11 juni 2004.
Till red. för ev. publicering
Naturvård och skogsnäring - fortfarande skilda världar?
Vi försöker förstå vad Johan Åqvist i Mellanskog menar i sin debatt med oss om naturvård i skogen, men vi lyckas inte. Det känns som om vi inom naturvården och han i näringen fortfarande lever i skilda världar. Han skriver att naturvård handlar om annat än bevarande av rödlistade arter, men talar inte om vad detta andra är.
Visserligen är J.Å.:s påståenden betydligt mer nyanserade än de man kunde höra och läsa för 20 år sedan, när tjänstemän i Mellanskog bemötte naturvårdsargumenten med: "Naturnissarna vet inte att skogen växer" och "Skogsbruk är naturvård". Men ändå tycks det fattas en del innan J.Å. är överens med oss om varför naturvård behövs och hur den ska utformas.
Det handlar om människans herravälde över de andra arterna. Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll. Det lär oss Rune Andréassons Bamse. Men människan är inte så snäll som hon borde. Hon blir lätt både girig, slösaktig och grym, och industrisamhället har gett henne maskiner som förstärker dessa egenskaper. Resultatet är överexploatering av naturresurser, bl.a. av skogen. Gammal skog blir allt mer sällsynt, och därmed de arter som sedan miljoner år har anpassats till den.
Naturvårdssträvandena i vårt land började för 100 år sedan därför att vissa djur- och växtarter hade blivit så sällsynta att man befarade att de skulle dö ut. Sonfjällets och Stora Sjöfallets nationalparker bildades bl.a. för att skydda spillrorna av en hårt jagad björnstam. Då hade skogsnäringen ingen direkt skuld, men nu har skogsexploateringen kommit så långt att även den hotar vissa arter.
Arter rödlistas därför att man vet eller anar att de far illa p.g.a. exploatering av naturen. Det finns ett starkt samband mellan gammal skog, rödlistade arter och höga naturvärden. Det är alltså inte fel att fokusera på de rödlistade arterna. Den skog som de rödlistade arterna lever i är en förutsättning för deras existens. Hela den miljön är självklart intressant ur vetenskaplig, etisk och estetisk synvinkel. Men de rödlistade arterna är de äkthetsbevis som i svårbedömda fall skiljer en skog med höga naturvärden från en med låga. Dessutom är de rödlistade arterna inte bara indikatorer på höga naturvärden. Det är ju före deras skull vi undantar vissa skogsområden från avverkning, eller i vissa fall modifierar avverkningen till förmån för dem.
Det skulle vara intressant att veta vad J.Å. menar med: "För den enskilda skogsägaren har begreppet naturvård en mycket större innebörd där andra värden också ingår." Är det ekonomiska värden? Är det upplevelsevärden för människor, rekreation och turism? Är det något annat? J.Å. måste förklara detta för att vi ska kunna förstå honom.
Anders Delin
Björn Mildh