Rapport från Valvträsk!
För några veckor sedan hade alla förtroendevalda
inom Fältbiologerna "kick-off" i Uppsala. Detta sammanföll
lyckligtvis med att Svea Skog helt abrupt började avverka ett skogsområde
i Valvträsk (nordligaste Norrbotten) som lokalbefolkningen kämpat
i åratal för att få behålla.
Det blev omedelbar mobilisering.
Fältbiologer från Nordsvenska distriktet hade redan på fredagen
stoppat maskinerna (som sedan stod stilla under helgen), men ingen visste vad
som skulle hända på måndagen. Maskinerna startades på
nytt, stoppades av aktivisterna, och ett enormt mediapådrag sattes igång.
Vi som stannade kvar skrev pressmeddelanden och planerade aktioner i Stockholm.
11 av de som varit i Uppsala fick förstärkning av tre Stockholmare
och begav sig på måndagen till Svea Skogs kontor. Där satte
vi oss, tillsammans med en gigantisk björn som vi hittade, i lobbyn. Vi
fick prata med informationschefen Leif Öster som själv är gammal
fältbiolog och tycker att vi är sååååå
fina ungdomar. Stämningen var lugn och vi hade en bra diskussion. Hans
främsta mål verkade vara att inte reta upp oss och smöra in
sig så mycket som möjligt. Hela tiden hade vi telefonkontakt med
de som rest upp till Valvträsk.
Vi blev erbjudna lunch både av Svea Skog och av SNF som också gärna
ville prata med oss. Det blev kinarestaurang med Mikael Karlsson, ordförande
på SNF.
Vi fick en HELT annorlunda bild av situationen. Enligt Leif Öster så
var det byborna som avbrutit förhandlingarna och hela tiden ställt
orimliga krav. Enligt Mikael Karlsson så har Svea Skog brutit löften
och aldrig fört en schysst dialog med lokalbefolkningen. Eftersom Mikael
är betydligt mer insatt i konflikten än Leif så valde jag att
lita på honom.
Vi försökte också att få politikerna att reagera genom
att besöka näringsdepartementet (ansvariga för statens skogsbruk
och därmed Svea Skog) och miljödepartementet. Vi ville ha tag på
Pagrotsky himself men fick istället prata med ett betongmonster som inte
kunde säga något annan än att "- Det är en bolagsfråga
och det får ni ta upp med Svea Skog."
En timme senare tog fyra av oss nattåget upp till Boden. När vi anlände
till Sörfligget så kryllade det av journalister och ett gäng
skogsnäringssnubbar som dragit igång en motdemonstration. När
de gett sig av så startade "det kalla kriget". Ett av de lokala
turistföretagen sörvade oss med mat och husrum (en jättehärlig
kåta med trägolv och kamin). Dessutom fick vi hålla till i
bystugan, så vi kunde turas om att hålla vakt. Strax intill stod
maskinerna tysta och ondskefulla, och maskinförarna kom och satt av sina
skift inne i en barack. Vi hade långtgående planer på att
utmana dem i snöfotboll eller åtminstone poker, men om man inte pratade
norrländska och var man så var det svårt att få någon
kontakt. Då och då fick vi besök av människor som antingen
ville berömma och stötta oss, eller skälla ut oss ( "-Jävla
Sörlänningar, kom inte hit och lägg er i. Åk hem och gör
något vettigt!!") Klockan fem varje morgon så startades maskinerna.
Då gick vi ut och tände en eld och stod och tittade lite på
maskinförarna. Det räckte för att de skulle stänga av maskinerna
och gå tillbaka in i kåtan. Resten av dagarna kunde vi ägna
åt att sitta och prata, skratta, vandra upp på berget (ett vidunderligt
vackert naturreservat med kungsörn, fiskljuse och pilgrimsfalk), skriva
debattartiklar och planera ett möte med byborna. Det blev lyckat, och majoriteten
tyckte att det var jättebra att vi var där.
Vad är det då som gör den här skogen så speciell?
Avverkningar sker ju hela tiden. Grejen är att det blivit en sån
enorm principfråga för båda sidor. Det handlar om huruvida
skogsbolag ska behöva ta hänsyn till människor när de avverkar,
och om konflikten mellan naturturism/rekreation/sociala aspekter och traditionellt
skogsbruk. Därför känns det viktigt att stötta byborna.
Det sker så mycket fult i de svenska skogarna som aldrig kommer till kännedom
eftersom ingen är där och protesterar.
En förändring är på gång, även om bolagen kämpar
emot med näbbar och klor. Och konflikten hårdnar. Medan jag skrev
den här texten så fick jag veta att idag, torsdag den 5 februari,
anlände 27 poliser till Sörfligget, och aktivisterna fördes bort.
Ryktet säger att en ny armé är på väg redan imorgon.
Kampen går vidare...
Erika Hagegård (nybliven "proffsaktivist" om man får tro
tidningarna)
Uppsalaklubben