och för att få skogen att växa bättre så vill man gödsla mera, men det är inte bara träden utan hela ekosystemet som påverkas av gödsel vilket kan få negativa följder säger Joachim Strengbom som forskat på ämnet.

Läs hela artikeln här!

Skogsstyrelsen rapporterar om att miljöhänsynen i privatskogsbruket blir allt sämre.

Hänsynen till miljö- och kulturmiljövärden i samband med skogsavverkningar i det privata skogsbruket har försämrats. Det visar Skogsstyrelsens senaste inventering av generell hänsyn, det vill säga av vilka viktiga områden som sparats i samband med avverkning.

Läs hela rapporten här!

28 Maj 2006

Rapport från konferensen Faunavård i Skogslandskapet

Här kommer det senaste på tjäderfronten. Faunavård i Skogslandskapet hette konferensen på Högskolan i Jönköping som hölls till tjäderforskarens Ingemar Hjorths ära, Det var en fin och högtidlig minnesdag där flera inbjudna föreläsare hade många tänkvärda ord att förmedla. Lägg speciellt ett namn på minnet. Sverre Sjölander. Han är till professionen Etolog(vetenskapen om djurs beteende) och var i alla fall för mig, en mycket positiv överraskning, en lysande föredragshållare och en fackmannamässig professionell forskare som konstaterade att djurs beteende är programmerad i generna för att varje art maximalt skall fungera.

Dagen gick ju i tjäderns tecken och en övervägande del av föredragen var att tjäderns situation i Sverige var i en nedgående trend. Det var då inte så lätt för Kjell Sjöberg att försöka förklara att det ser ljuts ut för tjädern. Och att den har återhämtat sig bra, trots alla kalavverkningar som han påstod i tidningen Dagbladet den 26 nov 2004. Sjöberg höll en defensiv lågmäld presentation, där han som i alla fall jag uppfattade det, backade från tidigare påståenden. Han visade att det vanligaste normalspelet håller 5 st tuppar, där ett hårt skogsbruk påverkat omgivningarna på de 10 st lekplatserna han redovisade från. Han hävdade också att triviala skogar inte var helt värdelösa för tjädern. Eftersom tjädertupp och höna har olika biotopkrav, vad beträffar yngre och äldre skogar.

Detta är å andra sidan inga nyheter, det slog Ingemar Hjorth fast för många år sedan. Ja, det kan nästan uppfattas som om hönan och tuppen är två helt olika arter. Eftersom vi vet att tjäderhönan mycket väl kan vistas i trivialare ungskogar olika tider på året, medan tjädertuppen i högre grad föredrar motsatsen. Henrik Blank från Länsstyrelsen i Jönköping berättade om att man nu drar igång ett tjäderprojekt i länet som går ut på att linjetaxera skogarna på jakt efter tjäderobservationer. Han är även ansvarig för en tjäderrapport utgiven -05 som bygger på sattelitbild identifiera gynnsamma marker för tjädern Satellitbilders kapacitet har ökat drastiskt på senare år och i denna studie når man en upplösning på 25 meter. Inventeringar i Jönköpings län visar att tjädern minskat med cirka 70 % de senaste 30 åren.

Själv redovisade jag de resultat från uppropet som ni inom skogsnätverket Skydda Skogen så behjälpligt har försett mig med. Likaså jakt statistik från Dalarna som pekar på en tydlig nedgående trend över skjutna tjädrar. Samt att jag ifrågasatte Kjell Sjöbergs påstående i tidningen Dagbladet 26 nov-04 där han på fullaste allvar hävdar att skogsbruket inte längre tar upp stora kalhyggen, inte dikar, utan numera tar stor naturhänsyn, och lämnar ytor som är känsliga för djurlivet. Det tog jag udden av genom att visa Naturvårdsverkets reportage från Miljöaktuellt senaste nr, om nu skövlas även skogsbranterna, och myrmarker. Sjöberg mulnade i fejset, men sade ingenting till försvar. Johan Nitare från Skogsstyrelsen höll med mig.

