Smörhålet i Järbo - ny svensk nordgräns för rostticka Phellinus ferruginosus ?
Anders Delin
Smörhålet är ett källområde
vid östra sidan av Järboåsen, intill Jädraån, i södra
änden av Järbo samhälle. Koordinaterna är 673256 154382
och fastighetsbeteckningen Nordanå 1:134.
Det är en markant grop i terrängen, vars branta kant mot åsen
beskriver en fjärdedel av en cirkelbåge. På ett stort antal
ställen i nedre delen av den branta slänten bryter källor fram.
Deras vatten samlas i solfjäderformigt sammanstrålande rännilar
till en bäck som efter c:a 50 m tömmer sig i Jädraån. Vattenflödet
från källorna är mycket stort. Det ofärgade källvattnet
blandar sig i bukter och virvlar med Jädraåns av humus brunfärgade
vatten.
Källorna har naturligtvis varit kända sedan urminnes tider och beskrevs redan 1793 av A. A-n Hülphers. Enligt Järboboken 1982 lär Smörhålet ha fått sitt namn av att man där förr sköljde sitt smör.
I modern tid har man borrat sig ned till samma källåder i Järboåsen c:a 50 m väster om Smörhålet och tar där vattnet till samhällets vattenledningssystem. Om detta har minskat vattenflödet i Smörhålets källor vet jag ej, men det ser fortfarande i dag ut att rinna många tiotal liter per sekund i bäcken.
Smörhålets många källor gör marken där våt. Dy ansamlas, som kan vara ganska djup. Inte heller på vintern är det lätt att gå där. Skogen på platsen utnyttjas alltså mindre än på vanlig skogsmark, och det är möjligt att området även under jordbrukets glansperiod var trädbevuxet. På den tiden var annars de flesta marker nära byarna ganska trädlösa.
Trädslagen i Smörhålet är: Sälg Salix caprea, svartvide Salix myrsinifolia, gråal Alnus incana, klibbal Alnus glutinosa, glasbjörk Betula pubescens, hägg Prunus padus, rönn Sorbus aucuparia, lönn Acer platanoides och enstaka granar Picea abies. Många av träden är rätt gamla och grova. Det finns många lågor, även grova, och en hel del stående död ved.
Fältskiktet är sammansatt av följande
arter:
Åkerfräken Equisetum arvense, skogsfräken Equisetum sylvaticum,
ängsfräken Equisetum pratense, ekbräken Gymnocarpium dryopteris,
majbräken Athyrium filix-femina, brännässla Urtica dioica, ängssyra
Rumex acetosa, rödblära Silene dioica, källarv Stellaria alsine,
lundarv Stellaria nemorum, bäckbräsma Cardamine amara, daggkåpa
Alchemilla sp.
älggräs Filipendula ulmaria, humleblomster Geum rivale, blodrot Potentilla
erecta, hallon Rubus idaeus, vitsippa Anemone nemorosa, kabbleka Caltha palustris,
revsmörblomma Ranunculus repens, gullpudra Chrysosplenium alternifolium,
harsyra Oxalis acetosella,
skogsnäva Geranium sylvaticum, vattenmåra Galium palustre, blåbär
Vaccinium myrtillus,
vattenklöver Menyanthes trifoliata, skogsstjärna Trientalis europaea,
borsttistel Cirsium helenioides, kärrtistel Cirsium palustre, kärrfibbla
Crepis paludosa, hästhov Tussilago farfara, jungfru Marie nycklar Dactylorhiza
maculata, tvåblad Listera ovata, slidstarr Carex vaginata, tuvtåtel
Deschampsia cespitosa, mannagräs Glyceria fluitans och kärrgröe
Poa trivialis.
Bottenskiktet består av mossor, som kläder både mark, stubbar och lågor, men lämnar vissa ytor vegetationsfria, t.ex. där järnockravälling inte tillåter kolonisering.
Lavar finns endast på bark och ved. Skriftlav Graphis scripta finns rikligt på grov och klenare gråal och på en tämligen grov död rönn.
Svampfloran på mark omfattar bl.a. örtaggsvamp Auriscalpium vulgare, slemmurkling Leotia lubrica och bäckspik Cudoniella clavus. På björk växer fnöskticka Fomes fomentarius, på gråal och gran klibbticka Fomitopsis pinicola, på gråal och klibbal alticka Inonotus radiatus och på lövträlåga ribbgrynna Phlebia radiata.
Rostticka vid sin nordgräns?
På undersidan av en armsgrov död häggstam 2 m över marken
vid 673256 154382 fann jag den 10 mars 2003 en stor fruktkropp av rostticka
Phellinus ferruginosus. Artbestämningen har konfirmerats av Göran
Eriksson i Östersund och av Åke Strid i Stockholm. Jag har tidigare
sett rosttickan bara i ådalen vid Jumkils kyrka i Uppland och litteraturen
anger att den är knuten till lövträd i nemorala och boreonemorala
zonen.
Åke Strid meddelar att det nordligaste fyndet i samlingarna i Stockholmsherbariet är från Kakängssundet i sydligaste Gästrikland, 670960 158150. Svengunnar Ryman skriver att det nordligaste materialet av rostticka i samlingarna i Uppsala är från norra Uppland. Janolof Tedebrand skriver: "Jag har kollat vedsvampar i många hassellundar i Medelpad och Ångermanland, men rosttickan har inte följt med hit upp. Däremot följer kuddtickan Phellinus punctatus och altickan Inonotus radiatus hasseln ända upp till dess nordgräns.
Kanske är mitt fynd det hittills nordligaste i Sverige. Avståndet till Kakängssundet är fem mil. Lokalen i Järbo ligger också i en nordligare vegetationszon. Kakängssundet är en del av nedre Dalälvsområdet, med riklig förekomst av ek. Järbo ligger i sydligt boreala zonen, med vanlig norrländsk barrdominerad skog. Jädraåns smala dal har dock på de branta brinkarna lövdominerad skog även ett gott stycke norr om Smörhålet. Det är framför allt gråal och hägg som sätter sin prägel på denna strandskog.
Frågan om kontinuitet som överlevnadsfaktor för många vedlevande svampar är intressant även i fråga om rosttickan i Smörhålet. Större delen av jordbrukslandskapets nuvarande lövskogar har uppkommit på marker som tidigare har slåttats eller betats och varit trädfattiga eller trädfria. Just platsen vid källorna i Smörhålet kan vara ett undantag från detta mönster, och möjligen finns rosttickan på platsen på grund av att den har lång trädkontinuitet.