DalaDemokraten 17 maj 2004
Lögnmaskinerna i skogen
Skogsnäringen skriver i tidningarna under rubriken
"Orimliga naturvårdsambitioner". Näringen räknar på
sitt eget sätt och försöker hävda att den skogsareal som
nu är skyddad från avverkning är tillräcklig.
Den försöker lura allmänheten. Den är ett partsintresse
som vill minimera naturvården. Näringen räknar in impedimenten
i den skyddade arealen och påstår att över fem miljoner hektar
"skog" är skyddad från skogsbruk, 20 procent av den "skogklädda"
marken. Impedimenten har lägre virkesproduktion än en kubikmeter per
hektar och år. De är ekonomiskt ointressanta. De hör inte hemma
i en debatt där produktion ställs mot naturvård.
Vår kritik skulle ha varit mindre hård om impedimenten hade haft
lika höga naturvärden som gamla produktiva skogar, men utredningen
från 1997: "De trädbärande impedimentens betydelse för
rödlistade arter" visar att endast 2-7 procent av de rödlistade
arterna är beroende av impediment.
Näringen beskriver de frivilliga avsättningarna som "skog med
höga naturvärden". Enligt Skogsstyrelsens utvärdering SUS
2001 hade endast en sjättedel av småskogsbrukarnas avsättningar
nyckelbiotopkvalitet. Inom storskogsbruket var det en tredjedel. Vilken kvalitet
övriga avsättningar håller är oklart.
Naturvårdsverket rapporterade nyligen att Sveaskog och Fastighetsverket
har avsatt endast hälften av de skyddsvärda skogarna. Resten tänker
de avverka. Den frivilliga delen av skogsskyddet har alltså låg
trovärdighet.
Nej, fortfarande hugger man i 95-97 procent av skogen. Endast 0,9 procent av
skogen nedom fjällskogsgränsen har lagskydd. En oviss andel, troligen
ca 2 procent, undantas på frivillig väg.
Experter (SOU 1997/97) säger att 10 procent av skogen i Sverige på
längre sikt (till år 2037) behöver skyddas. Miljömålsrådet
bedömer att det kortsiktiga miljömålet i skogen inte kommer
att nås till 2020, trots att det är bara hälften av det långsiktiga.
Virkesbristen beror på 150 år av överavverkningar. Skogsnäringen
måste rätta mun efter matsäcken, tänka långsiktigt
och börja hushålla.
Den måste ställa om från brutala avverkningar och låggradig
förädling till intelligentare utnyttjande av skogen. Vidareförädling
ger fler arbetstillfällen och gynnar både ekonomi och naturvård.
Anders Delin
Björn Mildh