29 dec. 2004
Till Debattred., Södermanlands Nyheter, för ev. publicering.
Aldrig så lite gammelskog som nu
I SN 7 december påstod Anders Ericson att jag har fel när jag säger att vi har mindre skog i dag än för hundra år sedan.
Denna fråga är inte lätt att reda ut, eftersom säkra siffror saknas. Däremot visar forskning vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå att vi sannolikt hade mer skog för 100 år sedan än nu.
I kontrast till denna forskning står Skogsnäringens propaganda: "Vi har aldrig haft så mycket skog som nu". Näringen vantolkar i egna syften de siffror som kommer från Riksskogstaxeringen, vars första mätpunkt är år 1926. I jämförelse med det årtalet har vi nu i Sverige större virkesförråd.
Varken tiden eller skogen började emellertid år 1926. Exploateringen av den svenska skogen hade då gått mycket hårt fram under många decennier, och förrådet var litet. Under de följande decennierna har skogsodling och skogsvård kraftigt ökat förrådet.
Det intressanta är dock hur tillståndet var före den stora exploatering som gick parallellt med den svenska sågverksnäringens uppbyggnad. Sjuttio procent av den svenska skogen finns i den boreala regionen (ungefär Norrland, Dalarna och Värmland). Det var där som exploateringen medförde de mest radikala förändringarna. Stora arealer urskog med grova timmerdimensioner förvandlades till "restskogar" med litet virkesinnhåll. Andra landsändar har delvis annan skogshistoria, men det påverkar inte den bedömning av tillståndet i hela landet, som Lars Östlund m.fl. vid SLU i Umeå har gjort, nämligen att vi hade mer skog i Sverige för hundra år sedan än nu, och ändå mer i ändå tidigare skeden.
Virkesvolymen har alltså gått ned under denna starka expansionsfas i svensk skogshistoria, men ur naturvårdssynpunkt är inte detta det mest intressanta. Snarare är det skogens kvalitet som livsmiljö för växter och djur som hörde hemma i urskogen. Kvaliteten avgörs mest av skogens ålder. Om den berättar statistiken ändå mindre, men de spår som fortfarande kan ses i våra skogar och de strödda uppgifter som finns i våra arkiv visar att en dramatisk minskning har ägt rum. Gamla träd och döende och döda träd har blivit sällsynta.
Det som vi nu har ökande mängder av är trädplanteringar på f.d. jordbruksmark, mest gran, och det är ungskogar efter 1900-talets alla kalhyggen. Det är ungskogar som har skötts väl, blivit täta och snabbväxande, men har låga naturvärden.
Naturvärdena finns i de gamla skogarna, och de håller på att försvinna. Urskogar avverkas fortfarande. Andelen skog över 140 år minskar. Andelen skog över 120 år minskar. Andelen kontinuitetsskog minskar. Skogens medelålder går ner.
Det lögnaktiga påståendet att vi aldrig har haft så mycket skog som nu kommer från organisationer som vill tona ned naturvården i skogen och öka avverkningarna. De vill sabotera det naturvårdsarbete i skogen som har haft gynnsam vind under några år. Det är oacceptabelt. Det är mycket långt kvar till målet: 4 % av den produktiva skogen nedom fjällskogsgränsen i reservat inom 5 år och 10 % inom 35 år. Vi har aldrig haft så lite gammelskog i Sverige som nu, och det lilla som finns kvar måste undantas från avverkning.
Anders Delin