Mats Hagner 2004-01-08
professor emeritus 090-141620, 070-6422244
Mats.Hagner@telia.com
Debattinlägg: Västerbottenskuriren
Kontinuitetsskogsbruk kan vara mycket lönsamt.
Det gläder mig att många inlägg kommit i VK efter min artikel. De vittnar sammantaget om ett stort behov av fortbildning. Universitet och skogsstyrelse måste ta initiativ och sprida de nya forskningsrön som föreligger. Att vårt kalhyggesbruk grundat sig på oprövade hypoteser, som nu visat sig svikta, får inte hindra oss att utnyttja de ekonomiska och ekologiska fördelar som synteser av modern forskning erbjuder.
Kalhyggesbruket som nu bedrivs i Sverige är en mycket
onaturliga form av skogsodling. För trettio år sedan försökte
bolagen gå ännu ett steg och tillämpa gallringsfritt skogsbruk
för att klara ekonomin. De viktigaste skälen till att detta misslyckades
var
**Mortalitet bland plantor och träd.
Man tvingas plantera många fler plantor än de träd man skall
skörda.
**Storleksvariation på grund av konkurrens mellan närstående
träd.
Ett större träd tar tillväxtresurser ifrån ett mindre träd.
Storleksskillnaden ökar exponentiellt. De träd som kommit efter i
utvecklingen måste gallras bort om produktionen skall koncentreras till
de få träd som skall slutavverkas.
**Nettot ökar exponentiellt med diametern
Man får mycket bättre betalt för grovt timmer samtidigt som
avverkningskostnaden per kubikmeter är låg för stora träd.
Även skogsdirektören i SCA är nu ivrig att bolagets mark skall
bära fram så mycket sågtimmer som möjligt.
Av ovanstående skäl tvingas kalhyggesbrukaren att motarbeta den naturliga dynamiken som ständigt framkallar ojämnhet. Tre fjärdedelar av alla träd skördas i dyra gallringar.
Beståndsföryngring finns i de flesta äldre skogar. En extensiv undersökning av riksskogstaxeringen visade att plantbanken i medeltal uppgår till 30 tusen plantor per hektar. Flera forskare har kommit fram till ungefär samma resultat. Denna naturliga resurs försvinner tyvärr vid kalläggning, men kan utnyttjas om skogen glesas ut. Trots det höga antalet per hektar finns det luckor i beståndsföryngringen. En landsomfattande försöksserie visar att luckorna kan beskogas genom berikande plantering första våren efter avverkning. Om plantorna har insektsskydd kan de planteras ytligt i det osårade mosstäcket. Utgiften för markberedning försvinner och ingen tid förspills mellan avverkning och plantering.
Vid kontinuitetsskogsbruk drar man ekonomisk nytta av den ojämnhet som uppstår. Givetvis skall samma ekonomiska principer tillämpas i skogen som i all annan affärsverksamhet. Pengarna skall lämnas kvar i skogen så länge räntan är högre än vad man får vid alternativ placering. Ju större skiktningen är desto större blir årsringarna hos dominanta träd. Större tillväxt ger högre ränta på det egna värdet och desto grövre blir träden innan de uppnått ekonomisk mognad. Exakt samma princip ligger bakom sena gallringar i trakthyggesbruket.
Den naturliga avgången bland träd gör att man måste behålla små reservträd. Om skador och variation i virkeskvalitet är omfattande lönar det sig också att sanera beståndet av småträd. Röjning och gallring av småträd är alltså nödvändigt även i kontinuitetsskogsbruket. Behovet av detta är dock mycket mindre än i kalhyggesbruket.
Hos en skogsägare utan sinne för ekonomi, får skogen växa helt utan ingrepp och enbart stora träd skördas. Trängsel uppstår och självgallring blir följden. Även dominanterna hämmas av trängseln bland de små träden. Sanering av dåliga individer uteblir. Volymproduktionen av gagnvirke blir inte hög och drivningsnettot per kubikmeter förhållandevis lågt. Skogsägaren har dock små utgifter, varför nettot kan upplevas som betydande. Vare sig nationen eller skogsägaren själv gagnas emellertid av denna typ av extensivt skogsbruk.
Den ekonomiskt sinnade skogsägaren ser till att hålla beståndet så glest som möjligt. Enligt forskningsresultat ger detta troligen hög volymproduktionen per hektar, vilket kanske förklaras av att det är de halvstora träden som svarar för en stor del av arealproduktionen. Det har visat sig att sådana träd allokerar sina resurser till stamtillväxt i högre grad än fullstora träd. Glesheten ger också dominanterna stora årsringar, varför de kan skördas vid grova dimensioner. Glesheten minimerar självgallringen och gör att plantbanken kan utnyttjas. Även ljusälskande trädslag, exempelvis tall, kan växa upp. Genom att skogsägaren vårdar beståndet kan hans kunskaper utnyttjas till urval av de bästa individerna. Även specialsortiment kan skördas. Kunskap ger ekonomisk utdelning i denna form av skogsbruk, både för markägaren och nationen.
Kontinuitetsskogsbruket har visat sig ge bra ekonomi, trots ökade arbetsinsatser för märkning av träd före avverkningen och för plockhuggning. Ökning av timmerandelen och timrets grovlek kompenserar kostnadsökningen. Dessutom försvinner hyggesrensningen, och utgifterna för plantering och röjning reduceras. Svenska försök och praktiska erfarenheter hos två skogsägareföreningar i Norge vittnar om detta.
Skogsekonomen Hanewinkel jämförde fem tyska fastigheter som under lång tid tillämpat kontinuitetsskogsbruk respektive kalhyggesbruk. Han fann att volymproduktionen i kontinuitetsskogen minskade till 90 %, men trots det ökade nettot per år och hektar till 366 %. Nettot per kubikmeter steg till 435 %.
Utöver de ekonomiska fördelarna tillkommer att
den uteblivna markberedningen sparar renbete och fornlämningar. De flesta
av skogens arter gynnas av att trädskiktet och ojämnhet behålls.
Evighetsträd måste dock sparas om den biologiska mångfalden
skall garanteras.
Figur. Berikande plantering i Jämtland gjord första våren efter befriande gallring. Insekticidbehandlade vanliga rotade plantor sattes ytligt i det ostörda mosstäcket. Bilden tagen i juli sommaren efter planteringen. Berikande plantering av denna typ har testats på 12 platser runtom i Sverige. Flera hundra tusen plantor har ingått i studien. Tio år har förflutit efter planteringen. Resultaten är positiva och finns publicerade bl.a. i Forest Ecology and Management. Markberedning är onödig.