Sotlav Cyphelium inquinans på sitt rätta substrat
Anders Delin
Sotlaven kan förväxlas med blodlav Mycoblastus sanguinarius på håll, men sätter man fingret på den sotar den. Fruktkropparna avsätter en del av sina svarta sporer på huden. Laven fungerar som en stämpel.
Sotlaven är en sällsynt art i Gästrikland och Hälsingland. Det beror på att dess naturliga substrat har försvunnit nästan fullständigt. Den växte ursprungligen med stor sannolikhet på gamla grova talltorrakor och på döda grenar på gamla grova granar i medelöppet läge, så som man kan se den i Lappland där dessa substrat fortfarande finns kvar.
I de delar av landet där sådana träd saknas, och det är större delen av landet, har den hittat en surrogatlokal på de nedre stockarna på gamla omålade timmerlador. Det är på sådana ställen jag oftast har hittat den i Gävleborgs län.
I järnbruksområdena i västra Gästrikland och angränsande del av Dalarna är skogen sedan många sekler hårt brukad. Gamla träd och talltorrakor är riktiga sällsyntheter. I de trakterna ser man knappast sotlaven på andra ställen än på gamla timmerlador, och även på dessa de sista resterna av gammal grov död ved är den ovanlig.
Strax utanför gästrikegränsen, i Dalarna, Hedemora, Husby, en knapp kilometer väster om Staktjärn, intill en skogsbilväg, vid koordinaterna 671821 151654, står en torraka efter en jättetall. Den är 280 cm i omkrets, mycket hög och har massor av spillkråkhål. I dag står den i en ungskog. Den dog i slutet av 1970-talet, enligt Stig Björk som visade mig den. Den är knotig och ärrad i sin nedre del och ihålig, med mulm inuti, men veden är hård på ytan. På denna ved hittade jag många kolonier av sotlav den 22 november 2005.
Jag har tittat efter sotlav i mer än tio år på alla talltorrakor jag har kommit nära i många delar av Norrland, och jag har sett den på detta substrat på två ställen, dels i Björnlandet i Fredrika 1997, dels i Leipipir i Gällivare 2004, men inte i sydligare delar av landet.
Nicklas Gustavsson berättar att han har sett den på nästan samma typ av substrat bara en gång i Hofors. Det var på döda uppstickande grenar på en grov tallåga. För övrigt är den även enligt honom hänvisad till timmerlador, helst på ganska fuktig och tämligen rötad ved nertill på ladorna.
På det andra av sotlavens substrat, nedhängande avbarkade grenar på gamla grova "risgranar", har jag sett den något oftare, men som sagt inte i Gävleborgs län med undantag för de nordvästligaste delarna av Hälsingland.
Den här beskrivna mycket gamla och grova talltorrakan är ganska ensam inom ett stort område. Är sotlaven en överlevare från bättre tider eller har den lyckats med konststycket att i senare tid finna detta mycket isolerade substrat?
Tallen som sotlaven växer på har förmodligen mycket länge, även medan den levde, haft ytor med naken ved, som lämpade sig för sotlaven. Det är alltså tänkbart att den kan ha vuxit där i många decennier och att den kan vara en kvarleva från den tid då det fanns mer grov stående död ved i trakten. Om laven i stället har hittat dit under senare år har den varit extremt pricksäker.
Sotlaven är en mycket krävande art som har förlorat det mesta av sitt naturliga substrat och på nåder lever kvar på ett kulturskapat substrat, vars framtid också är osäker. Den är i våra trakter starkt hotad och skyddsvärd. Med viss bävan undrar man var den ska kunna kvarleva när denna jättetall faller, vilket kan bli snart eller om kan bli om flera hundra år.
Troligen på grangrenar eller granbark:
Dorotea, Borga, Stenbäck
Gällivare, Ätnaråvve
Gällivare, Kesäjokki
Gällivare, Annanasse
Ytterhogdal, Långsidberget
Älvkarleby, Båtforsområdet
Åsele, Näversjöberget
Åsele, Rödberget
Dorotea, Ullsjöbäcke
På specificerat substrat:
Ramsjö, Ensjölokarna, på gran
Dorotea, Risbäck, Oxvattenberget, på granbark
Vilhelmina, S. Spettliden, på gammal grov risig död gran i kanten
av myr
Tännäs, Stensjön-Gruckenområdet, på granved
Österfärnebo, Mattön, på död ekved
Järbo, Kungsberget NO, på timmer på omålad
gammal timmerlada vid stugorna på hällarna
Österfärnebo, Torrön, på timmer på taklös lada
Ramsjö, Bäckeskogsvallen, på timmerlada
Alfta, Flytåsen, vid Amungen, på timmer i grindstolpe (?)
Ljusdal, Överdal, på timmerlada (?)
Bollnäs, Fällene, nära Varpen, på timmerlada
Dalarna, Transtrand?, på timmerlada, juni 2000.
Björnlandet, på talltorraka
Gällivare, Leipipir, på talltorraka (?)