Österbergsmurens naturreservat, Sandviken.

Sammanfattning av rapport till Assi-Domän och Länsstyrelsen i Gävleborgs län 1998.

Av Anders Delin

De största naturvärdena i Österbergsmurens naturreservat är knutna till dess skog, som hör till de äldsta i landskapet och innehåller mer död ved än de flesta andra. Antalet rödlistade arter i denna skog är mycket stort. Av nedanstående tabell framgår att sammanlagt 24 rödlistade arter av mossor, lavar, svampar, däggdjur, fåglar, fjärilar och skalbaggar har observerats. Myrarna i reservatet har också mer död ved än vad som är vanligt, men färre rödlistade arter än skogen.
Av såväl kärlväxt- som mossfloran framgår tydligt att marken i området är både kalkfattig och relativt sur och i det avseendet typisk för större delen av Gästrikland och även för större delen av Norrland. Inga rödlistade eller speciellt krävande kärlväxter har påträffats och både skogens och myrarnas mossvegetation saknar också kalkindikatorer och arter som kräver högt pH.
De stora naturvärdena är i stället knutna till de miljöer, som nu existerar på grund av lång trädkontinuitet, lång kontinuitet för förekomst av grov död ved och på grund av höga trädåldrar. Skogens naturvärden sammanfattas enklast genom att beskriva den som gammelskog.
De stora naturvärdena är nästan helt knutna till tall och gran, eftersom lövträd förekommer sparsamt, asp och sälg extremt sparsamt. Tall förekommer upp till 455 års ålder och gran till 345 år. Den grövsta tallen är 82 cm i diameter vid brösthöjd och 340 år gammal. Vanligare talldimensioner är 50-70 cm. Gamla grova tallågor saknas nästan helt på grund av den förmodligen ganska intensiva avverkning som har gått igenom området för flera hundra år sedan. Grova tallågor från de senaste decennierna finns däremot. Grova granlågor förekommer i större mängd, både sådana som förmodligen är mer än hundraåriga och i alla åldrar därunder.
Även för en person utan stor artkunskap har Österbergsmurens naturreservat stora upplevelser att erbjuda. Trots ett tätt skogsbilvägnät på Ovansjö kronopark är störningar av motorbuller rätt ovanliga. Naturens egna ljud dominerar. Det är t. ex. de ljud som vinden ger upphov till när träd lutar sig mot andra träd och de gnider sig mot varandra. Det är naturligtvis även ljud från fåglar och insekter.
Skogen i reservatet är dramatiskt annorlunda än skogen i omgivande bestånd, på ett sätt som även en i skogliga frågor oerfaren person kan se. De grova träddimensionerna, de många hålträden, de döda stammarna, träd som växer parvis eller i buketter, de stora ytorna utan annan undervegetation än mossor, och den varierade svampfloran är sådant som kan glädja vem som helst, även utan förkunskaper.
Trots dessa allmängiltiga gammelskogsvärden är det ändå förekomsten av rödlistade arter av växter och djur som för specialisten och i hårda naturvårdstermer gör att Österbergsmurens naturreservat framstår som en klenod. Antalet rödlistade arter i olika artgrupper framgår av nedanstående sammanställning:

Rödlistade arter.

hotkategori 1 hk 2 hk 3 hk 4 alla hk

Mossor 1 1
Lavar 2 2
Svampar 1 10 11
Däggdjur 1 1
Fåglar 1 7 8
Fjärilar 1 3 3
Skalbaggar 1 1 2

Summa 1 2 1 24 28

De rödlistade arterna är följande:
Vedtrappmossa (Anastrophyllum hellerianum, 4).
Kornig nållav (Chaenotheca chlorella, 4).
Kortskaftad ärgspik (Microcalicium ahlneri, 4).
Lappticka (Amylocystis lapponica, 2).
Fläckporing (Antrodia albobrunnea, 4).
Stjärntagging (Asterodon ferruginosus, 4).
Kandelabersvamp (Clavicorona pyxidata, 4).
Doftskinn (Cystostereum murraii, 4).
Rosenticka (Fomitopsis rosea, 4).
Vintertagging (Irpicodon pendulus, 4).
Luddticka (Onnia tomentosa, = Inonotus tomentosus, 4).
Ullticka (Phellinus ferrugineofuscus, 4).
Gränsticka (Ph. nigrolimitatus, 4).
Gammelgransskål (Pseudographis pinicola, 4).
Björn (Ursus arctos, 4).
Duvhök (Accipiter gentilis, 4).
Kungsörn (Aquila chrysaetos, 4).
Tjäder (Tetrao urogallus, 4).
Trana (Grus grus, 4).
Slaguggla (Strix uralensis, 4).
Gråspett (Picus canus, 3).
Spillkråka (Dryocopus martius, 4).
Tretåig hackspett (Picoides tridactylus, 4).
Skägglavmätare (Alcis jubata, 4).
Barrskogslavfly (Poliobrya umowii, 2).
Barrskogsfjällfly (Xestia sincera, 4).
Tiggarsvampmal (Agnathosia mendicella, 4).
Brokbaggen Tillus elongatus, 4.
Raggbock (Tragosoma depsarium, 1).

