451. I slutet av december 2004 sände Vetandes värld (SR P1)
ett program där Fredrik Sjöberg, författare och f.d fältbiolog,
ges utrymme att utdela en rejäl, oemotsagd, smocka till svensk naturvård.
Fredrik hävdar bl.a. att (mina snabba anteckningar):
-vi borde sluta inrätta naturreservat i Sverige
-vi borde lämna reservatshysterin bakom oss
-naturreservatsskydd är bara en nödlösning
-landskapet blir "segregerat"
-idag är läget ett helt annat - behövs ej reservat
-"miljörörelsen" är ytlig och kortsiktig
-naturreservatsskyddet hotar allemansrätten
Fredrik Sjöberg har ju tidigare gjort sig känd för att stryka skogsnäringen längs ryggen med uttalande från 1992 om att man borde satsa på artskydd i andra länder och inte i Sverige. Han hävdade bl.a att den nationella rödlistan var rena sagoboken om trollen som bara kunde användas att skrämma barnen med. /MN
452. Röster från diskussionerna i skogsutredningens möten
hösten 2004:
" I praktiken finns det bara ett mål inom skogsbruket, nämligen
produktionsmålet, som innebär att producera maximalt. Detta mål
har dock
vissa restriktioner i form av miljökrav ".
Vid rådslaget i Skellefteå framgick följande:
Hans Winsa på Sveaskog i Norrbotten ansåg att ju högre produktion
man kunde ha i Norrbotten - desto bättre blev miljön! Han ansåg
att betoningen i miljösammanhang måste flyttas från fokusering
på arter - enl. honom fanns det få rödistade arter i NB - och
istället lyftas till klimatförändringar och markkemi etc. DVS
skogens miljönytta kan bli ännu större om vi brukar den som en
miljövänlig, förnyelsebar och klimatstabiliserande resurs.
Skogsägarföreningen i Västerbotten påstod att dagens ägarstruktur med många privata markägare efter kusten (AC-län) gav ett varierat brukande och att en hög produktion och välskötta skogar gav en hög biologisk mångfald!
Mats Hagner drog till med att ingen egentligen vet vilka skogar som ska skyddas och därför fungerade slumpvis utvalda områden bäst…
Vikten av intensiv produktion betonades av flera. En markägare tyckte att han och hans bekanta följde lagkraven men inget mer eftersom ingen visste om det ens var någon nytta med hänsyn på hyggena…
Två av ordförandena för gruppdiskussionerna, som dessutom sitter med i den rådgivande gruppen för hela utredningen, vantolkade hela tiden mina inlägg och påstod envist att människans påverkan på skogen hade skapat vår biologiska mångfald (och fick medhåll från andra) och att det inte fanns någon kontinuitet eftersom vi hade istid för 5000 år sedan… De debatterade stenhårt mot naturvård och fick de övriga med sig. /PN
453. Skogsbolaget Sveaskog har år 2004 gjort en slutavverkning
på uppskattningsvis 25 hektar vid sjön Västra Kikkejaure, ca
5 km nordväst om byn Glottje i Arvidsjaurs kommun. Hygget är nära
nog identiskt med det på Risnabben, men större. Stora delar är
kalavverkade, såsom vi känner igen AssiDomäns, sedermera Sveaskogs,
avverkningar från hela södra Norrbotten sedan decennier tillbaka.
Nästan alla grova träd - det gäller både tall och björk
- som skulle ha lämnats som naturvärdes- eller evighetsträd har
huggits. I de få grupper som
sparats ute på hygget ses mest klena ungträd. Så här ser
merparten av Sveaskogs hyggen inom Arvidsjaurs kommun ut ännu idag. På
Assis tid lämnades ännu färre träd
kvar.
Tänker Sveaskog svara på mitt brev / anmälan gällande denna slutavverkning? Bolaget beslöt ju år 2003 att inte lämna ut några som helst begärda uppgifter till mig eller besvara frågor om hyggen som bröt mot FSC. I stället krävde Sveaskogs tf skogschef att alla mina kontakter med bolaget skulle ske via honom och ställde som villkor att vi i varje ärende jag tagit upp skulle träffas ute på det aktuella hygget. I annat fall vägrade Sveaskog att svara mig. Detta villkor gällde även om hyggena låg upp till 200 km enkel väg från min bostadsort och Sveaskog visste att jag hade svårt att ta ledigt från mitt arbete.
Tf skogschefen motiverade kravet med att det sanktionerats av SGS´s certifierare. När jag vägrade godta kravet lät bolaget och SGS förstå att jag därmed i praktiken vägrade föra en dialog med Sveaskog. Bolaget behövde därför inte svara på mina frågor.
SGS´s certifierare har enligt uppgift med samma motivering låtit
bli att behandla samtliga mina anmälningar från år 2003 som
gällde Sveaskogs bristande efterlevnad av FSC.
Beslutet kvarstår. Därför är det föga meningsfullt
att skicka någon ny anmälan till SGS, hur uppenbart det än är
att Sveaskog inte respekterat sina åtaganden i FSC./BM
454. I den strategi för skydd av skog som är i färd med
att upprättas visar det sig att av 115 000 ha skog med dokumenterat höga
naturvärden i Dalarna kommer endast 15 000 ha att kunna skyddas inom riksdagen
miljömål levande skogar fram till 2010. Resten kommer att huggas
med allas goda minne. Om detta inte är hemskt nog så kommer för
all del inte pengarna att ens räcka till de 15 000 ha som behövs för
att nå upp till riksdagens miljömål.