Stefan Wirtén från Skogsindustrierna berättade om skogsindustrin som en stormakt. Tillväxten är större än avverkningarna och skogliga lågproducerande bestånd får inte brukas, 2miljoner ha avsatt, frivilliga avsättningar där vi skyddar de värdefullaste områdena. Så visar han bilder från Ekoparkerna Omberg och Halle Hunneberg där största möjliga hänsyn har tagits. Hänsynen är den stora delen av vårt skogsbruk visar han bilder på. Vi gör så gott vi kan inom skogsbruket avslutar han sitt föredrag. Fan trott - sa relingen ! (min kom)

Nåväl Så över till en annan fråga. Kungliga Skogs och Lantbruksakademins konferens den 21 mars under temat Var Står Vetenskapen När Det Gäller Skoglig naturvård? Nej. Skogsutredningens Maggi Mikelsson var - inte - där. I varje fall fanns hon inte med på deltagarlistan, inte heller i gruppindelningen av grupparbeterna som vi senare redovisade. Det var synd att hon inte var där. Hon hade säkert lärt sig ett och annat, för konferensen var mycket bra. Professor Sven.G Nilsson från Lunds universitet må framförallt omnämnas. Han är suverän, och kan inte med bästa vilja ifrågasättas Ta vara på hans kunskaper, och sprid dom. Jag tror att det framöver kommer någon form av rapport från denna konferens, i så fall får ni veta det.

Nu drar jag ut i tjäderskogen, förmodligen får jag skotta mig ner till gömslet. Huvaligen va snö.

Göran Rönning
e-mail
karinmehol@hotmail.com

eller Gimsbärke 161
78195 Borlänge
tel- 0243-12660

Tack alla Ni som svarade på mitt upprop om tjäderns förekomst i landet.

Att intresset var så stort anade jag föga, uppropet har gett mig nya infallsvinklar och synnerliga värdefulla kontakter med andra tjäderskådare i landet, som ringt eller meddelat sig, inte minst genom skogsnätverkets kontakter. Några månader innan Ingemar Hjorth reste till Thailand och sitt sommarparadis för avkoppling, pratade vi om att bilda en professionell tjädergrupp i landet. Ingemar föreslog namnet "Tjäderveteranerna" som skulle ha sitt första möte på vårvintern 2005. Men tyvärr ville ödet något annat, och som vi vet omkom Ingemar och hans fru Mona i flodvågskatastrofen.

Det blev inget möte, men jag vet att Ingemar ansåg att tjäderns livsmiljöer är än mer hotade idag, och att starka krafter verkar för att dessa miljöer hotas av utplåning och utarmning. Tjädern är ju bara en, av flera arter som är en paraplyindikator på värdefulla biotoper. Därför vill jag fortsätta med de idéer som Ingemar framförde om en profeessionell tjädergrupp i Sverige. De som önskar ingå i denna tjädergrupp kan höra av sig till mig, så kan vi slå våra påsar ihop, utbyta erfarenheter, idéer och hur vi går vidare med att fortsätta Ingemar Hjorths arbete att rädda vår största skogsfågel i livskraftiga bestånd för kommande generationer.

Så över till den andra sidan. Tjädern var på väg att rödlistas 2005 enligt ArtDatabankens Martin Tjernberg (muntlig info). Men detta stoppades/ändrades sedan en grupp personer från jaktlobbyn och eventuellt även från skogsbruket uppvaktat ArtDatabanken med uppgifter och resultat som pekade på att tjäderns numerär inte var hotad, utan snarare tvärt om. Efter begäran från mig till ArtDatabanken om att få ta del av den dokumentation som dessa presenterat som stöd för sina påståenden, kan jag bara konstatera. Något vetenskapligt underlagsmaterial som skulle hålla för en kritisk granskning av oberoende forskarögon - är det inte. Materialet är tunt. Och jag är förvånad över att ArtDatabanken så okritiskt har svalt deras presentation.

Sedan Ingemar Hjorth gått ur tiden är det tunnsått med forskare på skogsfågel. Per Angelstam har tidigare forskat och framfört kunskapen om att tjädern är en lämplig paraplyart. Detta slog han även fast vid Kungliga Skogs och Lantbruksakademins konferens den 21 mars i år. " Var står vetenskapen när det gäller skoglig naturvård" Vid denna konferens var salen fullsatt av mestadels folk från skogsbruket. Några kända ansikten dök upp. Per Simonsson, SCA. Mårten Benz. Per Linder, med flera. Så äntrar Sven G Nilsson talarstolen och han börjar med citat- Nu skall ni få höra nått Ni inte vill höra. - Det räcker inte att spara 10 % om vi skall uppnå tillfredställande biologisk mångfald. 20 % måste till. Det blir knäpptyst i lokalen. Ingen opponent från skogsbruket sägen någonting. Dessa i vanliga fall ifrågasättande självutnämnda experter är helt tysta.

