22 aug. 2004
Till red. för ev. publicering
Gammelskog avverkas på Åttersta 17:2 i Ovansjö
Skogsfastigheten Åttersta 17:2 omfattar ca 75 hektar, ligger strax söder om Ovansjö kronopark i Sandvikens kommun och sträcker sig från Borrsjöån 1½ km i nordostlig riktning. Koordinaterna är 67310 15336. Skogen är väl mera känd som "Svea Janssons skog", eftersom den av henne år 1969 donerades till Svea Janssons skogsstiftelse. Den ägs numer delvis av denna stiftelse, delvis av SkogForsk i Uppsala.
Det speciella med denna fastighet när den donerades var att den innehöll ovanligt gammal skog med ovanligt hög virkesvolym. Kalavverkning hade inte förekommit och skulle enligt statuterna inte heller göras. Sedan dess har ungefär hälften avverkats, men där står fortfarande åtskilliga hektar av tall- och granskog som är både bland det största och äldsta som går att finna i Gästrikland utanför de fåtaliga och små reservaten.
En inventering av naturvärdena, som jag gjorde 1996, visade också att skogen innehöll ovanligt höga naturvärden. Jag fann bl.a. sju rödlistade arter av växter och djur. Sedan dess har ytterligare tre rödlistade arter hittats. Området får gradvis förbättrade villkor genom den ökning av död ved som pågår. En del av området har klassats som nyckelbiotop av skogsvårdsstyrelsen.
Det dominerande tallskiktet i gammelskogen på Åttersta 17:2 är enligt provborrningar 190 år gammalt, granskiktet 170 år. Det finns åtminstone en tall som är över 330 år och en gran som är över 400 år gammal.
Enligt anslag i vägkanten ska delar av denna skog nu antingen slutavverkas eller gallras av StoraEnso.
Statuterna för Svea Janssons stiftelse innehåller bl.a. följande formulering: "Skogen slutavverkas först då det från skadesynpunkt kan anses motiverat". Den gamla gran- och tallskog som man nu avser att gå in i ser frisk ut. Tallen kan i Sverige bli 757 år gammal, granen 587. Det finns ingen anledning att tro att den aktuella skogens tallar skulle ha svårigheter att leva i ytterligare några hundra år utan skador, granarna i åtminstone hundra. Den planerade avverkningen bryter alltså mot statuterna.
Den enda åtgärd som skulle kunna vara motiverad på Åttersta 17:2 är bränning av en viss del av skogen, eftersom det var oerhört länge sedan det brann där. En sådan bränning borde dock göras i den stående skogen, inte på en avverkningstrakt.
Skogen på Åttersta 17:2 gör störst nytta där den står. Det finns ytterst få sådana i Gästrikland. När skogsnäringen talar om att restaurera ett sedan sekler sargat skogslandskap är det just skogar som denna man måste börja med att spara. Om artmångfalden i skogen ska kunna återställas måste stora arealer få utvecklas på egna villkor. Det tar tid. Det tar kanske femhundra år om man börjar med ett kalhygge. Om man börjar med denna skog tar det bara trehundra, eftersom den har lång trädkontinuitet och många träd kring tvåhundra års ålder.
Naturen behöver skogen på Åttersta 17:2 mer än ägarna. Avverkningsplanerna är omdömeslösa. Avverkningen bör inte göras. Området bör lämnas i fred.
Anders Delin