Dags för ett nytt skogsbruk
2004-02-13
Skogsbruk behöver inte vara det samma som kalhuggning. Det menar Kata och
Viktor Säfve som vill se ett skogsbruk som tar hänsyn till den biologiska
mångfalden.
En talesman från Sveaskog påstår att
det är med kalhuggningen som skogsbruk som med vindkraften som kraftkälla.
Alla vill ha det, men ingen vill ha det nära inpå sig.
Alltså menar han att
1: Alla stödjer vindkraften som alternativ elförsörjningskälla,
men ingen vill förstöra sin egen omgivning med ett sådant vindkraftverk.
2: Alla stödjer kalhuggningen som fungerande metod för skogs-
bruket,men ingen vill förstöra sin egen omgivning med ett sådant
kalhygge. Stödjer verkligen alla byar och människor i Sverige kalhuggningen
som metod?
I dag används till både kalhuggning och gallring enorma maskiner
som skadar marken för lång tid framöver. Meterdjupa spår
i skogen, breda gator och av maskinernas tyngd söndersplittrade stenar
lämnas kvar till en oöverskådlig framtid. Att kalhugga en skog
är att avliva den. Vi tror inte att svenska folket vill se skogen skövlas
på det viset.
Vi tror inte att ifrågasättandet av kalhuggning från bybors
och skogsaktivas håll handlar om en simpel egoistisk prioritering som
skogsbolaget Sveaskog så gärna vill få det till: "Om vi
undantar detta skogsområde nära er från kalhuggning, då
innebär det att vi måste hugga ett annat område, kanske nära
någon annans gård eller by" säger de. Ovanstående
replik är hämtad ur debatten om Sörfligget, ett 30 hektar stort
skogsområde i Valvträsk i Norrbotten. Debatten handlar om huruvida
Sveaskog ska låta bli att avverka området efter att ha tagit del
av bybornas åsikter, engagemang och känslor runt skogen. I ett större
perspektiv kan frågan om Valvträsk bli en symbol för skogssituationen
som helhet.
Att så många människor i landet reagerar
över det skogsbruk som förs borde ge Sveaskog och staten en vink om
att folket vill se ett nytt förhållningssätt till skogen. Ett
förhållningssätt där skogsbruk inte behöver vara lika
med kalhuggning. Det finns andra metoder. Selektiv avverkning, blädning.
Dessa begrepp är inte okända för Sveaskogs arbetare eller styrelseledamöter.
Vad är det som gör att Sveaskog varken lyssnar på folkets röster
runtom i landet eller på själva skogen som talar om att dess arter
inte överlever det skogsbruk som förs?
Är det förändring som skrämmer?
Skogsbolagets och regeringens svar på urholkningen av den biologiska mångfalden
i skogen är att planera att inrätta nya reservat. Dock ökar de
kalavverkningen av övrig gammal skog. Vissa utvalda platser blir som överlevande
oaser i ett landskapshav av skogar jämnade med marken. Reservaten är
viktiga men löser inte problemen för den övriga skogen. Dessa
få procent skyddad gammelskog påstås nu hota Norrland med
arbetslöshet trots att skogsbolagen hävdar att det finns så
mycket gammal skog kvar!
Om de i dag rådande skogsbestämmarna skulle
våga presentera en ny form av skogsbruk, vad skulle då folket säga?
Troligtvis skulle vi inte protestera. Ändå använder sig makthavarna
av folkets stöd, genom att framhäva att vårt ekonomiska system
är beroende av att skogsindustrin använder sig av kalhuggning. Man
menar att kalhuggningen är den metod med vilken man effektivast får
mest pengar ur naturresursen skogen. Men vad blir kvar? Det tar 80 till100 år
för träden i södra Sverige att växa upp igen, betydligt
längre tid i norra Sverige och den skog som växer upp liknar mer en
trädodling än en riktig naturlig skog. Även om skogsbolagen har
som argument att återväxten är högre än avverkningsvolymen
så kommer inte gammelskogen med dess speciella karaktär tillbaka
efter en så kallad slutavverkning = kalhuggning förrän efter
hundratals år, och så länge får skogen aldrig stå.
Prioriterar verkligen folket vinstmaximering och "effektivisering"
högre än att få ha en levande skog kvar?
I stället för att var 80nde år slutavverka tiotusentals hektar
med levande, artrik gammelskog och ersätta dem med monokulturer av tall
eller gran, skulle man kunna låta skogen stå och successivt ta ut
de träd som är lämpade för olika ändamål; ved,
virke och så vidare Det finns forskning som talar för att alternativt
skogsbruk på lång sikt är både mer ekologiskt hållbart
och ekonomiskt lönsamt. Någon brist på arbetstillfällen
skulle det inte behöva bli. Med de stora maskinernas inträde i skogsindustrin
spelades många skogsarbetares roll ut. En ny form av skogsbruk skulle
kunna ge nya möjligheter till arbete i skogen.
Skogen är ett rum för människan att vara
i. Att vårda och att vörda. Vi vill nog ändå ömsint
vårda denna gåva vi fått, inte vanvörda eller skövla.
Vi människor som påverkar vår omgivning i så stor utsträckning,
hur vore det om vi visade mer ödmjukhet inför den natur som givits
oss?
Hur vore det om den brukade skogen fortfarande skulle vara skog? Vilken form
av skogsbruk vill vi använda? Vårt statliga skogsbolag skulle kunna
gå i spetsen för en verklig ekologireform för jordens hotade
skogar och bli ett föredöme för de övriga skogsbolagen,
i Sverige och internationellt.
Kata & Viktor Säfve