Nilsson, Angelstam, Appelqvist redovisar vetenskapliga fakta som bara ingen kan ifrågasätta- mycket bra.Det var en bra konferens. Själv hade jag med mig Malungs Skogsförvaltare Mats Larsson. Jag hoppas att några frön såddes där.

Så över till den kvarvarande tjäderforskaren Kjell Sjöberg. Han har en kollega vid namn Erik Ringarby. Det är Ringarby som ofta för fram deras resultat om tjäder. Om ni vill höja blodtrycket, och gå upp i varv, så läs Svensk Jakt nr 8 Augusti 2002. Där finns en stor artikel om tjäder. Artikeln inleds med följande påstående- " Allt tal om tjäderns utdöende på grund av skogsbruk är inte bara överdrifter utan alltigenom falskt. Tjädern är istället ett välmående skogsvilt som förekommer i reproducerande bestånd från nordligaste Norrbotten ner till Skåne, och som trivs i den brukade skogen”.Vidare säger han: "Förr skötte skogsföryngringarna av naturen själv i form av skogsbränder som för tjäderns del innebär ungefär samma sak som avverkning. Och eftersom tjädern är anpassad till skogsbrandens dynamik klarar den också av att vi hugger skog", slut citat.

Ja- vad säger man om detta, Jo - samma gamla argument som skogsbolagen kört med i över 30 år. Att jämföra de schablonartade kalhyggesbruket med skogsbränder är en ekologisk himmelsvid skillnad. Men det låtsas man inte om. Den 6 februari 2002 kl 19.00 var Kjell Sjöbergs tjäderkollega Ringarby inbjuden till Malungs Jaktvårdskrets årsmöte för att berätta om tjäder. Det var det mest onyanserade spektakel jag någonsin hört om tjäder. Han formligen sopade mattan med Ingemar Hjorths forskningsresultat. Ingenting av Hjorths resultat var värt ett ruttet lingon. Det framställdes som allt var fel. Då blev jag förbannad och gick i svaromål, med en häftig ordväxling som följd. Att Kjell Sjöberg skulle vara helt ovetande om Ringarbys argumentation och framförande finner jag högst osannolikt.

Våren 2005 publicerade jag några mycket kritiska artiklar i Dalapressen om dessa herrars sk forskning om tjäder. Vilket resulterade bl.a. i att Naturbruk Sveriges Radio P1 ville ha en intervju med mig. Detta skedde också vid ArtDatabankens konferens i Uppsala maj månad. Tyvärr missade jag när det sändes. Men råkade höra reprisen när vi åkte från forskningsresan i Dorotea i början av augusti. Där gick Kjell Sjöberg i svaromål mot min kritik. Han backade då vad han tidigare hävdat, men vidhöll att tjädern i alla fall i Norrland har en god stam. Förövrigt tyckte jag och mina medpassargerare i bilen att Sjöberg mest svamlade i Radioprogrammet. Det går säkert att kontakta Naturbruks redaktion i Växsjö och få en kopia på programmet för att kontrollera vad Sjöberg exakt sade, för den som så önskar.

Från och med 15 april flyttar jag ut i tjädergömslerna och blir uteliggare en månad framöver.Jag blir då svår att nå. Säkrast att få fram information till mig blir under adressen Göran Rönning Gimsbärke 161. 781 95 Borlänge eller via E-mail:karin mehol@hotmail.com.

Hälsningar
Göran Rönning

Hej alla! Göran Rönnings inlägg kallat ”Upprop om tjäder” (se längst ned) har fått många att skriva till mig.
Jag redovisar samtliga hittills inkomna inlägg i detta utskick med Görans ursprungliga inlägg längst ned. Uppenbarligen är tjädern en av de frågor som engagerar mest. Läs och begrunda. Själv har jag träffat Kjell Sjöberg en gång och då försvarade han rödlistan och miljömålen och redovisade undersökningar som visade att tjädern minskat p.g.a. kalhyggen. Det finns de som påstår att det är medarbetare till Kjell som för fram påståenden om att tjädern spelar i plantager men i vilket fall har Kjell gjort lite (inget alls?) för att dementera detta… Och skogsnäringen har snabbt anammat dessa ”nya rön”…
/Patrik

Hej!
Något mer om tjäder - bra det tas upp!

I Sollefteå kommun har vi under några år gjort en inventering på kommunens egen skogsmark på ca 7000 ha. Ingemar Hjorth var med vid försöksupplägget och det var meningen att han också skulle anlitas för att analysera och hjälpa oss göra en skötselplan för omlandet runt varje funnen lek. Så sorgligt nu att han är borta. Har någon tips på vem som man nu kan anlita för detta?