Skall LST tvingas acceptera och se på hur fina skogar huggs bort - en
efter en. Det sker förresten redan varje vecka. Var ska vi sen (efter 2010)
hitta den gammelskog som behövs för att klara den biologiska mångfalden.
Det mesta kommer att vara borthugget vid det
laget. Någon måste ryta till!
Naturvårdsanslagen skall åtminstone inte behöva användas
till att förhindra att vår egen skog huggs bort./Uno Skog
455. Nästan en femtedel (18%) av all produktiv skogsmark i Arvidsjaurs
kommun är undantagen från skogsbruk, påstår kommunalrådet
Per Lavander, s. Kommunalrådet tycker att det räcker med de reservat
och avsättningar som redan finns. Blir det fler avsättningar blir
det färre arbetstillfällen och träindustrin vi har i kommunen
får svårare att få råvara. Kommunen kommer att skriva
till länsstyrelsen och tala om att nu är det nog, att det inte är
möjligt med fler avsättningar med skogar inom kommunen. Jag tror att
det finns förståelse för att vi vill överleva. Dessutom
är det inget idiotstopp vi vill ha, hittar man den rödkindande kängurun
eller vad det nu kan vara för något väldigt sällsynt, så
kan den mark som behövs för den också undantas.
Enligt SVS är 3.6% av skogarna i Arvidsjaur skyddade i reservat och bara
11% av skogarna är äldre än 100 år. Sedan tillkommer skogsbolagens
frivilliga avsättningar som ännu inte redovisats offentligt…
/PN
456. Under 2004 har SNF i västerbotten granskat Holmen skogs frivilliga avsättningar till naturvård. Totalt har 39 avsatta områden granskats i fält och bedömts. Inget område bedömdes hålla högsta värdeklass, klass 1 (vilket inte är förvånande i en så hårt exploaterad kustkommun som Skellefteå). Den totala arealen på de 39 undersökta skogarna är ca 261ha. Av detta utgör klass 3-skogarna hela 212 ha, eller ca 81%, medan klass 4-skogarna utgör drygt 34ha eller ca 13%. Klass 2 skogen utgör 15ha, eller ca 6%, av den undersökta arealen.
8 st nyckelbiotoper ingick i de avsatta områdena enligt författarens bedömning medan hela 16 områden bedömdes vara objekt med naturvärden.
För 15st av de 39 granskade skogarna bedömdes att skogar - som ägs av Holmen Skog och hade högre naturvärden än de som avsatts - avverkats (eller avverkningsplanerats) inom 3km avstånd från dessa 15 skogar under de senaste 5 åren. De avverkade skogarna bedöms som Objekt med naturvärden förutom en som var en Nyckelbiotop (enligt miljörevisorn samt undertecknad). Bredvid objekt nr 16 i denna rapport - en skog utan naturvärden - fanns en skog med betydligt högre naturvärden som inte var avsatt. Alldeles utanför objekt nr 23 och 24 fanns två nyckelbiotoper och två objekt med naturvärden som inte var avsatta!
Holmen Skog har med sina frivilliga avsättningar gjort ett betydande bidrag till naturvården i Skellefteå kommun. Flera nyckelbiotoper ingår i de avsatta områdena och några av de avsatta områdena håller mycket hög klass (t.ex. obj. nr 2, 4, 23 och 24) och andra är frodiga miljöer med stor utvecklingspotential. Men inom 3-10km från de avsatta skogar som undersökts har SNF under de senaste åren upptäckt 7 st avverkade eller avverkningsplanerade skogar med höga naturvärden, varav två hållit nyckelbiotopsklass.
Tyvärr kan också konstateras att man missat att avsätta två nyckelbiotoper och två objekt med naturvärden som ligger alldeles utanför objekt nr 23 och 24. Dessa två områden - tillsammans med de ej avsatta områdena med höga naturvärden - skulle tillsammans kunna bilda ett ca 40ha stort område av mycket hög klass.
Det finns också exempel på att man avsatt 10m breda kantzoner utan naturvärden som lämnats vid äldre avverkningar vilket känns ytterst tveksamt ur naturvårdsynpunkt eftersom detta borde räknas som generell hänsyn istället. Rapporten kan efterfrågas hos patrik.nygren@snf.se /PN
457. 27 st planerade och utförda avverkningar har undersökts i fält under sommaren och hösten 2004. Samtliga objekt ligger i Skellefteå kommun och både bolagsmark och privatägd skogsmark finns representerade. 9 st besökta objekt uppfyller inte de kriterier för krav på vattenvård i skogsbruket som använts i undersökningen och som bygger på resultaten från fleråriga fältförsök av SLU i norra Sverige. OBS: 3 fall utmärker sig tyvärr med fruktansvärt dålig hänsyn (obj. nr 12, 13 och 27). Samtliga ligger på privatägd skogsmark, och obj. nr 12 och 13 har avverkats av Skelleftebygdens Såg medan SCA avverkat nr 27.
Flera av de undersökte objekten är biflöden till Byskeälven och ligger således i ett Natura 2000-område vilket medför att kraven på vattenvård blir väsentligt högre än de som skogsvårdslagen ställer, och kanske är det därför som hela 18 avverkningar blev godkända? Rapporten kan efterfrågas hos patrik.nygren@snf.se /PN
Sammanställt av Patrik Nygren, januari 2005.