Rödlistan håller - enligt Håkan Berglund
Anders Delin
Håkan Berglunds doktorsavhandling vid Mitthögskolan i Sundsvall kom i mars 2004. Den heter: "Biodiversity in fragmented boreal forests - assessing the past, the present and the future." Den bekräftar och understryker mycket som vi har trott på och låtit oss vägledas av i arbetet med naturvård i skogen. Framför allt visar den att rödlistan står på vetenskaplig grund. Förekomst av rödlistade arter hänger samman med skogsbeståndets kvalitet, dess areal, dess stående virkesmängd och mängden död ved. Detta är en viktig nyhet nu när rödlistan under två år har ifrågasatts av skogsnäringen.
Håkan Berglund har undersökt dels olikstora bestånd av opåverkad gammal granskog som ligger som öar i ett stort myr-skog-landskap i Granlandets naturreservat i sydöstra delen av Gällivare kommun. Dels har han också undersökt nyckelbiotoper (NB) i Svärdsjö besparingsskog i Dalarna och på SCA-mark i Tärendö i Norrbotten.
Han fann att även i urskogen är många växtarter sällsynta. Han fann att artrikedomen var störst i de stora bestånden. Han kallar arealen för en nyckelvariabel som styr artrikedomen. Kanteffekter gör att känsliga arter bara finns i kärnan av bestånd med areal 2 - 3 ha, och ofta inte alls i mindre bestånd. Beståndsstorleken är en viktig kvalitetsaspekt i gammelskogsmiljöer.
Sällsynta arter finns huvudsakligen i artrika bestånd. Det finns alltså vetenskaplig grund för att arbeta med indikatorarter. Förutom beståndsstorleken har skogsstrukturen och habitatkvaliteten betydelse för artrikedomen. Sällsynta arter med strikta krav på habitat förekommer mest i habitat med hög kvalitet.
Bland vedsvamparna är de med kortlivade fruktkroppar sällsynta i tid och rum, medan de långlivade är vanligare och därmed mer lämpade att använda i övervakningsprogram. Artsammansättningen på enskilda lågor ändras på 5 - 10 år. Övervakning av biologisk mångfald måste göras dels upprepade gånger, dels på beståndsnivå.
Endast en av tolv nyckelbiotoper har naturvärden som liknar urskogens. Artsammansättningen i norrländska NB tycks inte vara i jämvikt med de rådande miljöförhållandena. Artrikedomen i NB kommer sannolikt att minska i framtiden. Det finns troligen en utdöendeskuld. (Utdöendeskuld betyder att vi i dag har ett artkapital som lever kvar från svunna tider. Det finns arter kvar från ett naturligare tillstånd, arter som kommer at dö ut men ännu inte hunnit göra det). Bevarandet av NB bör därför kombineras med hänsyn i den brukade skogen.
Inte förrän vi har övervakat enskilda NB och jämförelseområden under lång tid kan vi förstå vad som händer med artsammansättningen i en NB som isoleras genom avverkning i omgivningen.
Håkan Berglunds avhandling är ett kraftfullt vetenskapligt bevis för att rödlistan håller. Skogsnäringens kritik mot rödlistan och brist på respekt för NB och andra områden med höga naturvärden är grundlös.
Avhandlingen spär på farhågorna om att den utarmning som vi redan har sett i områden utanför reservaten kommer att fortsätta att förvärras. Den är ett kraftigt stöd för den ideella naturvårdens argumentation i konflikten mellan skogsbruk och naturvård i skogen.
Citerad litteratur
Berglund, Håkan 2004. Biodiversity in fragmented boreal forests - assessing
the past, the present and the future. Dissertation. Sundsvall and Umeå.