I alla fall så fann vi vid inventeringen 5-6 säkra lekar på de 7000 ha:en. Antalet tuppar på dessa tycks vara 3-4 st per lek. Detta antalet tuppar stämmer också överens med de 3 lekar vi sedan några år tillbaka brukar besöka på annan mark, här i Sollefteå kommun.

Senast för någon vecka sedan pratade jag med en distrikschef på SCA om en tjäderlek som inte är säkert platsbestämd. Hans inställning var tillmötesgående vad gäller själva lekplatsen, samtidigt som han hävdade vissa av Kjell Sjöbergs påståenden. Han tyckte också att det måste väl vara nog så viktigt att man sparar bra skog i lekens omland och att det var det som var viktigt, inte att leken nödvändigtvis lämnas orörd. Jaa, dom argumenterar som vanligt utifrån hur det passar...Naturligtvis är det viktigt hur omlandet ser ut. Hoppas alla på SCA tycker så! Men det förtar ju inte nödvändigheten av att också spara själva leken.

Jag har läst någonstans, för nåt år sedan, att SCA säger att man har för avsikt att avverka (inte har råd att spara) alla lekar med "bara" 3-4 tuppar på. Kanske var det i SCA:s egen tidning, ska leta efter artikeln.

Göran Ekström, naturfotograf från Östersund, var här i går för en bildvisning. Han har 20-årig erfarenhet från ett 20-tal lekar i Jämtland och Hälsingland. Enligt honom är trenden där tydligt negativ. Antalet tuppar är nu vanligen 4-6, mot 10-15 när han började sitt tjädertittande. Men egentligen bör Göran Rönning eller den som vill använda dessa siffror kolla med Göran E så att jag inte för vidare några felaktigheter.

Jag märker att tjädern är mycket användbar för att intressera vanligt folk för skogsfrågor, så nätverket kan säkert ha stor nytta av en sammanställning av riktiga uppgifter om detta.
--
Maria Danvind

Hej,

Under några år har jag ansvarat för en inventeringsruta för lodjur i S Gästrikland där jag utför s.k. snoking, dvs att efter vissa rutter med regelbundenhet söker efter lodjursspår. I samband härmed noterar jag alla övriga spår och visuella artobsar och för tjäderns del är det inte särskilt många obsar eller spår som jag noterat. Terrängen är blockig barrskog typisk för södra Norrland med lite inslag av brutet jordbrukslandskap.

Vintern 2003/04 gjordes snoking vid elva tillfällen motsvarande 132 km. Antalet spår eller obsar av tjäder var 0,09 per spårad km. Pga bl.a. dålig snötillgång vintern 2004/05 blev inventeringen bristfällig. Innevarande vinter (2005/06) har jag spårat vid åtta tillfällen motsvarande 96 km. Antalet tjäderspår/obsar begränsar sig till endast 0,03 per km

Jag vet inte vad detta är värt när jag inte har motsvarande siffror från tidigare, men rent känslo- eller uppfattningsmässigt är tjäderbeståndet i S Norrland avsevärt lägre i dag jmf med 1970-80 tal.

Mvh/Anders

Hej !

Jaa, Göran...., du har god anledning att fråga efter vad Kjell Sjöberg egentligen håller på med.

Jag har faktiskt ställt samma fråga själv nu ett tag.

Jag har också letat efter vetenskapliga publikationer som visar upp de slutsatser som Sjöberg drar i media kring tjäderns välmående i svenska skogslandskapet. Men några sådana publikationer finns inte !

Vid ett tillfälle våren 2005 fick jag tillfälle att fråga Sjöberg om detta öga till öga i ett fågeltorn utanför Umeå där han räknade sädgäss. Han sa då att det plågade hans samvete att resultaten från forskningen inte publicerats i vetenskapliga rapporter. Sen sa han att han nu istället planerade ge ut en bok där resultaten från tjäderforskningen presenterades...

Vore jag dig skulle jag dock kontakta Sjöberg direkt och efterfråga dom vetenskapliga arbeten och publikationer som ligger bakom dom resultat som framkommit i media. Men märk dig att det inte är någon idé att ställa dessa frågorna i e-post - han svarar enligt min erfarenhet aldrig på mail – så använd telefonen.