Övriga arter som signalerar gammelskog eller är ovanliga.

Förutom de rödlistade arterna är följande antingen ovanliga eller indikatorer på gammelskog eller på höga naturvärden.

Kärlväxter:
Tallört (Monotropa hypopitys).
Spädstarr (Carex disperma).
Spindelblomster (Listera cordata).
Knärot (Goodyera repens).
Korallrot (Chorallorrhiza trifida).
Mossor:
Taigakvastmossa (Dicranum drummondii).
Terpentinmossa (Geocalyx graveolens).
Stor måntandsmossa (Harpanthus flotovianus).
Rörsvepemossa (Jungermannia leiantha).
Vedflikmossa (Lophozia longiflora).
Trubbflikmossa (L. obtusa).
Flikbålmossa (Riccardia multifida).
Kantvitmossa (Sphagnum quinquefarium).
Brun glansvitmossa (S. subfulvum).
Bollvitmossa (S. wulfianum).
Komossa (Splachnum ampullaceum).
Gul parasollmossa (S. luteum).
Lavar:
Kattfotslav (Arthonia leucopellea).
Vinfläck (A. vinosa).
Blanksvart spiklav (Calicium denigratum).
Liten spiklav (C. parvum).
Gulnål (Chaenotheca brachypoda).
Vitgrynig knappnålslav (Ch. subroscida).
Kraterlav (Gyalecta jenensis).
Hypocenomyce castaneocinerea ?
Grynig blåslav (Hypogymnia farinacea).
Gammelgranslav (Lecanactis abietina).
Lecanora hypoptella.
Stuplav (Nephroma bellum).
Korallblylav (Parmeliella triptophylla).
Skugglav (Psilolechia clavulifera).
Mörkfruktig xylografa (Xylographa parallella).

Svampar:
Pulverticka (Oligoporus ptychogaster).
Skeletocutis brevispora.
Skeletocutis kuehneri.
Sågnagelskivling (Collybia prolixa).
Orangespetsig spindling (Cortinarius bataillei).
Roströdskivig spindling (C. fervidus).
Malvaspindling (C. malachius).
Gulköttig slemspindling (C. pluvius).
Vridspindling (C. tortuosus).
Sumpspindling (C. uliginosus).
Jordspindling (C. umbrinolens).
Kakaofränskivling (Hebeloma cf. edurum).
Strecktråding (Inocybe fuscidula).
Kärrsmörriska (Lactarius tuomikoskii).
Grangråskiving (Lyophyllum cf. inolens).
Mycena cf. maculata.
Bruneggad hätta (M. olivaceomarginata).
Grånavling (Omphalina epichysium).
Röd flamskivling (Pholiota astragalina).
Svartröd kremla (Russula atrorubens).
Grånande giftkremla (R. griseascens).
Vitmosskremla (R. sphagnicola).
Kastanjemusseron (Tricholoma albobrunneum).
Kantmusseron (T. sejunctum).
Grön jordtunga (Microglossum viride).
Fåglar:
Järpe (Bonasia bonasia).
Sparvuggla (Glaucidium passerinum).
Pärluggla (Aegolius funereus).
Nattskärra (Caprimulgus europaeus).
Fjärilar:
Tallskogstubmal (Pseudatemelia elsae).
Barrmossbrokvecklare (Olthreutes dissolutana).
Blågrått jordfly (Xestia ashworthii).

Kommentarer till vissa av de ovanliga arterna.

Fyndet av kraterlav (Gyalecta jenensis) var oväntat. Den uppges kräva basisk miljö. Blocket där den växer är inte närmare undersökt, men skulle kunna vara av basisk bergart.
Bland de rödlistade svamparna är ulltickan (Phellinus ferrugineofuscus) den som har de rikligaste förekomsterna. Kanske just därför finns även Skeletocutis brevispora, som är en mycket sällsynt art som lever på döda fruktkroppar av ullticka.
Fyndet av Skeletocutis kuehneri är ett av de intressantaste. Den är liten, vit, svår att artbestämma och funnen endast i skog med höga naturvärden och bara på c:a tio ställen i landet.
Även lapptickan (Amylocystis lapponica) hör till de intressantaste, därför att den är sällsynt i hela länet och här förekommer nära sin sydgräns.
Fläckporing (Antrodia albobrunnea) är en utpräglat norrländsk art med bara enstaka fynd i Gästrikland och söder därom.
Rosentickan är också norrländsk med tämligen få fynd i Svealand.
Doftskinn förekommer på åtskilliga granlågor i området, ofta på sådana som ligger rätt högt över mark och som under sommaren alltså är rätt torra. Dess doft är vissa dagar, speciellt i lugnt och fuktigt väder, framträdande. Den luktar dill. Denna doft kändes tydligt kring lågan som sedermera märktes med nr 7, i sydsluttningen av avd. 8, redan i början av året. I november var lukten fortfarande tydlig och flera personer letade till dess jag slutligen fann några små unga fruktkroppar under barken på denna granlåga.
Vintertaggingen (Irpicodon pendulus) har tidigare ej påträffats i Gästrikland. Den finns huvudsakligen i Mälarlandskapen men är även där sällsynt.
Luddtickan (Onnia tomentosa) är en sällsynt sydlig art med mycket få fynd i Norrland och mycket få även i Gästrikland.
Gammelgransskål (Pseudographis pinicola) påträffades på flera granar i avd. 5 och 8, de vackraste på den provborrade granen i avd. 5, som visade sig vara 345 år gammal.

