Katastrof för den biologiska mångfalden i skogen !
Vissa delar av skogsnäringen har under de senaste månaderna bedrivit en organiserad kampanj för att fälla regeringens naturvårdsambitioner. Nu senast i VK den 20/4, där man påstår att 20% av Sveriges skogsmark är skyddad från skogsbruk och att det saknas grund för nya reservat.
Riksdagen har fastslagit ett miljömål för skogen, "Levande skogar", och det grundar sig på Miljövårdsberedningens utredning från 1997 där man konstaterade att för att rädda den biologiska mångfalden i Sveriges skogar måste mellan 9 och 14 % av den produktiva skogsmarken skyddas, fördelat över landets olika skogsregioner. I den konsekvensutredning som har gjorts har ledande experter visat att det skogsbruk som har bedrivits har inneburit en katastrof för skogens biologiska mångfald! Med detta underlag beslutade riksdagen 2001 att ytterligare 900 000 ha produktiv skog måste skyddas nedanför den fjällnära skogen senast 2010.
Att Miljövårdsberedningen inte ville satsa på nya reservat med skogklädda impediment, t.ex. extremt virkesfattiga tallskogar på myrar och hällmarker där det tar hundratals år för en tall att bli några meter hög, beror på att forskningen har visat att ca 93 procent av de rödlistade skogsarterna är beroende av skog på produktiv skogsmark. (Cederberg m.fl. 1997).
I Västerbottens län är idag 4 % av den produktiva skogsmarken skyddad i naturreservat och biotopskydd enligt Länsstyrelsen 2004, siffran för landet som helhet är 3.6 %. Nedanför den fjällnära skogen är endast 0.7 % av länets produktiva skogsmark skyddad, riksgenomsnittet för landet som helhet är 0.9 %. Majoriteten av den skyddade skogen i Västerbotten är svårföryngrad, svårtillgänglig och till stora delar mycket lågproduktiv fjällskog. Om Läns- och Skogsvårdsstyrelsen lyckas med sina mål enligt Levande skogar så kommer knappt 5,5 % av Västerbottens produktiva skogsmark att vara skyddad som reservat och biotopskydd år 2010.
Utöver detta finns det s.k. frivilliga avsättningar
som i Västerbotten omfattar ca 100 000 ha eller 3 % av den produktiva skogsmarken.
Kvalitén på dessa avsättningar har hittills endast undersökts
i mycket liten omfattning bl.a. p.g.a. att en del markägare vägrat
att redovisa vilka
skogar man har skyddat. De stickprover som gjorts av SNF och SLU har dock visat
på brister, att man avsatt lågproduktiva skogar utan naturvärden
och avverkat skogar med högre naturvärden. Ett stort problem med dessa
avsättningar är att de inte har något långsiktigt skydd
och därför inte kan jämföras med naturreservat, där
naturvärdena är välkända och skogen skyddas långsiktigt.
Om man läser skogsstatistisk årsbok för
2002 framgår det att skogsnäringen gjorde rekordvinster under 90-talet
och avverkade mer skog än någonsin men samtidigt minskade antalet
anställda inom storskogsbruket med 60 %. Och enligt en undersökning
av tidningen Land 1999 så hamnar 96 % av inkomsterna från avverkningar
i en typisk norrländsk inlandskommun (Åsele) i kusten eller i södra
Sverige. När "stora" Sveaskog bildades 2002 så lades huvudkontoret
i Stockholm. Det innebär 120 miljoner per år i skatteintäkter
för Stockholm, trots att de stora markinnehaven ligger i Norr- och Västerbotten.
Några protester mot denna åderlåtning av de nordliga länen
hörs inte från skogsnäringen. Genom lokal vidareförädling
skulle en betydligt större del av skogsinkomsterna stanna i de bygder där
skogarna avverkas och satsningar på alternativa avverkningsformer och
skogsbaserad turism skulle också kunna minska skadorna på den biologiska
mångfalden och ge mer jobb där skogen finns.
Skribenterna nämner också att på den skogsmark som brukas så
tillämpas systematisk naturhänsyn. Detta är riktigt och i linje
med miljövårdsberedningens rekommendationer för vad som krävs
för att klara den svenska skogens biologiska mångfald. Men både
Skogsstyrelsen, certifieringsbolagen och SNF har genom omfattande fältkontroller
visat att
det ofta finns stora brister i den naturhänsyn som lämnas vid varje
avverkning.
Sammantaget är det skogsnäringen som vägrar att rätta munnen efter matsäcken och ständigt kräver mer råvara utan att tänka på konsekvenserna. När man byggt ut industrin större än råvarutillgången så skyller man på reservaten. Sedan 1999 har länsstyrelsen köpt in eller påbörjat förhandling om 9000 ha skogsmark i Västerbotten för att bilda reservat. I länet som helhet finns över 3 miljoner ha skogsmark...
Bernt Nordenström och Patrik Nygren för Naturskyddsföreningens Skogsnätverk i Västerbotten.
Patrik Nygren, Naturvårdare i Västerbotten
Tel: 0913-20016 eller 0913-20024
Adress: Västra Hökmark 232 93010 Lövånger
patrik.nygren@snf.se