Finansieringen av Sjöbergs senaste tjäderforsknng har vad jag förstått skett genom det så kallade FjällMista (http://www-fjallmistra.slu.se/default.cfm ). Det vore därför kanske också en idé att fråga FjällMistra hur det ligger till med resultaten från tjäderforskningen.

Till din fråga om tjädern lever gott i virkesåkern finns en hel del å säga; och jag utgår från att du inte är utan erfarenhet och förkunskaper angående detta. Men faktum är ju att vuxna tjädrar gärna betar och uppehåller sig i tallplantager båda under hösten och vintern. Det finns också exempel på att spelplatser anlagts i sådana plantager. MEN: Eftersom tjäderstammens problem främst ligger i förlust av kycklingmarker och ökad mortalitet grundat strukturella ändringar i själva skogsmiljön och i trofiska kaskader, är dessa plantager ingen större tillgång för tjäderstammen. Plantageskogar är ju näst intill "öknar" för tjäderkycklingarna. Sen borde man också märka sig att dom plantager som används av vuxna tjädrar enligt min erfarenhet är dom plantager där planteringen ur skogsbrukets synpunkt misslyckats: t.ex. där många plantor dött och det uppstått större och mindre luckor i trädbestånden.

Det finns en hel del mer å säga om det här temat. Min bedömning är i alla fall att den bild som Sjöberg et allies har presenterat i media är tämligen onyanserat och i många hänseende också tolkningar som forskningsresultaten inte underbygger.

Vänlig hälsning Espen Dahl, Selfors/Norge

Hej, tjädervänner! Man behöver inte vara någon expert på tjäder för att se hur katastrofalt den drabbats av hyggesbruket. När jag kom hit till Dalsland i slutet av 60-talet fanns tjäder i stort sett över allt där det fanns skog. Mina kompisar hade tjäderspel med över 20 tuppar och jag drömde om att få uppleva något av det som jag såg på diabilder från lekplatser. Men redan på 70-talet rasade stammen utför och jag vet inte om raset har slutat. Sedan 60-talet har stammen minskat med uppskattningsvis 95 % här. Jag ser inte heller något som tyder på att större hänsyn tas till denna magnifika fågel. När Göteborgs Stift hade lämnat in en avverkningsanmälan på 10 ha 150-200-årig tjäderskog, gränsande till en lekplats som troligen använts i tusentals år, var det med den yttersta ansträngning jag till sist lyckades stoppa avverkningen. Ingemar Hjorts bortgång var en stor förlust för tjädern, svensk naturvård och för oss som kände honom. Hoppas denna minneskonferens blir en hyllning till honom och till ett hopp för tjäderns överlevnad.

Ingvar Arvidsson, Bengtsfors

Hej Göran!

Jag är själv ingen kunnig person beträffande tjäder eller andra fåglar. När jag läste ditt upprop fördes mina tankar till en intervju i Naturbruk (P1) för några månader sedan där någon på ArtDatabanken sade något i stil med att om vi haft en rödlista för vardera av våra tre landsdelar hade den solklart varit rödlistad i både Götaland och Svealand, men att den goda situationen i Norrland väger upp den dåliga situationen i södra Sverige så att tjädern därför inte tagits med i den nationella rödlistan.

Vänligen

Bosse Nyström, Göteborg

bo.nystrom@spray.se

Hej.
Min uppfattning om tjäderns situation efter 3 års omfattande skogsinventeringar i västerbottens län är nog att det finns förhållandevis gott om tjäder i inlandets skogsområden. Trots hårt brukat landskap verkar det som om tjädern finns kvar i landskapet med rätt goda stammar. Under de goda skogsfågelåren 03 och 04 påträffades stora tjäderkullar på väldigt många av besökta skogsobjekt med äldre skog inom hela lappmarkerna och de inre delarna av landskapet västerbotten. Däremot verkar situationen för tjädern vara närmast katastrofal i västerbottens kustland. Inom ett avstånd av ca 5 mil från kusten upplever jag att det nästan inte finns några tjädrar alls. Det märkvärdiga är att detta område innehåller jämförelsevis mycket äldre och medelålders skog (mesta delen av marken är privatägd och mindre intensivt brukad än bolagsmarkerna i inlandet), men nästan ingen naturskogsartad skog finns kvar. Vad detta beror på kan jag bara spekulera i. Predatortryck? Jakttryck? Sämre kvalité på kycklingbiotoper (dikade sumpskogar)?

Det här är som sagt bara en reflektion och jag har inget som helst vetenskapligt belägg för mina iakttagelser.

Mvh /Andreas Garpebring, Umeå

Hej G