Arter som är osedvanligt talrika.

Vissa arter finns rikligare än man kunde vänta sig. T.ex. finns gammelgranslav (Lecanactis abietina) i väldiga mängder och på många stammar är den även rikligt fertil. Även kattfotslav (Arthonia leucopellea) finns mycket rikligt.

Arter som är oförklarligt ovanliga.

I förhållande till de imponerande träddimensionerna och -åldrarna i området är det märkligt att vissa arter är så sparsamma där. Garnlav (Alectoria sarmentosa) förekommer mycket sparsamt, trots att både tall- och granmiljöer för denna art finns i stor mängd. Även vitgrynig nållav (Chaenotheca subroscida) förekommer mycket mer sparsamt än man kunde vänta sig av den mängd av fuktiga miljöer med gamla granar som finns.
Den tämligen sparsamma förekomsten av kortskaftad ärgspik (Microcalicium ahlneri) har nog sin förklaring i att det är så ont om riktigt gamla rester av talltorrakor. De rätt stora mängderna av död tallved härrör från betydligt senare tid (1900-talet) och har ännu inte hunnit få den rätta kvalitén som substrat för denna art.
Trots den stora arealen av sumpskog av olika typ inom området finns bollvitmossan (Sphagnum wulfianum) mycket sparsamt.

Fåglar som indikatorer på gammelskog.

Fågelfaunan spelar mindre roll vid beskrivningen av ett skogsområdes naturvärden än de flesta andra artgrupper, därför att många arter har stora revir, så att man inte kan påstå att de "hör hemma" i ett reservat på några tiotal hektar, eller därför att de är rörliga och finns i den aktuella skogen bara vissa år. Den redovisade inventeringen av fågelfaunan sträcker sig emellertid genom så många år, att åtminstone vissa av de till sin karaktär mer stationära arterna kan sägas vara typiska för reservatet.
Tretåig hackspett, sparvuggla och tjäder hör till de fågelarter som nog kan sägas höra hemma i och vara beroende av reservatet. Även gråspett och spillkråka torde ha en stor del av sin näringsfångst där. För pärluggla kan reservatet också ha stor betydelse, trots att den har mycket växlande populationsstorlek från år till år. För slagugglan, som kräver mycket större arealer, kan reservatet ändå vara en viktig replipunkt och kan bli så än mer i framtiden om de gamla tallarna småningom dör och efterlämnar lämpliga boträd, "skorstenar" åt den.

Fjärilar som indikatorer på gammelskog.

Av Clas Källanders beskrivning av fjärilsfaunan framgår att åtskilliga fjärilsarter som är beroende av gammal barrskog finns i reservatet. Det är främst tiggarsvampmal (Agnathosia mendicella), skägglavmätare (Alcis jubata, 4), barrskogslavfly (Poliobrya umovii, 2) och barrskogsfjällfly (Xestia sincera, 4), som kräver denna typ av skog.
Tiggarsvampmalen lever på tickor på barrträd, och har här mycket att välja på. Skägglavmätarens larv livnär sig på hänglavar och barrskogslavflyets larv torde äta enbart garnlav, som trots sin relativa sällsynthet i reservatet tydligen ger denna art ett livsrum. Barrskogsfjällflyet anges som den av de svenska storfjärilarna som bäst indikerar orörd gammal och lavrik barrskog. Dess larver lever första året av blåbär, andra året av granbarr.

Skalbaggar som indikatorer på gammelskog.

Bland skalbaggarna finns ändå fler arter som är beroende av död ved, svampar och andra element i gammelskogen. Skalbaggsfaunan inventerades tyvärr inte metodiskt. Trots det dök ändå en mycket sällsynt och hotad art upp, raggbocken (Tragosoma depsarium, 1). Den är den enda art i hotkategori 1 som har påträffats under inventeringen.

Österbergsmurens naturvärden i landskapsperspektiv.

I ett landskapsperspektiv framgår naturreservatet Österbergsmurens stora värde för den biologiska mångfalden och artbevarandet tydligt av det faktum att gammal skog (över 160 år) nu är en sällsynthet inom Assi-Domäns Hoforsdistrikt. Så gammal skog finns nästan bara inom reservaten (Kallin 1997). Även den lilla andel av skogsarealen som klassats som nyckelbiotoper (2 %) visar hur sällsynta skogar med stora naturvärden har blivit i denna trakt (Halth 1997).

Den fullständiga rapporten.

Den fullständiga rapporten kan rekvireras från Länsstyrelsen, nr 1998:10, eller från Anders Delin, Kulgatan 40, 81171 Järbo, 0290-70821, anders.delin@snf.se

Tillbaka till skrifter